Kommer upp!

Hej igen. Vill bara hälsa att min nyårskrönika kommer ut snart. Då kommer jag summera det underbara året 2012. Det ser man ju fram emot.

Nu då aldrig mer stå på tå

Hej dagboken (skoja),

Igår var jag på Marianns och såg ett band, tillsammans med Johan och Joel och Jerk och Ida. Jag drack fyra små och två stora öl. Kände mig lite varm i kroppen när vi lämnade stället. Ute var det istället askallt. Som tur var hittade jag och Jerk taxi utanför Pitchers. Det var skönt. 109 kr från centrum till Kärleksstigen. Billigt!

Vaknade vid sju i morse men det kändes värdelöst att gå upp. Gick istället upp tie. På köksbordet hade pappa lagt två lappar. På den ena stod det att det blir raggmunk till kvällsmat. På den andra stod det att handduken jag använde igår är en prydnad och inte till för att torka sig på.

Idag blir det inte så mycket wellness. Kaffet är slut här hemma så jag pyser nog in till city och glor på lite tyg.

Wellness med Marcus

Hej. Nu blir det wellness här i bloggen. Fan va hälsosamt va?

Gick upp sju i morse för att skjutsa pappa till jobbet. Uppe med tuppen. Hälsosamt! En riktig frukost fick jag också i mig; mjölk, hårdbröd, leverpastej, ägg, fil och så vidare. Nyttigt och fräscht! Sen var det dags att kickstarta med fem koppar kaffe. Gott och nyttigt! Nu motionerar jag hjärnan här på world wide web. He he. Smart blir man! Njuter av en kopp kaffe också. Svart med mjölk i. He he. Men seriöst jag har läst att mjölk i kaffet nollar hälsoeffekterna. Nån som vet om det är sant? I alla fall man måste ju unna sig lite. Inte tänka på hälsan jämt. He he.

Nä men seriöst nu ska jag på gymmet. Följ mig på Instagram så länge.

Jul ju

Hej,

Nu är jag hos mamma i Karlskoga för att fira jul. Igår gjorde jag lite julgodis. Idag var vi och handlade julklappar. Kul.

När vi handlade julklapp till mamma frågade tjejen i kassan om vi ville ha försäkring till vad vi köpte. Pontus hade redan innan talat om för mig att vi inte skulle ha det, så vi sa nej. Det verkade som om hon förstod. Senare, utanför Elgiganten, berättade Pontus för mig hur det ligger till. "Det är ingen idé att köpa nån tilläggsförsäkring. Det kostar bara pengar. Om du köper något för tusen spänn, och det går sönder... Då är det så."

Så nu vet ni. Köp inga jävla tilläggsförsäkringar.

Här kommer en länk till ett inlägg jag skrev om sånt skit. Ett inlägg som blev publicerat i Corren helt utan att jag varken visste om eller tillät det. Konstigt men kul. Länk: http://ostbrickan.blogspot.se/2009/05/vad-ar-grejen-med-att-ny-teknik-suger.html

Här är ett annat bra inlägg som jag också råkade hitta nu: http://blogg.aftonbladet.se/ryd/2009/05/lite-bilder-och-sa-kan-fransman-dra-dit-pepparn-vaxer Jag borde släppa en bok.

Nu är det dags för Anders speciella Trisslottsjakt. Han har gömt fem lotter i fem olika rum. Nu ska jag och mamma och Pontus och Joel och Maria leta i ett varsitt rum. När man hittar lotten får man den och får skrapa den. Den som hittar sin lott snabbast får ett extrapris. Det finns också ett tröstpris inblandat men vem som får det är hittills hemligt.

MVH JAG

PS GOD JUL DS

PS2 OM JAG INTE HINNER INNNAN GOTT NYTT MED DS2

Jaha nu är det snart slut då

Jag struntar i att köpa julklappar i år eftersom jorden går under den 21:a. Smart va?

Hej samtliga ni där ute i vinterlandet SVERIGE!!!!!!!!!!!!

Hej,

Jag tänkte skriva lite om självkänsla och självförtroende idag. För att få lite fler kvinnliga läsare. Tro på dig själv!

Så.

Idag har jag varit och tränat. Första passet på mer än en vecka. Det har varit jättestressigt på jobbet den här veckan. Eller. Det blir såklart vad man gör det till. Jag gjorde det till stressigt veckan som va. Jobbigt för mig. Igår när jag tog hissen ner från våning tre på jobbet, vid sjuttontiden, såg jag mig själv i spegeln. Jag såg helt förstörd ut. Helt röd i ansiktet och i ögonen. Så snart jag kom ut från jobbet släppte det och jag blev helt jävla slut. Orkade knappt gå hela vägen hem. Jätteskönt att somna igår, sova i natt och träna idag.

Och att jag kan må så, vara så trött, det får mig att undra hur vissa andra ens orkar existera. Hur orkar alla tjockisar som bara äter skit och dricker skit? Men kanske framförallt; hur orkar alla ungdomar som i stort sett bara lever på Red Bull och cigg och mackor?

Jag undrar vad jag gör för fel. Varför har jag aldrig nån ork? Är det psykiskt?

Nu fick jag förresten en idé. Denna är fri att sno, för den som vill:

Ni vet hur det finns flera olika märken av energidryck. Alla har samma innehåll. Smaken på dem allihopa är snarlik. Av dessa är Red Bull den mest populära. Och den dyraste. Framförallt högstadieungar älskar att ses med en Red Bull.

Men hur har de råd? Vad får de offra för att se coola ut? Kläder? Skor? Mat?

Nu kommer lösningen: Ett Red Bull-skal! En liten aluminium-tub där ungarna kan sänka ner sina Red Bull - och vips! Nu kanske ni tror att jag har glömt Red Bulls speciella öppningsflärp? Nej, det har jag inte. Självklart medföljer ett litet skal till den också.

Alltså. Från och med nu: se Red Bull-cool ut till priset av en PowerKing.

OBS: Jag trodde inte på mig själv innan jag läste mitt eget råd ovan och plötsligt gör jag det nu. Gu va effektivt!

STOPPA PRESSARNA

Visste ni att polkagrisar består av så gott som 100 % socker? Fy fan.

Köpte tre igår på julmarknad i Taxinge. Skall äta nu. Köpte också enbärsmust och glögg. Skall drickas senare.

"Är mamman parodisk i sin radikalfeminism?"

Hej!

Jag kände mig pigg idag så jag gick till gymmet efter jobbet. Allt väl där. Förhoppningsvis blir jag inte sjuk igen.

Men i omklädningsrummet var något väldigt fel. En kille, ca 18 vårar, stod och matade ut Axe-spray så att hela omklädningsrummet var helt dimmigt. Först sprutade han under vänster arm i fem sekunder. Sen under höger arm i fem sekunder. Därefter körde han rikligt med spray över bröst och mage. Ungefär fem sekunder där också. Sen drog han på sig tröjan. Sen körde han fem sekunders sprayning utanpå tröjan. För säkerhets skull.

Sedan: det sista han gjorde innan han gick var att plocka fram en liten flaska parfym, och applicera över handleder och nacke.

Det skulle vara spännande att veta vart han skulle - vem som skulle behöva stå ut med de där hiskeligheterna. Kanske skulle han träffa sin drömkvinna/-man (vad vet jag om ungdomar sexualitet nu för tiden)? Kanske ville han bygga lite skön pump på gymmet precis innan drömdaten?

Fast mest troligt är ju att han bara skulle hem till mamma och äta och sova.

Idag i Södertälje asså ni kommer inte tro va som hände

Jag skulle ta ut en slant vid Swedbanks två automater precis utanför Coop. Båda automaterna används. I kö till den ena står en gubbe, i kö till den andra står ingen. Jag ställer mig i kö till den andra. När damen före mig blir klar rusar gubben som står i kö till den andra bankomaten över och tar "min" bankomat innan mig. Samtidigt kommer en man och ställer sig i kö till den bankomaten som helt plötsligt blev köfri, och jag får vänta på idiotgubben som trängde sig före mig.

Jag orkade inte ens säga något. Man förstår liksom att det inte är någon idé att försöka prata med såna människor. Såna idioter som vid femtio år fyllda ännu inte lärt sig att man VÄLJER EN KÖ och sen står där. Undrar om han byter kö på samma sätt i affären. Antagligen inte va...

Jävla skitgubbe.

Har hört att blåfåglar flyger över regnbågen, varför kan då inte jag?

Ibland kommer man inte på mer än rubriken när man skall skriva ett inlägg. Jobbigt länge.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa Alvklingan av Nick Perumov. Läser den för tredje gången nu. Om ni gillar Tolkien kommer ni älska Alvklingan. Jävlar va bra den är!

Har jag berättat om förlagets falska löften till mig, angående utgivningsdatumet för bok två av tre i Nick Perumovs serie? Kanske har jag inte det. Kanske gör jag det framöver.

Jag har börjat läsa ganska mycket fantasy på sista tiden. Eller ja. Alvklingan många gånger. Och Markus Heitz dvärgtrilogi. Också den mycket bra. Inte lika bra. Lite mer röriga böcker. Men ett jävla driv i läsningen. Ett jävla driv!

Vilket trött inlägg det här blev...

UPPDATERING: MEN NÄ ÄR DET SANT NU SER JAG ATT DET KOMMER EN FJÄRDE BOK I DVÄRGSERIEN! HAN SA JU ATT DET VAR TRE OCH SEN SLUT! NU KOMMER FYRA TJO!

Jaha nu koka pastan över också...

Hej.

Idag vid 16-tiden skickade jag ett argt mail till en grupp människor på jobbet som inte gör vad de lovar. Jag skrev att jag tyckte det var dåligt att det var så tydligt att de lade ner minsta möjliga tid på uppgiften i fråga. Detta fastän vi bestämt tillsammans att det skulle göras. Och att de skulle göra det.

Sen när jag kom hem ångrade jag mig. Fastän jag skrev väldigt snällt argt så ångrade jag mig. Dumt om de tar illa upp och blir jobbiga mot mig i framtiden. Jag kanske får be om ursäkt sen. Men igen: varför ska jag det när jag har rätt? Men jag kände också lite att jag kanske skrev argt mail för att jag själv var trött.

OBS: Snällt argt ska det va. Snällt argt mail.

Vi får se.

På väg hem från jobbet lyckades jag blockera en cyklande man på en slingrande väg. Jag såg att han kom cyklande bakom så jag försökte gå åt sidan. Samtidigt försökte han väja åt samma håll. Då bytte jag håll. Han också. Sen fick han lov att hoppa av. Han hade tappat all fart. Jag bad om ursäkt. "Jag såg att du kom men jag visste inte vart jag skulle ta vägen", sa jag. Han sa att det var ok. "Bättre än att jag körde på dig i alla fall", sa han. Jag sa "ha ha ha". Skrattade sådär som man gör när man vill vara trevlig, eller bara skrattar av gladhet och inte av att nåt är kul.

Alltså det var inte kul det han sa, men han var så trevlig så jag blev glad och skrattade därför.

Nu gör jag mat. Köttfärssås. Inte till idag, jag har redan ätit. Detta är till min matlåda imorgon. Köttfärsen blev över från igår när jag och Sanne åt Amerikanskt till Obamas ära: hamburgare med bacon! Gott. Jag hade köpt amerikansk dricka också. Dr Pepper. Jätteäckligt. Jag hade bara druckit den en gång innan, en gång bak i bilen i Gävle på väg hem från semester med mamma och pappa. Då var jag liten, så jag tänkte att min smak skulle ha ändrats och att Dr Pep skulle vara asgott nu. Men nä. Verkligen nä.

Bra att Obama vann. Nu ska jag äta en mandarin och tänka på livet i skogen.

Inte rasism pga annan tid då!

Jag och Sanne hittade roliga rasistiska kasperdockor på en dålig antikaffär idag. Eller skoja bara, de är inte rasistiska - de är från 50-talet. Det var en annan tid då!

Cool .gif-bild som Sanne gjorde

Från i skärgården:

Om jag kunde se framtiden

Drömde i natt att jag fick en dotter. En pytteliten dotter. Jag kände mig otillräcklig men mamma hjälpte till.

Skatter i jorden, ta mig på orden

I går stod jag framför spegeln i en kvart. Testade lite olika miner. Sen upptäckte jag att jag börjar få rynkor. På vägen hem köpte jag en vårdande nattkräm på Apoteket. Alltså, inge anti-ageing, bara vanlig vård.

Nån kanske tror att det är en rolig grej. Det är det inte. Jag vill inte bli gammal!

Kall om händerna om vintern i svängen! OBS: ospolad krök

Blev väldigt kall om händerna idag. Stod och väntade på en buss som nästan aldrig kom. Sen kom den. Men 15 minuter för sent.

Hann alltså bli kall om händerna medan jag väntade. När jag kom in på bussen, där det var varmt, stack det sådär i händerna som det gör när man är kall och kommer in i värmen. Det var skönt.

Den känslan har jag annars oftast fått när jag vart ute i svängen. Ute och druckit så att säga. Om vintern när man är ute och svirar klär man sig gärna lite dåligt, ju. Det är ju så jobbigt att böka runt med massa kläder inne på eventuella klubbar. Antingen tar man ju jacka, eller så tar man tjock tröja. Både och är för bökigt. På tok för bökigt. En lösning kan vara ryggsäck. Bara pressa ner allt där liksom. Men ofta både vinterjacka och tjocktröja får plats i samma ryggsäck. Väldigt stor ryggsäck i så fall!

Och sen så går det ju inte att hålla i ölen med vantar. Därför har man inga vantar, bara en kall öl i handen. Då blir man kall. Sen när man kommer in är det skönt. Den känslan fick jag idag på bussen.

He he. Ovan när jag skulle skriva bökigt råkade jag skriva bögigt först. Läs texten igen här nedan, där jag bytt ut bök mot bög. Stor humor:

Det är ju så jobbigt att böga runt med massa kläder inne på eventuella klubbar. Antingen tar man ju jacka, eller så tar man tjock tröja. Både och är för bögigt. På tok för bögigt. 

Det var det för detta.

Observera mitt nya signum:
Skatter i jorden, ta mig på orden.

Fuck it

Ibland lyssnar jag på hip hop högt i hörlurar. Ibland då när jag gör det känner jag mig cool och ibland säger jag saker ur låtarna högt. Idag sa jag "fuck it" när jag stod och väntade på bussen. Sen såg jag att en tjej satt bakom mig. Hon tittade bara bort.

Men...

Ok, jag ska vara ärlig här. Jag stängde av efter tre-noll.

Jaha det var tacken för att man städade badrummet potatismjöl på hela vattenkran

Hackade mitt livs värsta lök idag. Fy fan vad jag grina.

Idag fattade jag också plötsligt hur coolt det är att folk har åkt till månen. Jag önskar att jag hade varit där då. Där och sett det. Och då menar jag där. På plats vid take off. Fan vad mäktigt det måste ha varit.

Jag tror inte att jag kommer få se något i klass med det under min livstid. Vad skulle det vara liksom? Ok, kan hända får jag se en rymdraket skjuta av nån gång. Men det är liksom inte lika stort längre. Även om målet skulle vara Mars - vad är egentligen skillnaden? Även en lekman förstår ju att det är jävligt svårt att åka iväg upp i rymden, landa på en himlakropp och sedan komma hem igen. Men där tar det stopp för mig i alla fall. Jag har svårt att tänka mig vilka extra utmaningar som en Marslandning skulle föra med sig. Alltså; jag förstår att det är en längre väg dit. Men än sen då? Egentligen liksom.

Det här har jag egentligen ingen aning om, men det känns som om jag har ett annat mindset än människorna som levde vid månlandningen. Det känns inte som om någon rent vetenskaplig bedrift skulle kunna chocka mig. Alltså, reser vi till Mars så är det för att vi kan det. Bygger vi en tunnel genom Jordens mitt är det för att vi kan det. Jag tror inte att det finns någon begränsning i vad vi kommer kunna göra - alltså blir jag inte förvånad den dagen vi plötsligt kan göra det. Det är bara en tidsfråga. Så, jag blir naturligtvis glad när nån hittar bot mot aids, eller all cancer. Men jag kommer också kunna säga såhär: det var på tiden! och mena det, för det kommer det ju att vara. 

Det är egentligen sjukt att vi vet att vi kommer hitta en bot. För mig kommer det förminska upptäckten, när den väl kommer. Det vore så jävla mycket större om alla ba: "Nä det är omöjligt det finns ingen kur", men sen ba nån tysk: "Jag har det!" Istället kommer alla ba: "Äntligen! Va fan tog sån tid?" Kul för nån tysk då liksom. Kul för alla som dött i cancer. Kul för alla som vetat att kuren skulle komma, men dog innan den kom. 

Typ som en brödrost. Man vet att brödet kommer hoppa upp, men inte när. Och va fan betyder egentligen de där siffrorna som man kan ställa in?

Måste börja blogga mer

Mina inlägg blir bara sämre och sämre. Jag måste börja träna.

Morgan Alling i Grekland är den sämsta händelsen 2012 och en fruktansvärd väckarklocka

Satt på toa på jobbet igår. Inte i tjänsten, men på Scanias område. Eller det var väl i tjänsten antar jag. Eller räknas det som att man tar ut rast när man går på toa? Alltså jag pratar inte om att luftbajsa - detta var the real thing. Jag får kolla upp det där helt enkelt.

I alla fall så är det ganska tråkigt att gå på toa. I vanliga fall har man en tidning med sig, men på Scania finns bara tidningen Trailer att tillgå. OBS: den tidningen handlar inte om film. Därför satt jag och kollade trailers (film) via YouTube på min mobil. En trailer jag fick syn på var för den kommande svenska skitfilmen Sune i Grekland - All inclusive.

Tidningen Trailer  - självklart med en Scania på omslaget

Låt oss säga att jag inte har sett den rasande fantastiska filmen Sunes sommar. Låt oss säga att jag inte har sett den fenomenalt underbara julkalendern Sunes jul. Låt oss också säga att jag inte har sett den värdelösa trailern till Sune i Grekland. Det är alltså inte så det ligger till, men låt oss låtsas att det är så. Även under de omständigheterna skulle mina förväntningar på filmen Sune i Grekland vara låga. Extremt låga. Hur förväntningsnivån sedan förändras i takt med att ovanstående förutsättningar börjar gälla, det beskrivs nedan:

Utkast till graf

När jag sedan fick reda på att Morgan Alling skall spela pappa Rudolf, då förvärrades det hela med en faktor tre. Det resulterar i följande:

Uppdatering av graf

Jag har mycket svårt för Morgan Alling. När Tippen begav sig (kan det ha varit det gyllene året 1994?) låg han naturligtvis på topp i min bok, men sedan dess tycker jag inte att han har gjort mycket rätt.

Morgan när han gjorde bra saker

I alla fall så såg jag trailern där på toa. Usel. Absolut ingenting i trailern är bra. Stängde därför av mitt i. Tryckte bort webläsaren från mobilen. Det borde jag inte ha gjort...

Två gånger under natten, ca klockan 01 och klockan 04, bestämde sig min mobil för att uppdatera aktuell sida i webläsaren och därmed spela upp trailern igen. På full volym. Se trailern nedan och tänk er att vakna, mitt i natten, av att Morgan Alling skriker "FAMILJEN!". Fruktansvärt!

Se också trailern för att förstå vad jag pratar om här. Jag ska inte tala om för er vad ni skall tycka, men ni kommer inte gilla den.

Denna olyckliga händelse ger i alla fall följande, slutgiltiga, graf:

Slutgiltig graf

Skönt att jag inte har barn.

Annars så jobbar jag. Hejdå!

Looks like some kind of kindsvett

Efter att jag hade sprungit i onsdags kom det svett ur ansiktets alla porer.

Men åh

Alltså säg till exempel att en blogg handlar om hästar eller om heminredning. Då stänger man ju ner dirr?

Hälsningar från ett kaffekvitto på 54 kronor

Hej,

Jag var nere på stan idag efter jobbet. Onsdagar brukar vara min vilodag. Vila från träning alltså. Idag också. Jag tänkte därför köpa något gott som jag kunde äta på under kvällen. Var på Coop i en halvtimma. Köpte en tidning. Sen köpte jag kaffe på Pressbyrån och gav en tiggare tre kroner.

Kul man har blivit.

Göteborgsvarvet AIGHT!

Hej igen,

Jag ska springa Göteborgsvarvet. Har jag skrivit det tidigare? Skit som så är det så. I maj nån gång tror jag väl att det är. En halvmara. 2,1 kilometer. Det längsta jag sprungit till dags dato är en Scaniamil. Observera att den är lika lång som en vanlig mil. Uttryckt i standardenheter: 10 000 meter.

Hur jag ska klara 21 000 meter? Jo. Här är min plan: Fram till jul kör jag stenhårt på gymmet. Det är mycket roligare än att springa nämligen. Sedan efter jul kör jag också stenhårt på gymmet, till dess att det blir springbart utomhus. Då sätter jag igång ett jävla träningsprogram. Då blir det strunt i gym, hundra på löp. Tre pass i veckan. Ett av de passen blir intervaller eller nån slags fartlek.

Det är liksom ingen idé att lägga in en seriös träningsperiod nu, eller någonsin vid någon tidpunkt vid vilken det finns snö mellan då och Varvet. Det kommer liksom inte hålla. Jag pallar inte vara inne och stöta runt på nå himla löpband hela vintern. Speciellt inte som det ständigt är en fem man stark kö till löpbanden uppe på Scanias gym i Gröndal. Och jag vågar inte springa ute såklart. Tänk om jag halkar?

Med Scaniamilen i färskt minne bedömer jag att min plan kommer funka bra. Milen klarade jag ju på ungefär  noll träningstimmar. Dubbelt så lång sträcka kommer nog kräva minst dubbelt så många träningstimmar. Enkel matte tycker jag i alla fall.

Hatar uttrycket fartlek förresten. Låter så jäkla töntigt. Jag läste att det är en svensk "uppfinning". Inte konstigt att det är töntigt namn alltså. Är det något vi kan i Sverige så är det ju töntiga namn. Minns tillexempel följande konunganamn:

• Olof Skötkonung
• Burislev Sverkersson
• Knut Långe
• Magnus Ladulås
• Styrbjörn Starke

Tydligen kan man DJ:a även fast man bara är en meter lång såg det på TV idag, japp sant!

Hej alla bloggreaders! He he. Närå...

Det blir inte mycket här nu för tiden. Jag kommer på grejer att skriva om lite då och då, men jag sitter inte lika mycket vid datan nu längre så det blir helt enkelt bara att jag glömmer. Tycker dessutom att kvaliteten på de inläggen jag skriver idag är sämre än de jag skrev för - säg - två år sedan. Mycket sämre. Det känns tråkigt. Jag känner mig fan tråkig idag. Usch.

Tänkte att jag skulle lägga in lite bilder nu. I brist på annat innehåll. Alla bilder har samma motiv. Jag. Kul för er som inte ser mig så ofta. För er andra: sådär. Här kommer de:

Här är jag på midsommardagen, ute på Värmdö i familjen Graafs torp.

Jag gick upp svintidigt för att åka in till jobbet och jobba.

Här är jag senare samma dag, i massagestolen på jobbet. "Skönt".

Jag på väg till gymmet. 

Jag nyklippt en morgon innan jobbet.

Jag i hissen på jobbet. Kan ni tänka er att det finns

de som tycker att jag har för många rutiga skjortor?

Jag på väg hem från gymmet idag.

Det är alltså idag det. Endast timmar sedan.

Var ute och sprang i går. Jag passade på att gå in på Coop och handla. Såklart hade jag mina tights på mig. En yngre tjej, kanske 14-16 (så svårt att veta nu för tiden, hon kanske var 18), spanade in min skrevregion. Lite olustigt tycker jag. Bara barnet liksom.

Annars inte mycket på gång. Jag jobbade mycket övertid förra veckan. Tio timmar. Tog det mesta i cash. Endast en timme gick in i tidbanken. Den ska jag ta ut när det verkligen gäller. Vi får se när det blir.

Innebandy igen lite tröttsamt kanske

Här kommer lite info.

Jag hatar fulspel när jag spelar innebandy. Alltså fusk. Det värsta är att hålla i andras klubbor eller ge smällar utanför spelet. Hatar det. Jag spelar aldrig fulspel. Men jag är heller inte dålig, förstår att vissa som är dåliga måste syssla med fulspel. Obs: det är medvetet fulspel jag snackar om. Klart att jag har spelat fult. Att spela fult är dock inte fulspel, tycker jag inte. Fulspel är fusk. Fult spel är bara för tufft spel.

Om jag är i form spelar jag sällan fult. Det är en av mina starkaste sidor i innebandy - att komma rätt in i situationer och spela tufft men inte fult. Speciellt tufft spelar jag mot personer som ser ut som att de tycker att de själva är så jävla coola och duktiga. Här kommer nu en lista. Jag spelar tuffast mot:
1. Hårband (obs: pannband är ok)
2. Högt uppdragna strumpor
3. Övriga dryga innebandytrender

Eller ok, en grej finns det som jag har gjort några gånger. Ibland om nån unge står still i hörnet och bara håller i bollen, med ryggen mot planen, kan jag medvetet kliva runt och trampa på bollen så att det blir tekning.

Googlade på mitt eget namn idag och hittade en spelarprofil på mig, från korplaget Herrenknechts sida. Jag antar att det är min kompis CJ som har skapat den. Här finns den: http://www.svenskalag.se/member.asp?teamid=4428&memberID=135880&SeasonTypeID=4 Bilden är från mitt passerkort på Scania. Laget har jag spelat med i en cup och i två seriematcher. Tydligen gjorde jag fem poäng på sex matcher i cupen. Sånt snitt har jag aldrig tidigare haft. Häftigt!

Alltså Zlatan är ju dålig han tar inte i han borde komma igen!

Har setat och grymtat framför VM-kvalet ca en halvtimma. Sverige mot Kazakstan. Rasmus Elm gjorde just ett slumpmål. Kommentatorerna unnade verkligen honom det. "Vilken spelare han är". Osv. De hade tydligen varit och sett honom "helt dominera matcher" i holländska ligan. Men sen då? I landslaget då? Nä. Inget! Idag satt första landslagsmålet sedan 2009. Det från en kille som ett helt år har hyllats för sina många och snygga frisparksmål i klubblaget.

Fast förlåt. Jag ska inte klaga. Jag vet hur det kan vara. Inte att spela i landslaget alltså, men hur det är att ha nån slags mental spärr som gör att det inte går att spela bra. Om det nu är det han och resten av svenska landslaget har? Inte ens Zlatan är bra.

Precis när jag slog på TVn var det någon i publiken som skrek: "KOM IGEN NU ZLATAN!" Jätteroligt. Tänker mig en småtjock gubbe som slantat upp för bra platser tillsammans med polarna. Bara för att se Zlatan. Och sen, som kommentatorn uttryckte det: "publiken har inte så kul just nu, dåligt spel från Sverige och sen regn på det". Och den där gubben och hans polare har kommit bara för att se Zlatan. Zlatan på hemmaplan i Malmö. Supertaggade Zlatan som har privatplanat hem från Paris för att stänka in ett par-tre kassar mot blåbärsnationen Kazakstan. Men så är Sverige usla. Och så är Zlatan usel. Och så börjar det regna. Gubben blir så frustrerad. Han vill ju att Zlatan skall vara bra. Ska han inte kämpa? Så undrar gubben och hans kompisar. Ska han inte göra mål? Till slut tar gubben det i egna händer. "KOM IGEN NU ZLATAN!"

Jag då? Jag jobbar och står i.

Oahaha

Luftigt

När undertexterna i Entourage på SVT döper om Ari till Airy Gold, då blir man ju bara för himla besviken.

Här efter ca 3:25.

Senare i samma avsnitt prataren kvinna på Airys kontor om "sajna" en producent. Vad. Fan.

Jag lever

Ba så ni vet.

Bo A Orm

Mycket roligt klipp kommer här. Jag älskar att de verkar ha så kul när de sänder från OS, SVTs gäng.

http://www.svtplay.se/klipp/232533/exklusivt-har-gor-bo-a-orm-comeback-

Det är din kropp

En av Södertäljes solerior har installerat nya "lyx-solarium". Gick förbi där i onsdags. I skyltfönstret finns en affisch som utannonserar detta. På den står det den nya solariummodellens namn med följande tagline: "Det är din kropp". Som om det vore bra för kroppen att gå in där och ligga still i UV-ljus. Lite kul tycker jag.

Nä det vill jag inte

Tänkte såhär idag: Jag undrar om jag kommer springa för mitt liv någon gång.

Hoppas inte det.

Dagens visa ord i Karlskoga

Köpte jordgubbar idag. Av en dam utanför Karlskogas sjukhus. Hon kunde ingen svenska. Jag sa direkt att jag bara ville köpa om hon hade en påse som jag kunde ta gubbarna i. Hon fattade inget. Hon pekade bara lite på hallonen. Mumlade nåt. Sen såg jag att hon hade påsar, så jag pekade och visade. "Du har ju påsar", sa jag. Hon pekade bara på hallonen fortfarande. Jag pekade på jordgubbarna. "En sån", sa jag. Sen sa jag att jag tyvärr bara hade hundralapp. Jordgubbarna kostade 30 och jag såg att hon hade snålt om växel. Hon rörde inte en min. Hon tog bara min hundralapp och gav mig nästan all växel hon hade. Det kändes lite taskigt.

Sen när jag fick min påse med jordgubbar sa jag tack. "Tack så mycket", sa jag. Jättetrevligt! "Glass är gott", sa hon då.

Kolossal volym

Förra fredagen fick jag ett MMS från Jesper. Det var en bild på mascaror i en butiksinstallation. "KOLOSSAL VOLYM!", stod det skrivet i gult på rosa. Kul tyckte Jesper. Jag tyckte också att det var kul. Senare på natten stod jag och Jesper och Jerk och plockade ut cash vid en bankomat. Jag minns inte exakt hur det var, men jag tror att vi hade berättat för Jerk om bilden och han stod och sa "KOLOSSAL VOLYM!" rätt ut i tomma luften.

Just som han sa det högt passerade en mycket överviktig kvinna precis bakom oss. Jag hade sett henne komma och försökte hejda Jerk, men jag kunde liksom inte hejda honom med ord eftersom hon hade hört det och då förstått att jag tyckte att hon var en kolossal volym. Alltså kunde jag inte hindra honom och han sa "KOLOSSAL VOLYM!" mycket högt precis när hon gick förbi. Dråpligt!

Bolt

Jag kan verkligen rekomendera den SVT-sända dokumentären om Usain Bolt. Mycket bra. Usain verkar vara en väldigt vettig snubbe. Och hur skön är inte Usains coach? Se dokumentären här: http://www.svtplay.se/video/197757/del-1-the-fastest

Hur snygg är inte Hugh Jackman?

En resa genom tid och rum

Att åka till Karlskoga är som att åka tillbaka i tiden, speciellt om man (som jag ofta gör) spanar in den manliga befolkningen. Killarna (männen?) i min ålder har allt som oftast den typ av stil som de "coola" killarna i Falun hade år 2004. En stil som alltså Stockholmarna borde ha sportat redan runt 2002 - om de ens någonsin har sett så extremt larviga ut. Det handlar om trekvartsshorts, spretiga frisyrer, Lacoste-skor av den absolut fulaste modellen (se nedan) och Intersport-strumpor. Om det är lite kallare drar de på sig jeans, men är noga med att stoppa in byxbenen i strumporna så att Intersport-strumporna skall synas väl. Lägg på detta diverse fula tatueringar av tribal-typ.

Extremt ful sko från Lacoste

Men äh. Jag ska inte klaga mer. Herrarna här tycker säkert att jag ser ut som ett jävla fån. Men ännu en spaning angående resa bakåt i tiden-feelingen: idag när jag var på body pump med Maria och Anders spelades den typen av techno som var populär bland 14-åringar i falun ca år 2001 - långa enformiga låtar med kvinnor som stönar i bakgrunden. "Take me to the next level", och så vidare, stönar kvinnorna. Brukade spela såna låtar på mitt rum när jag var liten. Fattade först inte att det var nån slags sexuell aktivitet som pågick i bakgrunden. Sen när jag fattade det tyckte jag att det var pinsamt att jag hade spelat den musiken.

Musikstilens uselhet kan enklast beskrivas genom att presentera det bästa bandet från den eran. Scooter:

Totalt kasst. Dock finns det en låt som jag fortfarande gillar. Tror den har röstats fram som en av de bästa låtarna att ha i lurarna vid springning. Jag kan inte annat än hålla med. Sandstorm, av Darude:

En sak bara: det känns viktigt för mig att påpeka att jag hatar uttrycket "i lurarna". Vet inte varför det blev att jag skrev det här ovan.

Det var allt för nu. Hej!

Inget som nån tycker är intressant men men men men men men men ok

Såg första avsnittet av Jerry Seinfelds nya serie. Komiker i bilar hämtar kaffe heter den. Det är Jerry och en annan komiker som åker iväg i en bil och köper kaffe. I det första avsnittet var det Larry David som åkte med. Han skrev Seinfeld (serien) tillsammans med Jerry, skådespelar som sig själv i en mycket bra serie och är efter vad jag har förstått den som karaktären George i Seinfeld är baserad på. Han är kul. Ändå. Jag tog inte med mig så mycket från den serien (den nya). Mest Jerrys extremt vita skjorta. I nästa avsnitt åker Jerry med Ricky Gervais. Såg trailern för det avsnittet. Det mest intressanta där är hur väl Ricky klär i sina solglasögon. Väldigt coolt. Annars verkar det inte bli ett bra avsnitt. Ricky verkar mest vara jobbig.

Annars? Det är konstigt att se Jerry Seinfeld i HD. Svårt att säga hur mycket han har förändrats sedan Seinfeld-tiden. Dels för att bildkvaliteten var så dålig back then, dels för att bildkvaliteten nu är så oförlåtande. Man kan liksom se mer än vad man egentligen borde. Hur skarp kommer bilden att vara om tjugo år? Det vill jag inte ens tänka på.

Jag är i Karlskoga nu. Hälsar på mamma. Idag var vi på stan på grund av lite ärenden. Systemet, Apoteket, köpa födelsedagspresent. När vi skulle tillbaka till bilen tog vi en genväg genom KappAhl. Där inne slet en äldre dam (70?) upp gardinen i ett provrum och sa högt till sin lika åldrade man att "ja titta, den ser ju mycket bättre ut". Mannen stod där inne med ett par beiga shorts högt uppdragna över en Hawaii-skjorta. Han såg överraskad ut. Jag tror han köpte skjortan sen. Den såg ok ut.

Jag köpte en Hawaii-skjorta på H&M tidigare i sommar. Pappa sa att han tyckte den var tuff men att han tycker det är löjligt när äldre män har sådana.

När vi kom hem från stan åt vi mat. Sen sov jag i två timmar. Sen åkte vi och tränade på Davids Gym. En gubbe var där och tränade i korta shorts, långärmad randig skjorta och styrkebälte. Han lyfte inte speciellt tungt och körde endast bröst och biceps, men vad vet jag han kanske fick en psykisk boost av att köra med styrkebälte. Hur som så såg han fruktansvärt dryg ut. En annan kille som var där tränade i stickade fingarvantar. Var han rädd för att få vårtor? Tyckte han att stålet kändes kallt mot händerna? Jag vet inte, men han tränade extremt lätt och med extremt långsamma rörelser.

Det var allt för idag!

WHAT'SUP?

Japp. Eftersom det blev max tio kommentarer på förra inlägget så kommer här lite bilder. Klicka på bilderna för att få dem i större storlek!

 Här är ett av mina första paddeltag.

Här är vi på väg till sjöss. Jag och Reza och Goran och Niklas och Ellinor.

 Bropassage. En fin bild. Jag och Niklas och Ellinor.

 Hela gänget! Goran, Jag, Emil, Niklas, Ellinor, Reza och Björn.

Jag och Emil i närkamp.

Det slutade oavgjort.

En riktig mästare!

Här har en riktig mästare åkt i spat.

Fron väckan såm gott

Hej bloggen!

Här kommer lite från min vecka:

1. Badade för första och andra gången. Första gången var när vi var ute och paddlade SUP med jobbet. Vi gjorde så för att fira att Reza slutar på gruppen. Vi firade alltså av honom. Perfekt nog så var det också han som trillade av brädan först. Han var nog också den enda som trillade av utan påverkan utifrån. Detta efter att instruktören berättat att i stort sett ingen ramlar i. "Till och med min farmor klarar det", sa han. Så brukar det ju i och för sig allt som oftast heta. Men ändå.

Ända från början fanns det en känsla av att om någon puttade i någon så skulle det braka lös ordentligt. Så gjorde det också. Emil åkte hela tiden runt och småknuffade på folk. Eller åkte rätt mot dem för att väja i sista stund. Alltså var det Emil som åkte i först. Goran knuffade till Emils bräda med sin paddel så att Emil ramlade på rumpan och sen baklänges ner i vattnet. Strax därpå hoppade jag över till Gorans bräda och välte den. Jag åkte i. Goran hoppade över till min bräda. Till slut hade alla åkt i vattnet utom Goran. Han var väldigt smidig på att hoppa runt mellan allas brädor. Men när han slutligen blev omringad av fyra blöta äldre män, då kunde han inte göra så mycket annat än ramla i.

Att paddla SUP var kul den gången. Men säkert inte igen. Det roligaste var naturligtvis att se andra åka i sjön. Andra gången jag badade var med Sanne vid Flaten igår. Hon är duktig på att simma och inte rädd att gå i kalla vatten. Jag är dålig på att gå i och äcklas av allt gräs som kommer upp från botten och tar på mina ben. Ändå simmade vi ända ut till en flytande bastu och tillbaka. Sen satt vi på klippan i solen ett tag. Sen åt vi varmkorv i bröd. Gott!

Jag kanske lägger upp bilder från SUP-turen nån gång under veckan. Hur låter det? Skriv i kommentarerna om det låter bra! Får jag max tio kommentarer så lägger jag upp bilderna!

2. Jag har sett tre ekorrar på fem dagar. En i onsdags och två idag!

3. När jag var och handlade på Ica i centrum (undviker att skriva "stan" eftersom alla verkar tycka att det betyder Stockholm) sa kassaskötaren att tack för att jag hade lagt alla streckkoder åt rätt håll. Aldrig har nån sagt det förut! Det verkar lite som om affärerna har gett upp på den där "streckkoden mot dig"-grejen. Förr fanns det alltid skyltar som sa så. Nu ser jag aldrig dem längre. Jag försöker i alla fall vara duktig. Fram till den här veckan utan nytta. Men nu har jag alltså fått vatten på kvarn. Alla affärer som har mig som kund kan skatta sig lyckliga.

4. I fredags ringde Goran mig och frågade om jag ville följa med honom och Per och grilla marshmallows uppe vid en sjö i Hovsjö. Jag var lite tveksam för jag var trött och klockan var halv tie. "Kom igen", sa Goran. Så sa jag ja. "Vi kommer och hämtar dig om en timme", sa Goran. När de kom hade de inga marshmallows, istället hade de köpt asmycket wienerbröd. Per var uppspelt: "Kan du tänka dig att allt det där bara kostade tretti kronor?". När jag senare smakade på dem kunde jag tänka mig det. De var goda men trötta och lite fuktiga. När vi åkte förbi Per och hämtade öl frågade jag vem som skulle vara nykter och köra mig hem. Det skulle ingen. Det hade Goran "glömt" att säga. 


Någon grill fanns det inte heller. Men vi gick upp till ett ställe vid sjön där Goran visste att det fanns grillplats. Olyckligtvis verkade det vara många som hade grillat där innan oss - vi hittade ingenting brännbart. Vi hade dock med oss lite tidningar som brann i ungefär tre minuter. De små grenar och kottar som vi slängt på, tillsammans med en liten björk som Goran "tog fram" gav dock upphov till så mycket rök att vi inte kunde sitta runt elden. För att göra det ännu otrevligare slängde Goran på ett reklamblad. Det luktade illa, som Zlatan brukar säga om Patrik Ekwall.

När glöden hade försvunnit gick vi bort mot en brygga ca hundra meter bort. På väg dit hittade vi hur mycket  torra kvistar och grenar som helst. "Men vafan", sa Goran varje gång. Sen satt vi på bryggan och drack öl och pratade till klockan var jättesent. Då gick jag hem och sov i tre timmar innan jag gick upp och tog bussen in till stan (japp, Stockholm!). Där badade jag alltså. Åt korv. Cyklade. Svettades. I går kväll somnade jag nio. Sov till tio.

Det kanske kan råda bot!!!!!!?????

Tänker att jag kanske borde gå och "kolla" mina "värden". Kan det råda bot måntro? Kan det va nå i blodet? Hmmmmmm....

Jag har inget... alls!

Jag har verkligen ingenting intressant att skriva idag. Gick till jobbet sju, därifrån fyra. En ganska stressig vecka är nästan slut. Inte stressig vad det gäller workload, bara stressig psykiskt. En grej som gick snett och så vidare. Men skit i det, det har löst sig nu. Är bara två veckor sen med mitt prov. Aja.

I morgon ska jag på midsommarfest på Värmdö, hos familjen Graaf. Jag tror att det blir ett härligt gäng som kommer dit. Det blir lekar och mat och sprit. Temat för festen är hatt, så jag köpte en grinig jävla basker på second hand idag. Fyrtio kronor för fult skräp som ändå troligtvis kommer att sjösättas framåt tolvsnåret imorgon natt. Men skit i det vafan. Sprit imorgon ju. Köpte ett fyrpack ekologisk sprit till syskonen Graaf. Eftersom de är tre så tänkte jag att fyrpacket räcker precis. En var till dem och mig.

Jag tänkte först fixa till nån rolig hatt på egen hand. En tanke var att tillverka en midommarstånghatt, med kors och såna där ringar helt i björk och blommer. Tyvärr har jag alltså ingen inspiration. Eller ork. Eller lust för den delen. Vet inte vad det tjänar till att skriva det här. Men är det så så är det väl så antar jag. Det har ju alltid varit mitt motto liksom; SANNINGEN SKALL FRAM TILL VARJE PRIS!

Är så jävla sugen på chips nu. Det skulle säkert ge mig lite extra kraft. Fast: har blivit tjock. Jag vet: töntigt skriva så när jag är smal. Men: jag kan väl få känna mig som så ändå herregud. Och faktiskt, nu när jag var hemma i Falun sa pappa att jag såg tjock ut. När vi skulle åka till gymmet lånade han mig världens största t-tröja, sen när jag hade den på mig när vi tränade sa både han och Maria: "Ja det syns ju att du har blivit större". Kul.

Vill ni att jag ska göra en spellista i Spotify och länka till här? Om tusen pers trycker follow på mig på Twitter gör jag det gratis. Eller om en skriver en kommentar. Eller va fan jag gör det ändå?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!

En helg en helg en helg en helg hen elg

Hej,

I fredags hade jag tagit ledigt för att åka upp till Falun och fira lite studenter. Mikaela och Lovisa. Att ta ledigt så på en fredag får helgen att kännas flera gånger längre. Mycket skönt. Också mycket skönt att komma till Falun. Jag älskar att vara i Falun på sommaren.

Som vanligt i Falun så träffade jag massa gamla vänner och släkt. Jättekul!

I fredags var jag på utspring, studentfest för släkt hos Lovisa, en snabbis hos Mikaelas samma sak och sen hos Niklas och tittade på fotboll och sen nere på Rådhusgården med Niklas, hans kusin och Gemma. Här är en bild på mig och farmor från på Lovisas fest:

Och här är en suddig bild på Niklas och Gemma från på Rådis:

Efter den helkvällen sov jag på Niklas soffa. Vi kom i säng kring halv fyra. Så här såg jag ut efter att ha vaknat 0715, och gått ner till Östra Hamngatan för att vänta på bussen:

När jag kom upp till far satt jag mig och glodde på tv tillsammans med katten Bäbis:

Mysigt!

Senare under lördagen var jag med far och Maria på gymmet. Jag var också ner på systemet. Sen drog jag ner till Jesper C och drack öl med Ida, Emma och Jerk. Och ja, Jesper också då. Framåt tolv gick Jag, Jerk och Jeppe ner till VC. Där var magisk stämning. Ett jävla högt tryck. Jag och Jerk körde på dansgolvet. Jeppe körde black jack, sen körde han på nån brud. Efter stängning gick jag och Jerk till Maestro och jag köpte kebab. Vi satt utanför VC och jag åt och vi väntade på Jesper. När han kom ut satte han sig på min Coca-Cola. Då gick vi hem.

Idag när jag åkte tillbaka hit till Södertälje satt den här ungen och glodde på mig på pendeln (längst bort i bilden):

Det var den rapporten det. Play hard, go pro.  

Att tala är rent, att tiga är klart

En gång var jag liten. Säg sex år. Jag gick på dagis. Jag hade läst nånstans att man kunde rena vatten med ett kaffefilter och grus. Det berättade jag på dagis. Så vi plockade in en massa grus och ställde upp systemet: en tratt med kaffefilter plus massa grus i. Där i hällde vi vatten direkt från en pöl på gården. Det var ungefär skitigare när det kom ut på andra sidan. När jag idag tänker tillbaka på den här händelsen kan jag ganska enkelt peka ut vad som gjorde mitt experiment till den flopp det då blev.

Alltså. Jag tvättade inte ens gruset som skulle användas för att filtrera vattnet. Tog bara upp det direkt utifrån gården. Jag filtrerade så gott som genom lera. Inte konstigt att vattnet kom ut skitigare. I kombination med den dumheten var min uppfattning om rent vatten inte riktigt riktig då det begav sig. När jag tänkte rent vatten såg jag klart vatten framför mig. Inte samma. Så, även om vattnet hade kommit ut renat hade jag betraktat experimentet som misslyckat.

Dagen efter läste en av fröknarna mitt horoskop för mig. Det stod att jag skulle ta mig för ett experiment, men att det inte skulle falla väl ut. Freaky va?

Blev lite nedstämd nu. Det här inlägget blev inte alls så bra som jag tänkte att det skulle bli. Sådant äro lifvet antar Jag. Nu ska jag gå in till Södertälje centrum och leta efter byxor eller shorts eller skjorta. Om Systemet har öppet ska jag köpa rödvin. Om inte köper jag bubbelvatten. Sen spelar jag Diablo 3 resten av dagen. Kanske springer jag en runda i kväll.

Hej med er familj och vänner.

Plz allow me 2 introduce myself. I'm a man of wealth and taste.

Det gick bra på Scaniamilen. 57:30 nånting fick jag. Jag startade i andra startgruppen, tillsammans med dem som trodde sig springa milen på 50+ minuter. Nu blev ju det rätt för mig, men nästa år ska jag likväl starta i främsta gruppen. Tränad eller otränad. Jag är nämligen övertygad om att just starten i den sämre startgruppen försämrade min tid med ca två minuter. Den första kilometern var det nämligen tjuvtjockt med stånkande gubbar och vaggande damer. Därefter åtskiljdes vi som skulle springa milen från de som bara skulle lunka femman. Då blev det fritt spår och egen hastighet.

Nu blir det inte mycket mer textat om Scaniamilen här. Nästa år siktar jag på att gå under femti. OBS: gäller så länge som jag kroppsligt inte går över hundra. Kollade mig på gymmet igår. 93 kg. Pontus skrattade, men sist, för sedan visade det sig att han också passerat nittio.

Jag återkommer med ytterligare inlägg under veckan. Tjo!

The present now will l8er be past

Imorgon: Scaniamilen.

Idag: Jag var på gymmet. Körde endast armar.

Igår: En bil tutade på mig när jag tog av mig tröjan här utanför - i ett försök att sluta svettas i alla fall lite innan jag gick upp till lägenheten. Tyvärr var det nog ett gäng killar som satt där och tutade för att vara störiga, inte kvinnor som signalerade av förtjusning.

Obs: Igår frågade Mattis mig hur lång Scaniamilen är.

När det är såhär bra väder verkar till och med Södertälje som en rätt fin stad

Två dagar kvar till Scaniamilen. Jag körde det sista träningspasset inför idag. Det var också det första träningspasset på mer än en vecka. Inte så bra. Å andra sidan så gick det ganska bra idag. Det är bra för psyket att sista träningspasset går bra.

Sprang ca 6 kilometer. Mestadels i flack terräng. Eller terräng... Allt var asfalt. I vilket fall så går det utmärkt att springa flackt. Jag orkar jättemycket. Men när det blir backar, det är en helt annan historia. Som jag skrev tidigare så har jag lagt på mig en del vikt, så uppförsbackar sliter extremt mycket.

En miss jag har gjort i min Scaniamilenuppladdning är att jag har struntat i att provspringa bansträckningen. Jag vet alltså inte hur banan ser ut ifråga om backar och underlag. Om det blir mycket backar på tungsprunget sågspån, då kommer torsdagens äventyr bli fruktansvärt. Om det däremot blir backfritt på halvhård stig, då jävlar!

En annan miss jag har gjort är ju självklart att jag inte har tränat...

Jaha det var den kvällen åt helvete...

Jag har sett fram emot Diablo 3 hur länge som helst. Trailers har kollats. Spelet har förbestälts. Jag har till och med köpt en ny dator.

Och så: idag kom det äntligen!

Men. Tillverkarna, Blizzard, tyckte det var en bra idé att tvinga alla, också single player-spelarna, att spela online. Det kvittar väl egentligen, men till det tyckte de också att det var en bra idé att inte ha tillräcklig serverkapacitet för alla spelare.

Jag har nu suttit i två timmar och försökt logga in för att spela. Utan att lyckas. Och nu måste jag gå och lägga mig, eftersom jag ska upp kvart i sex imorgon. Kul liv. Så går det när man har höga förväntningar på något.

Jag förstår att det verkar löjligt, men jag är både arg och ledsen. Verkligen.

Den här kvällen som skulle bli så bra...

Jag och Goran var på Göta Källare i fredags

Endast fjorton dagar kvar till Scaniamilen

Torsdag. Maj. 2012. Endast 14 dagar kvar till Scaniamilen. När jag anmälde mig hade jag inte räknat med att jag två veckor innan loppet skulle väga in på ny rekordvikt (obs: ej positivt rekord). 93 kilogram. I kroppen just nu har jag två löppass. Ett mycket kort och ett kort. Ett i förrgår och ett igår.

I förrgår var jag och Goran utomhus och tränade. Jag hade lagt upp ett träningsprogram - lite upphopp, lite löpning, lite chins och armhävningar och spurtningar och sådär. Goran spydde lite efter två övningar. Han verkade helt oförberedd på sin usla kondition. Han fick sitta med stoppuret och ta tid på mina övningar och vilopauser. På min sista planka ljög han så att jag fick stå i femtio sekunder istället för trettio. Ändå klarade jag hela!

I går var jag ute ensam och löpte runt i kvarteter. Så klart hade jag mina löpartights på mig. Jag känner mig snabb då plus får snygga ben. Ibland när jag springer förbi äldre damer brukar jag se mig om för att se om de spanar in mig. Hittills har det inte hänt. Varken vid löpning eller annat tillfälle faktiskt. Förra julen spanade en man in Pontus när vi var i Sydneys bögkvarter, det är det närmsta en inspaning jag har kommit.

På Scaniamilen skall jag köra tights utan kalsonger under. Det kommer att vara jobbigt nog också utan kalsonger som knölar ihop sig under pungen. Jag hoppas att "grejerna" ändå kommer att hålla sig på plats. Klassiskt löjliga bilder är ju när Christian Olsson hoppar tresteg och kameran filmar rakt framifrån. Så vill jag inte att mitt skrev ska se ut. Jag kanske skall testa lite småhopp framför spegeln innan loppet. Ser det förjävligt ut kanske jag kan tejpa på något sätt. En kompis till mig gjorde det en gång. Av en helt annan anledning, men jag tror det funkade. 

Jobbet går bra.

Åh ja just det jag var med och vann Korpen Cup i Bromma

Jag fick ett stenhårt skott på benet. Har fortfarande kvar blåmärket, tio dagar senare.

Idag har jag hunnit med så hiimla mycket!

Ha ha. Nä, det har jag inte. Jag har inte hunnit mycket mer än vilken dag som helst, men det brukar vara så man skriver i bloggar. Jag tänker på alla bloggtjejer som aldrig gör någonting, men alltid skriver att de har hunnit med så hiimla mycket.

Deras dagar ser allt som oftast ut som:


"Jag och Stina gick en powerwalk i morse innan skolan *beach 2012 here i come* och ändå hann jag hem och åt en underbar frukost tillsammans med mamma. Keso och frukt med hembakta scones och frukt te. Supergott och nyttigt! Efter skolan träffade jag Magdalena för en fika på stan innan mitt bloggmöte på Spiritgrl. Vad vi pratade om är hemligt men ni kommer få se snart vi har STORA planer på gång. Efter mötet åkte jag bussen ut till Mr. X och åt en underbar middag och avslutade dagen med film (Pretty Woman IGEN haha) och mängder av godis *fetto me*. Puh vilken stressig men underbar dag!"


Följande bilder följer med ovan återgivna inlägg: 1. En bild på frukosten. 2. En bild på Magdalena som sitter vid bordet med en latte. 3. En bild på godisskålen.

Varför kallar förresten alla bloggare sina män för Mr. X (alternativt en annan bokstav)? Gud...

Åt helvete!

Tänkte skriva ett ganska långt inlägg men nu blev det så jävla sent och jag orkar inte. Jag ska ju upp klockan 0545 imorgon. Härligt liv.

Kalla mig CP!

Jag såg Vapnet på Storsjöyran 2006. Jag stod längst fram och skrek "Spela Kalla mig!", efter varje låt. De spelade den sist. Sångaren hade vitt linne och stort huvud.

OBS: Jag var inte CP. Jag var full.

Lite kul ur dagens tidningar (KUL VA?)

Läste något så lustigt i dagens DN. Det är om en konstnär, Jarl Ingvarsson, som ställer ut tavlor som vem som helst hade kunnat göra. Dock: det är inte vem som helst som får epitetet Målarnas målare, som nu tydligen nyss nämnda Ingvarsson har fått. Alltså, jag tycker det är kul att det går bra för gamle Jarlis. Det är inte det. Det som är är snarare följande, saxat alltså ur dagens DN:
a
"Där syns ett R, ett S, ett L inhysta på sluttande hyllplan i ett turkost trevåningsbord med knallblå kanter på skakigt profilerade ben. Varje bordsplan liknar en egen tavla. Versaler i exil som pustar ut i färgen, konsten och tingen. Språket är föränderligt. Bordet existerar alltid, liksom färgen. Över vandrarhemmet spänner Ingvarsson en färgglad randig markis där bokstäver slagit sig ner som fåglar för att bilda nya stakiga ord."
a
Intressanta ord, tänker man. Vad kan det vara för intrikat målning som har fått en så speciell beskrivning? Jo:

På riktigt liksom. "Versaler som pustar ut..." Var fan fick Jessica Kempe det ifrån? Jag påstår inte att jag skulle kunna göra en bättre tavla. Men jag skulle kunna göra en exakt lika bra. 

a

Vad vidare är: jag läste också något roligt i Dalarnas Tidningar. Falupolitikern Daniel Riazat har blivit hotad på internet och polisanmälde. Fallet handlade om att nån unge hade skrivit "HÄNG DANIEL RIAZAT" på facebook. Nu har rättegången varit. Hotaren dömdes inte. Varför? Såhär står det på dt.se: 

a

"Enligt rätten skulle uttalandet att hänga Daniel Riazat också kunna uppfattas som en uppmaning till andra att hänga ut honom, till exempel i media."
a
Sveriges ungdom anses alltså så usla på att uttrycka sig i text att inte ens svart på vitt kan räknas som bevis i rätten längre. Helt jävla makalöst...

Lite bilder från förra sommaren som jag fick i veckan kul va?

VÅREN I CITY 2012!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det är många som skriver till mig och undrar vad jag egentligen gör om dagarna. Svaret är: egentligen ingenting. Men idag, idag har jag gjort massa. Eller det känns i alla fall som massa, egentligen är det väl ingenting.

Så här var det: jag vaknade halv sju, gick upp sju, toade, duschade, betalade en räkning. Så långt ingenting alltså. Men sen gjorde jag nåt. Jag åkte in till Stockholm och åt brunch och lyssnade på jazz på Mosebacke tillsammans med kompisar från Linköping. Klockan var elva, maten var ok, jazzen var ok. Priset var inte ok. Ca 250 kronor kostar det att äta kombinerad frukost och lunch i storstan. Hutlöst.

Vi satt i alla fall en timma och fyrtiofem minuter, sen var vår tid ute - någon hade bokat bordet tror jag. Det passade mig bra eftersom jag skulle möta Sanne vid tunnelbanan klockan ett. Jag smög ner en kanelbulle och en ganska äcklig brownie i min väska innan jag gick. Åt Sanne såklart. Hon blev inte jätteglad för den överraskningen.

När vi knallade nedför Götgatan kom solen fram. Jag passade på att få valuta för mina tvåtusenkronorssolglasögon från Persol. Sanne tog på sina också ett tag. Sen gick solen i moln. Jag hade på mina ett tag till. Valuta.

Vi tog tunnelbanan två stationer (Skanstull?) och gick på Åhléns och Systembolaget. Sanne köpte lösögonfransar och vin. Sen gick vi och drack öl på nån pub i Götgatsbacken (som egentligen är en kulle). Toaletterna på stället var äckliga. Ölen höll normal standard. De visade fotboll men ingen skrek. Skönt.

Därefter fick jag bråttom. Min pendel gick kvart i från Stockholm södra och mitt ur visade över halv. På promenaden ner mot Medborgarplatsen träffade jag Patrik, som jag inte hade sett på nästan ett år. Jag sa direkt att jag hade bråttom. Om man träffas sådär och väntar tills dess att man skiljs åt med att säga att man har bråttom, då verkar det ju bara som en ursäkt för att få gå. Därför sa jag det direkt, och det kändes bra att det var sant. Det hade annars kunnat vara något som jag bara hittade på, jag gillar nämligen inte att stå och chatta sådär mitt i gatan. När jag var liten fick jag alltid vänta timmar (minuter) medan mamma stod och pratade med väninnor hon träffade på "stan" i Falun. Tråkigt. Patrik är i och för sig en sådan person som jag skulle kunna bli stående med, men det är en annan historia.

I alla fall så hann jag med pendeln. I Södertälje växlade jag till buss och åkte upp till jobbet. Där var jag i två timmar. Bytte en skruv som hade gått av och vaktade min rigg så att den gick ordentligt. Sen läste jag en PC för alla som låg där, gick på toa, tog en kaffe och åkte hem. Hemma kollade jag på Sherlock Holmes 2 och åt popcorn och drack Coca-Cola.

Gud vad jag droppar platser i Stockholm. Det plus att jag springer på folk hur som i city (sprang in i en Andreas också) gör att det känns lite som att jag bor där. Men det gör jag ju inte. På måndag börjar jag banta.

Ljuset är på men ingen är hemma

För en tid sedan så var jag och Emil och Goran och tränade på Gröndals träningscenter (endast för Scaniamänniskor). Jag körde bröst och triceps, och avslutade passet med dips. De hade precis satt upp en ny dippsställning i fulrummet (där de fria vikterna finns). Handtagen på den är alldeles för tjocka, så jag ville inte använda den.

Tyvärr var den bra ställningen upptagen av två jobbiga killar med långt hår som inte går att prata med (jag har visserligen inte försökt, men jag har varit "i rummet" när andra försökt). Alltså fick jag lov att använda den tjocka ställningen. När jag körde dipsen såg jag att en lampa på väggen flimrade konstigt. Att lampan satt uppsatt precis ovanför dipställningens ena vägginfästning gjorde mig lite orolig. Det hade ju inte varit så kul om det visat sig att de skruvat fast ställningen i lampsladden, och jag åkt dit på massa el i kroppen.

Därför gick jag till receptionen och pratade med en anställd. Hon gick då och hämtade någon slags underhållsansvarig, som jag antar hade varit med och satt upp ställningen. Jag och han gick så och tittade på ställningen och hur lampan blinkade när jag knuffade på den.

Jag tycker att orsaken till min oro var helt uppenbar. Ändå tycks någonting ha felat i kommunikationen oss två emellan, jag är nämligen 100 % säker på att han trodde att mitt problem var den blinkande lampan - att den störde mig i min träningen eller något.

Göra något produktivt

Ha ha. Nån hade googlat på göra något produktivt och på så vis hittat in till den här bloggen. Vad besviken den personen lär ha blivit.

Jag hoppas förresten att jag kan komma igång och skriva lite här igen snart.

Planer för semestern?

Se på OS, dricka vin och gå runt ute mitt i natta. Semester fyra veckor - hur fan ska det räcka?

OH FYFAN NU ÄR DET MARS OCKSÅ

Var till Peter i Rågsved i fredags. Han har precis flyttat hit för att jobba. Eller hit... Dit. Jag tycker lite att jag bor i Stockholmsområdet, så det kan va hit. Men dit är nog mer rätt.

Hur som: vi drack öl och åt tacos och pratade om Diablo 3 och kollade på speedruns på YouTube. Speedrun är att klara ett spel så snabbt som möjligt. Vi tittade på på bl.a. Quake och Wolfenstein 3D. Sista bossen i Wolfenstein 3D är Hitler. När han dör säger han "Hitler... Aufwidersehn!" och smälter. Ganska roligt.

Sen var vi ut på lite ställen kring Medborgarplatsen (obs: Medborgarplatsen i Stockholm, inte den riktiga i Falun). Ungefär kring halv tre tog jag bussen tillbaka till Södertälje. Inte så sent, inte så full.

Döm därför om min förvåning när jag mådde superilla igår. När jag hängde över badkaret och spydde - för första gången någonsin på bakfyllan - tänkte jag att det måste vara åldern som tagit ut sin rätt. När jag senare satt på toaletten för sjätte gången - utan att ha ätit mer än en tallrik fil - undrade jag om det kanske inte var magsjuka ändå. Ganska mycket tydde på det; spya, toabesök, svettningar, frossa. Jag låg på soffan hela dagen och hade ont i magen. Orkade inte ens byta kanal när skidskytte började på tv. Då kanske ni förstår hur illa det var?

Jag har bara känt mig så risig två gånger på bakfyllan. En gång var första gången jag blev full, en annan efter en sjukt blöt kräftfest hos åldermannen Patrik Ekenberg. Dagen efter den kräftfesten kunde jag inte ens röra mig. Jag låg bara på sängen, utslagen som en snöängel. Men jag spydde inte. Och aldrig dessförinnan, eller därefter, har jag alltså spytt på bakfyllan. Därför vet jag att det är magsjuka. Som förresten inte riktigt har gått över ännu känner jag nu.

Vad jag än egentligen skulle komma fram till i det här inlägget så är det inte i närheten av vad jag nu skrivit. Kanske återkommer jag ikväll om det. Nu måste jag gå på toaletten. Nr. 2.

På kurs

Gick på en utbildning idag och lärde mig om Scanias produkter. Jag kunde redan det mesta som sades om lastbilar. Övrigt, bussar och motorer med mera, togs upp efter lunch. Då var jag lite trött, så jag hängde inte med på riktigt allt. Sista timmen kom jag av mig totalt. Ritade bara lite bläckfiskar i kursmaterialet.



Missade bara lite om växellådor.

Kursledaren hade gått på Scanias industrigymnasium, jobbat på Scania i hela sitt liv och jobbade nu som lärare på industrigymnasiet. På senare tid har gymnasiets ansökningssiffror dalat, något som han inte kunde förstå. Han sa att han inte fattade varför Södertäljeungarna läste samhäll och sånt, när de ändå hamnar på Scania i slutändan. Ha ha.

En deltagare på kursen frågade om alla lärare på industrigymnasiet var internrekryterade, från Scania. Svaret på den frågan var att alla var det, utom de som undervisade i kärnämnena - "där krävs lite mer specifika kvalifikationer". Ett par PowerPoint-slides in på min utbildning insåg jag att de där speciella kvalifikationerna måste vara förmågan att inte särskriva. Syd korea.

Något jag också insåg, ca under kursens fjärde timme, är att jag hatar alla IKEA-skämt som utgår ifrån att alla delar inte finns med i kartongen. Jag har aldrig kommit hem från IKEA med annat än kompletta möbler.

Allt som allt känner jag att jag har haft alldeles för mycket tid för eftertanke idag.

Jerk om sitt livs match

Jag uppgraderar Jerks kommentar på förra inlägget till ett eget inlägg:

"Helt korrekt så var det två kassar som hängdes in.

Det första var ett friläge som skapades ur ingenting genom att jag bröt en petning vid ett frislag. Sen sprang jag tamejfan för allt vad jag kunde. Det var över i princip hela planen, och alla som spelat på lugnets golv vet att planerna är stora och golven mjuka = jobbigt. När jag väl kom fram så la jag enkelt in bollen. Detta var i ett mycket avgörande läge i matchen, bara det borde genererat i en utmärkelse som matchens lirare. Men inte nog med detta.

Lite senare pillade jag in en boll ur någon slags grötsituation vid hörnet. Given succé! tränaren sa att det var "något stort".

När sedan segern var bärgad och priserna skulle delas ut kom bakslaget. Innan det var dags för pokalen var det utdelning av pris till matchens lirare. Det blev Mårten. Alla mammor blev nöjda. Efteråt var jag så besviken, trots en cupseger, att jag inte ens kände på pokalen.

Det var nog här jag fick insikten om att det inte är vad man gör som räknas, utan snarare att allt blir enklare om det blir som det alltid blivit.

Denna episod kan möjligtvis vara något uppförstorad. Det kan ju ha hänt att Mårten drog in 4 kassar. Men det är i sammanhanget oviktigt!"

Mitt liv i innebandy, del 2

Här kommer den efterfrågade (faktiskt!) andra delen av sagan om mitt innebandyliv. Det börjar spåra ur nu. Det är svårt att hålla allt i kronologisk ordning. Kommande inlägg kanske kommer vara kortare och fokuseras på mer specifika händelser.

Seriespelet börjar - Samuelsdals IF
Strax efter att vi kommit etta (88:orna) och trea (87:orna) i DM fick vi 87:or sluta i IBF. Eller, jag kanske inte ska säga att vi fick lov att sluta, för jag vet inte hur det var, men vi bytte i alla fall lag. Det var också det rätta att göra, eftersom vi endast var tre stycken grabbar i laget som var födda 1987. Övriga ungar var födda 1988 eller 1989. Så kom det sig alltså att jag, min bästa kompis Marcus Carlsson och en kille som heter Viktor (som jag inte känner längre) bytte lag till Samuelsdals IF.

I Samuelsdal spelade jag min första säsong i seriespel. Ärligt talat så har jag ingen idé om hur gammal jag var vid den här tiden, men jag skulle kunna tänka mig att jag var ca 10 år. Jag kommer dock ihåg att jag spelade center på den här tiden, efter att ha börjat som teknisk forward i IBF Falun. Tränare Håkan i IBF tjatade alltid på mig om att jag skulle hålla mig på min kant när jag spelade forward, tydligen var jag dålig på det. Kanske var det därför jag fick spela center i Samuelsdal. Eller så kanske det var för att det inte spelade någon roll, alla sprang ändå runt överallt på planen i den åldern.

Dock, i min första match var det tänkt att jag skulle börja som forward i en kedja tillsammans med Marcus och Viktor - där Viktor skulle spela center. Men Viktor kom aldrig till den matchen. Jag blev supernojig. Första matchen, och så går det snett redan innan matchen ens börjat. Katastrof! Men det gick bra ändå. Jag hängde några kassar och vi vann matchen. Vi hade en ruggigt duktig tjej i laget, Anette Lundin (numera lagkapten i elitserielaget Örebro), som också hängde ett par kassar. Tungt för motståndarna tror jag, men vi tyckte att det var skitkul.

Ett par-tre matcher in på säsongen skapades det en Marcus-femma. Jag spelade center. Bredvid mig spelade Marcus Carlsson till höger och Markus Olsson till vänster. På backen hade vi Marcus Sjöström och Markus Johnsson (kan ha varit Johansson eller liknande). Vi brukade starta matcherna så, som en kul grej. Det visade sig ganska snabbt att det dessutom var en bra grej, jag och Olsson och Carlsson (uppenbarligen lättast att kalla varandra vid efternamn) öste in mål. Framförallt var det jag och Olsson som smällde in kassarna, Carlsson sprang mest runt och gjorde massa småfula grejer och vann massa boll i hörnen. Olsson hade nån specialgrej där han sprang upp efter kanten och sköt ur nästan obefintlig vinkel. Jag dribblade mycket och kom på ganska mycket bra lägen i mitten.

Vi vann samtliga seriematcher innan jul, förutom matchen mot seriens andra topplag: Mora 2. Detta var årets sista match. Det var upplagt för en riktig rysare i Gruvrishallen. Två obesegrade lag. Trång plan. Ett hatmöte - Falun mot Mora (än idag en toppmatch i de flesta serier). Mamma var där. Pappa var där. Farmor var där!

Jag gjorde två mål, av vilka jag kommer ihåg ett än idag: Jag vann boll på mittplan, ute vid vänsterkanten, bröt in i planen och kom ensam mot två backar. Jag drev bollen mot höger. Ena backen följde med utåt kanten för att täcka skott, då sköt jag ett skott som passerade backen på insidan. Jag tror inte målvakten ens såg att jag sköt.

Trots mina två kassar ledde Mora med 4-5 när det var blott tio sekunder kvar av matchen. Moras ungar ställde sig upp i sitt bås och började räkna ner, som man gjorde på den tiden (endast när man ledde såklart). "10...9...8...7...6..." skrek de. Sen kom de inte längre, Olsson hängde in ett mål från ingen vinkel alls. 5-5. Vi firade som om vi hade vunnit. "Snacka om matchhjälte!" sa jag till Olsson efter matchen.

Vid den här tiden hade jag bytt ut min gamla Canadien-sticka mot en Exel-klubba med Leksand Stars-tryck. Bladet? Exels extremt klassiska Cat. Nästan lika klassiskt som Unihocs Evo. Evo-bladet (se bild) var för övrigt extremt populärt i IBF Falun under den här tiden. Tränare Håkan rådde min lillebror, och övriga i laget, att köpa klubbor med det bladet. Med all rätt, det var/är ett mycket bra blad. Lättspelat. Mjukt med mycket skålning. Tillverkas än idag vad jag vet, till skillnad från Exels Cat-blad.

Efter jul förlorade vi alla matcher och halkade ner till mitten av tabellen, från att ha legat tvåa (på målskillnad) innan jul. Mycket bittert. I första matchen efter juluppehållet mötte vi Mora 2 igen, eftersom serien vände vid jul. Den här gången gick matchen uppe i Mora, i den av mig avskydda Ryssahallen (numera Unihoc Arena). Vi förlorade med 9-1. Efter matchen grät jag, men jag försökte att inte visa det för någon. Jag var så jävla besviken. Vi hade ju inte förlorat en enda match - och nu fick vi stordäng. Efter den säsongen visste jag i alla fall hur det kändes att förlora (något som jag senare skulle komma att bli mer än van vid, men det återkommer vi till).

Den största triumfen i Samuelsdals IF var när vi vann Viking Line Cup (idag AXA floorball cup). På den tiden var det egentligen inte så mycket att snacka om, det var fyra lag som var med i p87-klassen. Idag är det andra bullar; AXA floorball cup drar årligen 300+ lag från hela världen. Hur som helst så plockade vi ihop de bästa snubbarna från Samuelsdal 1, 2 och 3 (obs: jag spelade i 2:an) och tryckte dit lag som Stäket och Brickebacken. Efter att vi vunnit finalen gjorde vi en tvpuck-hög på målvakten. Det var min första medalj. Jag har kvar den i nån låda hos pappa.

I varje match delades en Viking Line-check ut till matchens lirare i varje lag. Mårten Milling fick utmärkelsen i samtliga matcher. Detta trots att min vän Jerk gjorde sitt livs match i finalen, något han berättade för mig för så sent som en månad sedan. Om jag inte minns helt fel så satte han två kassar (rätta mig i kommentarerna om jag har fel, Jerk, så lovar jag att du ska få återupprättelse). Dock, Milling var Milling. Senare kom Mårten att bli upplockad till IBF:s superligalag så tidigt som i 16-årsåldern, för att senare hänga ett par poäng i Superligan. Nu spelar han golf (mer om Milling i framtida inlägg).

Efter några år i Samuelsdal ville jag satsa lite mer och bestämde mig för att byta lag till IBF Faluns 86:or. Det borde jag aldrig gjort. Det gick skitdåligt för mig där, medan Samuelsdal seglade upp i Sverigetoppen bland 88:or. Mer om mitt dåliga val, Samuelsdal och Sverigetoppen i kommande inlägg. Nu skall jag sova.

När jag kastade klubban:
Jag tror inte att jag heller under denna period kastade klubban någon gång. Jag kastade dock en snöboll i ögat på Joel under en rast i skolan. Han klarade synen.