Det blir så lätt en vana

När man jobbar såhär som jag gör finns inte många höjdpunkter i tillvaron. Ett inrutat liv utan överraskningar. Tråkigt skulle många säga. Nån skulle i all fall säga det.

Jag gillar rutiner. Jag gillar att gå upp samma tid och äta samma frukost. Att komma till jobbet tidigt och dricka kaffe på utsatta tider. Att äta min lunch i låda och sitta med de andra som gör det. Att sluta jobbet och gå och träna. Att komma hem och sova.

Allt blir så lätt en vana.

På jobbet blir alla välkomna avvikelser ett minne för arbetslivet. För alla. Om du bjuder på fika på en födelsedag måste du göra det arbetsplatslivet ut. Annars kommer alla att fråga: Var är fikat? En vana skapas utifrån en engångsföreteelse.

En gång såg Mattis att TrubbelJenny åt på Blå Apelsinen i Falun. Varje gång vi gick förbi där efter det sa han: "Här brukar TrubbelJenny äta."

Jag bjuder alltså inte på fika på jobbet idag. Trots att jag gillar vanor är jag inte pigg på att skapa ett så jobbigt måste. För jag hatar att baka kladdkaka. För att inte tala om att ta med köpt fika.

Och i år måste jag förstöra lite vanor. Innan jag blir för gammal för att orka.

Jag tog bort min födelsedag från Facebook igår. För att ingen på jobbet skall se. Jag har inga kommentarer om mina 27. Tveksamt dock om det var verkamt. Erik Bodare hade skrivit grattis redan innan jag vaknade i morse. Men han kanske bara är omtänksam med bra komihåg? Vem vet med Bodare.

Marcus känslighet, 1987-Nu

Vi hade en skrivmaskin hemma i Herrhagen när jag var liten (mindre). Jag skrev en historia. Mamma sa att jag skulle sätta punkt efter varje mening. Jag hade inte en enda punkt. Då skrev jag om allt. Tyvärr fattade jag inte vad en mening var, så jag satte punkt efter varje ord. Då sa mamma att det var fel igen.

En annan gång ritade jag en bild på en fin fisk och skrev bredvid att det var en clown-fisk. Tyvärr stavade jag fel på clown. Typ "Cloun". Jag började grina när jag fick reda på att det var fel. 

I skolan i tvåan räknade jag plus på en sida i matteboken där man skulle öva på minus. Jag fick en stor bock över hela sidan. När jag såg det började jag grina direkt. Jag bara sjönk ihop. Jag brukade ju alltid få stjärnor i mina böcker.

Jag är fortfarande ungefär lika rädd för att göra saker fel. Men jag börjar inte grina lika ofta i alla fall.

För hallänningar och annat "folk": grina betyder gråta på svenska, precis som att lipa betyder att räcka ut tungan.

Årsbesked

Det är bara tre år kvar nu. Spring!!

Scanianian är Scanias nio kilometer långa skidlopp

Jag såg på längdskidåkning i helgen. Det var faktiskt så att det tårades lite i ögonen när Kalla åkte ikapp och förbi. Faktiskt så var det så. Fantastiska prestationer är fantastiska även i den tråkigaste av idrotter.

Det är inte utan att man undrar hur dåliga Norges skidor egentligen var. Det man ser framför sig är ju hur de klafsar omkring som barna Hedenhös innan de hittade björknäver. Men riktigt så illa var det nog inte. Jag antar att om jag kom med deras skidor till Scanianian så skulle jag vara Glidguden nr. 1. Man kan ju anta att det är en ganska kraftig överdrift när Northug säger att det är som att åka på klister? Inte ens mina gamla lila Musse Piggs hade så dåligt glid.

OBS att jag inte skrev ett skit på Face efter stafetten...

Varv på varv i ett elljusspår, samma sak i flera år

Jag försökte skriva ett inlägg men det blev bara att jag klagade på långdskidåkning så jag la av. Det suger i alla fall.

På fredag skall jag åka till Karlskoga och hälsa på mamma. Hon hade bakat sa hon igår när vi pratade.