Köpte jordgubbar idag. Av en dam utanför Karlskogas sjukhus. Hon kunde ingen svenska. Jag sa direkt att jag bara ville köpa om hon hade en påse som jag kunde ta gubbarna i. Hon fattade inget. Hon pekade bara lite på hallonen. Mumlade nåt. Sen såg jag att hon hade påsar, så jag pekade och visade. "Du har ju påsar", sa jag. Hon pekade bara på hallonen fortfarande. Jag pekade på jordgubbarna. "En sån", sa jag. Sen sa jag att jag tyvärr bara hade hundralapp. Jordgubbarna kostade 30 och jag såg att hon hade snålt om växel. Hon rörde inte en min. Hon tog bara min hundralapp och gav mig nästan all växel hon hade. Det kändes lite taskigt.
Sen när jag fick min påse med jordgubbar sa jag tack. "Tack så mycket", sa jag. Jättetrevligt! "Glass är gott", sa hon då.
Idag när jag sålde jordgubbar så var det en pojke utan skägg som tog all min växel. Han sa inte ens tack.
SvaraRaderaSå var det inte.
SvaraRadera