Vaxpropp

Hej,

Jag var på vårdcentralen och tog lite prover i måndags. Tydligen är jag fullt frisk. Det enda kvinnan där hittade var en stor vaxpropp i vänster öra. "Helt fullt med vax", sa hon.

Spolade öronen med en produkt idag. Fan va skit som kom ut.

OCH JAG SKA TJALALA, TJALLA IFRÅN DÖDEN

Om biljard igen då.

På Mallorca fanns det biljard vid poolen på hotellet. Jag och Pontus spelade ganska mycket. Pontus, som var lite coolare än mig, visste några knep som han lärde mig. Ett är hur man skall slå till den vita för att den inte skall rulla ner i hålet tillsammans med vad nu kula man försöker skjuta ner. En annan grej han visa var hur man lobbar. Men det har jag glömt. Tricket med att inte skjuta ner den vita körde jag igår. Det funkade fortfarande. Ett trick som inte funkade för mig igår var att inte skjuta ner den svarta. Det tricket fungerade dåligt två matcher på rad.

Mallorca var vid den tiden då jag fortfarande såg så pass bra att jag klarade mig utan glasögon. Och eftersom glasögon är extremt värdelöst i varma fuktiga klimat hade jag alltså inte glasögonen på mig. Plus att jag tyckte att jag var ful i glasögonen och det ville jag ju inte vara. Jag hade också läst någonstans att det var förenat med infektionsfara att sätta i linser utomlands, så det gjorde jag inte heller. Ändå kommer jag ihåg att jag lyckades spana in nån tjej där på hotellet. En norska som jag kisade efter i typ två veckor. Typ sista dagen, när jag låg vid poolen och kisade i en bok, kom hon fram och pratade med mig. Vi bytte hotmailadresser, men hon skrev aldrig. Tragiskt.

Här kommer en bild på mig och Mattis från vad jag tror är nyåret 2008. Vi var hemma hos Jerk och drack billig öl. Och vid elva kom Johan Ericson förbi och sköt upp en dyr raket. När vi gick hem var det snorkallt. Vissa tror inte på att det blir -30 Celcius i Falun, men det blir det. Då var det.

Läste idag att Blondinbella har haft sin mobil på ljudlös i sex år

Nä men seriöst... Eller asså det var seriöst, jag läste det, men asså nu seriöst. Från nu.

Jag var o spela biljard med Sanne igår i Stockholm nånstans. Ett bra ställe sa Sanne. Hon hade gjort prao där. Det var bra ställe. Jag trodde att det skulle vara sunkigt. Biljard känns sunkigt. Men det var inte sunkigt. Det var bra! Det var kul att spela också.

Jag har spelat biljard, med riktig pinne osv, typ tre gånger innan. När jag och Pontus var små jobbade farmor  och farfar på en Herrgård i dalarna. Där fanns biljardbord på övervåningen. Vi brukade stå och rulla bollarna från ena kortsidan mot hålen på andra sidan. Det fanns nog nån regel men jag minns den inte. Kanske vann nån, kanske hade farmor konstruerat det så att ingen skulle bli den ledsna förloraren. Och därmed ingen den dryga vinnaren, alltså. Som vanligt blev det snabbt kul att rulla hårdare och hårdare. Det var inte ovanligt att bollarna studsade över kanten och ner på golvet. På det fina och säkerligen dyra herrgårdsgolvet. Farmor måste haft en ängels tålamod med oss.

På mitt gymnasium fanns det ett biljardbord i cafeteriaområdet. Jag spelade där en gång tror jag. Annars var det ju de lite coolare som spelade där. De lite mer högljudda. Nu minns jag inte om vi hade biljardbord i cafeterian på högstadiet, men om vi hade det så gällde samma där. Wack att jag inte minns det alltså. Jag brukar minnas sånt. På utegårdarna fanns i alla fall skeva pingisbord i murket trä. Där spelade jag på sommarhalvåret. Kul.

En gång gick Carlsson och Karl och Jonas (och fler?) från träslöjdsalen för att tälja pinnar i det fina vädret. När slöjdläraren kikade ut spelade de pingpong. Han blev vansinnig.

I alla fall. Jag skrev att jag spelat biljard tre gånger. En var på Lugnetgymnasiet. De andra två gångerna är utomlands. När jag var utomlands på riktigt första gången. På Cypern. Och sen när jag var det tredje gången, i jag minns inte var. Mallorca kanske? Ännu en gång sviker mig mitt minne...

Det jag minns från Cypern är att billjardbordet gick sönder en gång. Bollarna kom inte ut. Mamma tyckte att jag skulle säga till i baren att det var trasigt. Jag sa det. Då frågade barmannen vad som var fel. "I don't know", svarade jag. Sen var jag jättestolt över det svaret. Jag sa till mamma sen: "Jag sa I don't know, för jag vet ju inte vad det är för fel". Men egentligen vågade jag bara inte säga något mer på engelska. Säkert tränade jag innan med mamma; "Okej, jag säger såhär då... The pool table is broken. Ok?" 

Ett vanligt svar från mig idag är ungefär detsamma. När jag tycker att jag får dumma frågor om något som inte fungerar. "Vad är det som är fel?", säger nån. "Ja om jag visste det skulle jag väl göra något åt det", svarar jag.

Resten av det här inlägget kommer i ett annat inlägg. Det här blev för långt. Men här kommer en bild på mig från 2008, när jag och Mattis och Jesper bodde tillsammans.

Gubbar borde veta bättre än att sporta mjukisbyxor i Lunahuset

Såg en småalkad gubbe (70+) med ljusgrå mjukisbyxor på Clas Ohlson i torsdags. Äckligt! Allt hängande skinn och annat löst där inne i byxorna bara for omkring och syntes. Jag lovade mig själv att uppträda med mer värdighet när jag blir äldre.

Jag ska ha jeans på mig ända till den dagen själva jeanstyget blir starkare än mig. När jag är för ålderssvag för att röra benen i ett par jeansbyxor, då kan jag tillåta mig mjukisbyxor offentligt.

Jag tjänar en årslön om dagen

En av mina favoriter bland de återkommande kvällstidningsrubrikerna är denna: "HEN TJÄNAR EN ÅRSLÖN OM DAGEN!" 

Alltså för det första är det omöjligt, så länge som den personen inte jobbar en (och endast en) dag om året. 

Men ändå, jag förstår vad som menas. Det som står är ju att hen på en dag tjänar lika mycket som en vanlig människa tjänar på ett helt år. 

Jag undrar hur många som klickar in och läser en sån nyhet? Är det många? I så fall ser jag en enorm marknad för den här typen av artiklar i Kina. Ta med svenska taxeringskalendern, ta jobb på ett kinesisk kvällspress och börja på A. 

Jag är en martyr jag super och spyr

Hej,

Jag är sjuk. Är det någon som är överraskad? Nähä. Det är ett av mina vanligaste "ämnen". De andra är innebandy, gym, idioter och äckligt väder.

I tisdags började jag med D-vitamin. Alina på jobbet trodde att det var mitt problem. Brist på vitamin D. Kanske var det ett problem, men tydligen inte det hela. Efter min fjärde dag med D känner jag absolut ingen skillnad. Goran sa i går att han tyckte att jag verkade piggare och gladare. Då började jag nästan tro att D funkade. Sen på kvällen hade jag mer ont i halsen än tidigare denna sjukdomsperiod. Då lessna jag till ordentligt. Idag frågade Goran om jag hade glömt ta mina vitamin D...

På väg hem från jobbet köpte jag tre kilo femstjärniga Ica-apelsiner för billiga 7,90 kr/kg. Sen gick jag till Pressbyrån och betalade för en stor latte. När maskinen gjorde min latte tog mjölken slut ungefär halvvägs. Iställe för skummad mjölk sprutade den bara ut ånga. Ångan for rätt upp på mina glasögon så att de immade igen totalt. Pinsamt. "Det är slut på mjölk", sa grabben i kassan.

När jag kom hem drack jag latten och sen åt jag fem apelsiner. Sen blev jag helt kissnödig.

Jag stekte bacon och rå potatis i tunna skivor. Orkade inte steka falukorv. Åt den vid sidan om. Drack ingen mjölk till för jag orkade inte gå och kissa igen. Det är så jävla tråkigt.

Sen ringde Pontus och vi kom överens om ett bra spel på lången till imorgon. Vi spelar på innebandy. Hittills ligger vi 300 plus.

På tal om Svenska spel fick jag en Trisslott av mamma i ett födelsedagskuvert. Kände mig lite nere innan jag öppnade kuvertet. Sen när jag satt med lotten i hand kände jag plötsligt hopp. Jag kände att detta var mitt liv som vände. Definitivt en storvinst, tänkte jag. Helt klart! Så kändes det. Stark känsla. Det var sexti kronor. Ska köpa två nya lotter för det. Kanske var det de vinsterna som kändes rätt igenom den här första lotten.

Den där säkra vinst-känslan kände jag ofta när jag var yngre (är fortfarande för liten för att skriva liten). En gång vann jag en cykelhjälm i en teckningstävling. Och en gång vann jag ett Kalle Ankas turmynt i en grimashtävling i Kalle Anka & Co. Sen trodde jag att jag skulle vinna allt jag ställde upp i. Kommer särskilt ihåg en gång när jag ställde upp i en teckningstävling i nån katalog för tv-spel. Priset var produkter för 5 000 kr. Satt och bläddra i den där katalogen flera tusen gånger. För att bestämma vilka spel jag skulle välja för mina 5 000. Sen vann jag inte. Ett hårt slag.

Idag ställer jag aldrig upp i tävlingar. Om det inte gäller innebandy då. Det tror jag fortfarande att jag är bra på.