Resan är målet. För fjantar!

Hej,

Idag åt jag salta jordnötter till frukost. Bland annat. Innan jag åkte åt jag en tallrik med turkisk yoghurt och russin och havreringar. På väg (egentligen inte, det är en avstickare) till tvärbanan köpte jag en stor kaffe på Statoil. Sen på pendeltåget plockade jag fram min påse med salta jordnötter från Estrella. 275 gram. 1 732,5 kcal.

Många tror felaktigt att jordnötter bara är ett snax. Det blir vad du gör det till, säger jag. Jordnöten är energi- och proteinrik, smakar gott och blir ett bra smör. Salthalten då?, tänker några. Jag saltar aldrig mina måltider, säger jag. På så vis tar jag höjd för konsumtion av s.k. saltbomber.

Vad mer?, tänker några. Jag såg en fasan idag. No lie! I ett litet skogsparti jämte tvärbanespåret. Så nära vildmark har jag inte varit sedan jag och Sanne såg en älg, sommaren 2012. Eller när rävar åt upp min och Sannes mat ute i Stockholms skärgård, också 2012. Jag vet inte vad som kom före det ena, och jag ljuger ju ogärna så här snart efter ett no lie-utrop.

På gymnasiet kallade några i min klass mig för Fassan, eftersom jag var som en far för dem. Då brukade jag nicka Fasanfågeln när vi spelade Starcraft eller Gunbound på data-lektionerna. Eller Fasanfageln, när å inte gick.

Ibland spelade vi nåt spel med pingviner som åker på mage nedför ett berg, och sedan hoppar med fallskärm (tror jag?). Jag minns inte vad det heter. Jag och Tobias brukade spela Tetron också. Och ibland körde vi Liero. På onsdagarna gick jag och Mattis ner till 29:ans pizzeria och åt kebab i två timmar. Jag hade långhål och han skolkade. The end.

Podcasts gjorde mig dum

Hej,

Ofta tänker jag att jag skulle vilja skriva mer i bloggen. Men när jag sätter mig ner för att göra det får jag ca noll uppslag. I måndags läste jag tillbaka några år i min blogg. Den var tydligen mycket bättre då. Tråkigt att behöva se sådant. Inte inspirerande.

När man säger att någon har gått bakåt brukar det vara något negativt. Jag skulle behöva gå bakåt positivt. I alla fall på några plan.

Det är lätt att tänka att det är omgivningen som har förändrats, inte jag. Jag tänker ofta tillbaka till högskoletiden och känner att det är så jag skulle vilja ha det igen. Men det skulle ju inte vara samma.

På torsdag om två veckor är jag inbjuden till en kreativ AW på ÅF:s Södertäljekontor. Inte så att jag är speciellt utvald eller så. Alla på kontoret är bjudna. Tanken är att man ska komma dit och "skapa".

Som alla vet är kreativitet ett av 2000-talets mest uttjatade modeord. Nästan allt finns i en kreativ version. Kreativt yrke. Kreativ utbildning. Kreativt café. Kreativt kooperativ. Kreativt kollektiv. Många använder till och med ordet för att beskriva mig. Visst ryser man?

Vi får se om jag går på den där AW:n. Jag ska dock definitivt på AW ikväll. Äta "italienskt". Få se vad det kostar...

Potatismysteriet

Förra helgen skaffade jag och Sanne oss en liten kolonilott i Skarpnäck. På lördagen var vi där och rekade och skrev på. Fem lotter fick vi, och två andra spekulanter, se. Sedan skulle vi bestämma oss för vilken vi ville ha. Jag förde en liten topplista i min mobiltelefon. När jag visade listan för Sanne sa hon att hon tyckte samma, i alla fall om nummer ett. Lyckan log sedan när Sanne hade längst kötid och därmed fick välja först.

Redan på söndagen var vi där och påtade lite. Eller. Sanne påtade, eftersom jag var sjuk satt jag bara och läste i en bok. Sannes pappa kom förbi och bjöd på kaffe och te. Vi hittade mycket maskar i jorden. Det är väl bra. Maskar både äter och bajsar jord, har jag hört.

Vi ska sätta lite potatis på vår lott i år. Det kommer bli gott. Men jag tänkte på en sak idag: vad är egentligen potatisens mål i livet? Potatisen är ju själva fröet. Den är alltid i jorden, så varför skjuter den upp en blast och blommor? Blommorna är det knäppaste. Eftersom potatisen är fröet behöver inte potatisen locka till sig bin eller humlor för att sprida sin säd. Så varför har den blommor?

Bara för att vara fin kanske.

Vi har redan hallonbuskar på vår lott förresten. Som alla vet är hallon Sveriges godaste bär. ON THE FLIP SIDE!

Tell no one about tonight

Jag jobbade till halv åtta igår. På kvällen hade jag ingen lust att sova. Allt kändes så oorganiserat och jobbigt. Ibland är det skönt att jobba sent. Att inte ha nån fritid. Ibland är det jättejobbigt. Sådana kvällar sitter jag vid datorn och gör ingenting. Eller läser en bok sent. Eller spelar spel på mobilen. Eller tittar på The Killing på Netflix.

Inga speciellt fantastiska aktiviteter direkt. De adderar ingenting till min kväll. Men det känns för stunden lite bättre. Att vara uppe lite längre, få lite mer fritid.

Sen får jag äta upp det dagen efter. Såklart.

Jag tänker att det kommer att bli annorlunda när jag flyttar till min nya lägenhet. Då kommer det att bli ordning på "torpet". Var sak på sin plats. Att vara hemma kommer att förknippas med en skön känsla. Min kropp kommer kännas lätt som en fjäder. Jag kommer aldrig att bli sjuk. Jag kommer att kunna träna precis så mycket som jag vill. Jag kommer att ha kul även på vardagarna.

Det ska bli skönt!

MC ä så jävla cool!

Hej.

Jag samlar på ord och meningar som jag hatar. Ett ord är bukfylla. En mening är: om jag hade motorcykel skulle jag köra ihjäl mig direkt.

Meningen sägs företrädesvis av män som av en eller annan anledning inte kan skaffa motorcykel, men som ändå vill utstråla lite av den coolhet som förknippas med motorcyklar. Dödsförakt och fart!

Fy fan vad töntigt.