Jag blir så otroligt trött och arg

Vad är egentligen nazisters problem? Det är så otroligt obegripligt för mig.

Deras åsikter och tro är så i grunden dum att det svindlar för ögonen på mig. Och efter att ha varit inne på några nationalistiska hemsidor börjar jag tro att de flesta nazister också upplever samma känsla. Hemsidorna drivs av skribenter som alla använder sig av ungefär samma språk. Konstiga gamla ord som knappt används nu längre, och som troligtvis inte förstås av en majoritet av hemsidornas besökare. Underliga och konstiga formuleringar. Troligtvis för att få texterna att verka bättre skrivna än vad de faktiskt är. Troligtvis för att vagga in läsarna i någon slags känsla av att den här personen vet verkligen vad hen pratar om.

Och troligtvis är detta en väl genomtänkt strategi. Artikelförfattarna är troligtvis lika medvetna som jag om att det fåtal personer som är inne på hemsidan i syfte att läsa "sanningar" är så dumma att de kommer gå på den enkla finten. Att de kommer tro att artikelförfattaren vet vad hen snackar om. Och för er som upprörs över att jag här kallar dem för dumma: för alla utom nazisterna själva är det ren fakta. För hur kan en människa, utan att vara dum, på fullaste allvar tycka att det är skillnad på människa och människa? Hur kan en människa, utan att vara dum, på fullaste allvar hävda att förintelsen aldrig har ägt rum?

Och detta skriver jag med risk för att själv framstå som dum, i det avseendet att jag avfärdar människor med den typen av avvikande åsikter som dumma. Men jag tycker det. I min bok är de dumma.

Den senaste veckans händelser i Kärrtorp har gjort mig oroad. Människor som är för en "strängare" invandringspolitik är en sak. De människorna känns (i viss utsträckning) nåbara. Däremot de människorna som bara hatar. De som inte tycker att alla människor är lika mycket värda. De som tror att våld är vägen framåt. De känns helt onåbara.

Och jag känner mig så otroligt svamlig när jag skriver det här. Hur mycket jag än försöker att samla tankarna så bara snurrar det runt. Av ilska. Av trötthet.

Jag ska gå på den uppföljande demonstrationen i Kärrtorp på söndag. Jag har en bokad bussbiljett till Falun klockan elva på söndag. Ej ombokningsbar, men jag bokar en ny.

Jag hade inte tänkt att gå på demonstrationen. Jag har tänkt att jag skulle vilja gå, men att jag ju har en resa bokad. Men nu har jag ångrat mig. Det är fel inställning. Rätt inställning är att vilja gå dit, och sedan göra det.

Inga rasister på våra gator, tack!

To my homegirls here with the bigg butts, shaking it like we're at a strip club

Every day I'm buffering

Ett ord som aldrig betyder något bra: buffra. Ingenting har någonsin blivit bättre av att buffra. 

Skönt att man har minnen i alla fall

På tal om "Forget the past", så mindes jag här om dagen när Jesper C som första person någonsin beställde en Chailatte på café Du & Jag i Falun. Jesper hade varit på Söder i Stockholm och druckit det på något mysigt café.

Cafétjejen på Du &Jag fattade ingenting. Det slutade med en kompromiss. Jesper fick en påse chai-te i sin vanlig latte. Det blev ganska gott, hävdade han.

En strikt diet av fet mat, socker och Zumba

I morse gick jag upp klockan 02. Vaknade och kunde inte somna om. Inte på hela natten. Klockan 05 gick jag och duschade. Sen åkte jag hit. Till jobbet. Det enda positiva med att åka till jobbet så tidigt är att ingen annan åker till jobbet så tidigt. Det är lugnt på bussen. Lugnt på kontoret.

I eftermiddag skall jag åka till Linköping och min gode vän Jesper C. Klockan 1638 går Snälltåget från station Södertälje Syd. För er som inte vet så är det Veolias fjärrtåg som har bytt namn till Snälltåget. Oförklarligt. Det låter töntigt och oprofessionellt.

På de tågen sitter du tillsammans med sex andra människor i en sovkupé. Tre pers sitter på en säng, tre på en annan mittemot. Ganska otrevligt tycker jag. Jag blir alltid svettig av att sitta så tätt inpå fem andra. Inte ens ett armstöd har du som skydd mot vad otrevligheter du nu får bredvid dig.

I sensomras, när jag åkte sträckan Linköping-Stockholm, fick jag sitta i samma kupé som en man som stank brandrök. Det var asvarmt i kupén och solen låg på genom fönstret. Jag var bakis. Svetten bara rann. Mitt emot mig satt två torra ungdomar med IOGT-NTO-läger-t-shirts och såg på mig med ogillande ögon. Jag flydde ut i bistron. Där var det fullt på varenda stol. Mina vingliga ben klarade inte av de spårinducerade gungningarna i Veolias usla tågvagnar, så jag fick snart leta mig tillbaka till min kupéplats igen.

Otrevlig resa.

Men det är mycket billigare än att åka med SJ!

SKY CAPTAIN AND THE WORLD OF TOMORROW

Köpte lite Yogi-te. På den lilla tepåselappen stod det: forget your past. Det vill jag ju inte...

Jag är inte gay men hade jag varit det skulle jag ha haft samma rätt som vem som helst och fuck dem som inte tycker det. Fuck Putin!

En indisk snubbe på Scania frågade mig idag: "Are you married or gay?" Som om det var de två alternativen.

Det är väl bra att de samlar in pengar men måste så jobbiga människor vara där? De är ju bara trötta hela tiden vem fan orkar lyssna?

Ingen vidare dag idag. Det regnar ute. Det är snöslask på marken. Jag gick hem i fel skor igår så jag fick plösa hit i stålhättorna i morse. Och på radio förstör Musikhjälpen allt.

Och vad får jag se när jag öppnar upp aftonbladet.se? I en artikel om nya Hobbit-filmen står följande att läsa: "Och om vi får vänta på att få se Beorn använda yxan i ”Smaugs ödemark” lär han ta fram sitt favoritredskap mot orcher i avslutande ”Hobbit: Bort och hem igen”." 

Ja ELLER INTE eftersom han förvandlar sig till en björn när han slåss. Med bara ramen dunkar han huvudet av själve fiendehärens ledare. Vafan ska han med en yxa till då? Sån jäkla pissjournalistik......................

Jag vill vara bättre

Det är kul när nån säger en fråga, och direkt efter säger att det är dens fråga. Så här: Vad skall det bli av oss? Det är min fråga!

Jag vill bara åka hem

Det finns en kille som åker med 0632-bussen från Södertälje hamn varje dag. Han ser alltid så oförskämt pigg ut. Alla hans kläder andas vildmarksliv. Han verkar aldrig frysa trots att han är snyggt klädd. Han är aldrig smutsig och han kliver alltid på bussen sist och står upp till sitt resmål. Det ser ut som om det enda han gör om dagarna är att tvätta, underhålla sina skor, vandra i fjällen och sova med gurkor på ögonen.

När jag ser honom känner jag mig så otroligt trött och ful. Jag vill bara åka hem och lägga mig.

En bra start på dagen.

Vafan är plack?

Jag har slut på tandkräm.

Syftade titeln på den allra första Kalle Ankas pocket till att förutspå bostadsmarknaden i Stockholm år 2013?

Tvättade sängkläder idag och påmindes om att mitt örngott med Joakim von Anka på har slitits mitt itu. Tråkigt men sant. Face the facts, som man brukar säga. Samma sak får väl gälla för kvällens match? Det lär inte bli något VM för Sverige i sommar. Face the facts. Fy fan vad tråkigt.

Jag var i Köpenhamn i helgen, så jag såg matchen där. På en fullpackad sportbar. Med nästan bara svenskar. Efter matchen blev det nästan helt tomt där inne. Man tappar lätt festsuget när Sverige förlorar. Och C Ronaldo gör mål. Fy fan vad han är störig.

Gårdagens löpsedel på Aftonbladet måste ha varit den dummaste hittills. I alla fall sedan de 23:e september skyltade med att Björn Skifs mormor var en trollpacka. Så här löd löpet igår: "Roger, 33, var beroende av att köpa platt-tv". Man kan lätt tro att det är En ding ding värld som annonserar.

Tråkigt att En ding ding värld försvann. Jag antar att internet tog över? Eller så behövdes inte de där fabricerade reportagen, när en verklig ding ding värld öppnade sig för vemhelst med modemanslutning. Jag har för mig att alla svartvita reportage var påhittade, och alla i färg var sanna. Kan det stämma? 

De riktigt gamla utgåvorna av Kalle Ankas pocket hade alltid varannan sida svartvit och varannan sida färg. Men där var nog allt påhittat.

Tuff till tusen miljarder tror jag att den hette. Den första pocketen. Jag hade en nyproducerad kopia av den förr. Prenumererade på Kalle Ankas pocket i flera år. Hade en hel låda full under sängen. En gång gömde jag ett paket kondomer under tidningarna. Vet inte varför?

Förlåt mitt förra inlägg pingis kan ju också va en lagsport om man kör tesammans

Jag trodde det var länge sedan jag skrev ett inlägg men så när jag loggade in såg jag att det var bara ett par dagar sedan så det blir inte så mycket idag och lika bra det kanske för jag har ingen insp?

I helgen har jag och Sanne spelat Portal 2. Tack vare ett bra erbjudande i Steam kunde jag köpa två exemplar av spelet för bara 80 svenska. Jag tog med min dator till Sanne och så körde vi lite lan. Kul. Nästa helg åker jag till Köpenhamn med Peter och Henrik för att hälsa på Richard. Richard ska ha inflyttningsfest. Det finns ett event på Facebook.

ÄLSKA LAGEN!

Den här morgonen började riktigt dåligt. Sket i frukosten. Mådde illa. Gick direkt ut till tvärbanan. Upp och ut på en minut, blir mitt nya motto. Synd att jag inte heter Knut. Då kunde jag ha haft något där!

Jag var helt snustorr i munnen. Vilket kanske var tur, annars hade jag säkerligen satt i halsen när jag kom till Årstabergs pendeltågsstation och bevittnade den grovhet med vilken en klottrare hade uttryckt sig. "KNULLA LAGEN" hade hen skrivit på ett plank.

Från det kan man utläsa att personen antingen inte gillar rikets rättsväsen. Eller att hen avskyr lagsporter. Kanske är det en pingisspelare som är trött på alla tjocka Hammarbyare kring Gullmarsplan.

Hur som: lite väl grovt språk. Men jag förstår klottraren. Det är svårt att milda ner det budskapet utan att riskera att bli missförstådd. Knulla blir ju älska, om man skall använda sig av ett finare och mer rumsrent språk. Och "ÄLSKA LAGEN" är ju inte riktigt lika tydligt. Nu är ju inte jag nån klottrare... Men "JAG GILLAR INTE LAGEN" hade kanske varit en bra medelväg?

När jag kom fram till Scania (där jag nu är) blev det dock mycket bättre. Mackor och Ramlösa hade blivit över från någon kurs. Det var fritt fram i köket. Så jävla nice att vara först på plats då. Jag tog två!

Precis vad Sverige inte behöver fler kändisar med ADHD som går ut i tidningarna med att diagnosen är deras hemliga karriärvapen...

Jag önskar att dåliga knän var ett karriärvapen. Idag ska jag åka upp till vårdcentralen och få inget svar. Jag hoppas att jag i alla fall kan få en remiss.

Här är ett roligt skämt som jag fick ingen respons på av Sanne igår: Tur att det inte finns blå öl. Då skulle man aldrig fatta vad som menades med blåbärssylt.

Är det sant att "många" gillar tv-programmet Café Bärs? Fy fan vad trött jag blir... Och Hammarby suger också!

Pling plong aj aj aj :´(

Har fortfarande dumma knän. Ringde till Scanias hälsovård nu nyss och fick en tid hos doktor Monika. På torsdag. Bra. Sköterskan jag pratade med på tele frågade om jag hade provat med Ipren. "Nä" sa jag. "Men jag har provat sån där salva", sa jag. Hon sa att salva fungerar dåligt på knän. Den når tydligen inte in?

Detta har varit lite min upplevelse också. Jag har smort in med smärtstillande salva några ggr, utan att ens märka en smärtstillande effekt direkt efteråt. Att sköterskan sa så gav mig ändå lite hopp om att det kanske bara är nån inflammation i nåt fäste nånstans. Att kanske Ipren skulle hjälpa? Jag kommer nog köpa Ipren idag.

Igår berättade jag för Sanne att jag inte litar på läkarvården. Eller i alla fall inte på vårdcentralen och att jag där får träffa någon som kan hjälpa mig. Idag köper jag Ipren så snart det nämns.

Men det jag inte fattar är varför Arnold rekommenderade mig den där salvan? VILL HAN MIG INTE VÄL? :´(

Den klassiska frågan

Om du gör samma sak varje dag kommer du att märka att små skillnader kan påverka upplevelsen ganska mycket. Jag dricker samma kaffe varje dag. Samma vanliga smak. Det är mysigt men lite tråkigt. Jag har därför börjat variera mig genom att ha två olika koppar. Två koppar med helt olika känsla.

Jag har min vita kopp med två lejon på. En helt vanlig kopp med vertikala kanter och stort öra. Den har lite bälga i sig-känsla. Som ett ölstop. Stort öra. Vertikala kanter.

Jag har också en lånekopp. Den är för gäster som kommer till Scania. Men nu har jag den. Den är brun eller lila. Skitsvårt att se. Den har en böljande känsla. Stor upptill och nedtill smalnar den av. Som den övre halvan av ett timglas. Örat är litet. Du får lov att hålla runt koppen med handen. Ett traditionellt örongrepp är möjligt, men inte preferabelt. Dock bränner du dig inte. Koppen är så pass tjock, och Scaniakaffet så pass svalt, att värmen aldrig når ut. En riktig myskopp är detta. När du vill sitta i mörkret på morgonkvisten och stirra på data och dricka en långsam kopp varmt. Då passar lånekoppen som bäst.

Just nu sitter jag med en liten espressokopp som jag fick av Emil. Jag har gjort en espresso i Nespressokapselmaskinen i fikarummet (OBS: endast tillgänglig för medlemmar i kaffeklubben). Det är en helt annan känsla. Den kan vi gå in på senare. Till dess kan du bara försöka minnas känslan som du kände när du kom in på ett café och var sugen på kaffe OCH espresso, och för första gången insåg att de två inte alls är samma.

Den klassiska frågan som rubriken hintar om? Den är självklart: hur är Coca Cola godast? I glas? Ur burk? Ur glasflaska? Ur plastflaska? Här kommer min rangordning:

1. Ur whiskeyglas
2. Ur glasflaska
3. Ur glas
4. Ur burk
5. Ur plastflaska, även kallad PET-flaska, där PET står för polyetentereftalat (TRANÅS PLASTKURS MOTHER FUCKER!) 

Pesök

Jag sitter på jobbet och väntar på bussen. EN SÖNDAG? Ja. Jag har jobbat. Nu skall jag snart åka till Sanne och ta det lite lugnt. Vila mina knän.

I helgen har Pontus varit här. Vi har kollat en massa avsnitt av Gold Rush Alaska. En bra serie. Vi har också hunnit träna ett gratispass på Friskis & Svettis här i Södertälje. Ett mycket dåligt gym. Och i går var vi på allsvensk innebandy. Forna SSL-lagen Balrog och Järfälla möttes i Botkyrkahallen. 

Det var inte en enda person som applåderade när Balrog kom in på planen. Detta trots att Balrog alltså hade hemmaplan. Alla höll dock tyst när en tyst minut utannonserades. Något troget Balrog-fan hade gått bort. När de ropade ut meddelandet om den tysta minuten ställde sig hela publiken upp. Både jag och Pontus hade keps på oss. Pontus tog direkt av sin. Jag tänkte inte på det först, men när jag såg att Pontus gjorde det så var det ju självklart. Så gör man ju. Det var fint av Pontus att tänka på det tycker jag.

Påföljande match var mycket tät och spännande. Inget skönspel från något av lagen, men det var tuffa närkamper, högt tempo och målmässigt jämnt hela tiden. Domarna hade fullt upp. Pontus sa tidigt i matchen att "detta är en svår match för domarna". Och det var/blev det också. De dömde inte alltid rätt, men de höll en jämn nivå sett till hela matchen.

Om jag skulle bli tvingad att säga ett lag som hade domarna med sig så skulle jag säga Järfälla. Detta tyckte inte Järfällafansen. En riktig lol-gubbe satt framför mig och Pontus och skrek åt domarna och Balrogspelarna hela matchen. Han var ca 45-50 och där med sin familj. En riktig idiot. Och varje gång en Balrogspelare tyckte något om ett domslut skrek han till denne: "Snacka inte så jävla mycket!". Man skall vara rätt dum för att inte förstå det roliga i ett sådant uttalande från en sådan lol-gubbe.

Och i den korta pausen innan sudden death-perioden var det nån arg supporter högt upp på läktaren som skrek åt en av domarna (oklart vilken): "DU E SÅ JEVLA DÅLIG!" Och lol-gubben framför oss skrek "DET HÅLLER JAG MED OM!" Ändå hade hans lag tilldömts två power play de sista fyra minuterna. Under ett av vilka de hade kvitterat. Men han blev aldrig nöjd.

Pontus förklarade efter matchen att det är en annan mentalitet här i Stockholmsområdet. Folk är mycket argare. Det är bara här och i Skutskär som det är så dålig stämning på läktarna. Här för att här är här, och i Skutskär för att de som bor där blir så arga av den sura stanken från pappersbruket.

En målbild

Jag träffade min kompis Patrik i måndags. Vi va och åt på Marie Laveau. Det var ungefär ett år sedan jag träffade honom sist. Sedan dess har han hunnit fylla tretti. Igår påminde han mig om när han fyllde 27, och jag sa till honom att det var kul att ha en så gammal kompis som fortfarande har kul. På så vis fick jag liksom se att det var möjligt att åldras utan att tappa gnistan.

Han tyckte att det var lite kul att han, nu tre år senare, är tretti - medan jag fortfarande inte har kommit upp i de där tjusju. Jag sa att ingenting har förändrats sedan dess. Han verkar fortfarande ha kul, vilket fortfarande är ett glädjeämne i mitt liv.

Hårvård

Va på Scanias gym idag. Körde lite ryggövningar. Belastade inte knät något.

Jag duschade där efteråt. Precis när jag skulle gå in på toan för att ta handtvål till kroppen gick en äldre man in. Jag blev lite irriterad, eftersom jag hade lite bråttom till bussen. Jag satte mig och väntade. Då gick en annan man fram och ryckte i handtaget.

När mannen gick in på toan var det bara vi tre inne i omklädningsrummet. Handtagsryckaren stod ca en meter ifrån toalettdörren vid det tillfället. Ändå hade han tydligen missat att toaletten var upptagen. Jag blev irriterad. Vilken jubelåsna, tänkte jag.

Men tji fick jag. Han var inte så dum som han verkade. Genast flydde han fältet, och lämnade mig ensam kvar i omklädningsrummet. När mannen kom ut från toaletten var det alltså jag som framstod som en jubelåsna.

Fnys!

Obs att jag inte gnuggar håret med handduken när det skall torkas. Jag kramar ur vattnet. Detta har jag läst ska vara bra. Det minimerar slitaget på hårstråna. Tror ni mig inte kan ni själva läsa det i ICA Kvantum Sicklas reklamblad innehållande innevarande veckas specialerbjudanden.

En hjälte under gårdagen

Och ja just ja. Jag glömde helt bort i morse. Igår spelade jag innebandy i Korpen och vi vann båda matcherna. Jag gjorde 3+1 poäng. Alltså tre mål och en assist. I första matchen vann vi med 5-2. Där gjorde jag 1-0 och 2-2. I andra matchen mötte vi serieledarna. Det blev en tuff drabbning. Jag assisterade till 1-0 och gjorde sen 2-0. Matchen slutade 3-2 till oss.

Sen i morse vaknade jag med ont knä. Jag kan inte sträcka ut till rakt ben. Överansträngt tror jag. Kände inte att jag skadade mig under spelet igår. Vi får se hur det artar sig...

En hjälte om dagen

Varje morgon åker jag på buss 754C. Den går från Södertälje C, via Södertälje hamn till Scania Tekniskt Centrum. När den har passerat Friskis & Svettis kommer den till en trevägskorsning. Det är dags för en vänstersväng ut på huvudled. Vid tiden för detta skeende är det alltid fulltrafikerat på denna huvudled. Ingen kommer ut på den. Om inte en hjälte ställer upp, uppfattar situationen och bromsar in. Stoppar trafiken och släpper på bussen.

På bussen sitter jag och svär åt alla som inte stannar. Jävla idiot tänker jag. Jävla idoter. Här har jag gått upp tidigt för att hinna till jobbet tidigt för att kunna gå hem tidigt. Och så får jag sitta där på bussen medan alla bilister själviskt bara kör.

När nån stannar tänker jag tack. Jag hade självklart stannat om jag hade varit bilist på huvudleden, tänker jag. Men det vetefan...

Tips: Vill du lyxa till det i badrummet är det alltså nu du ska hålla koll på Blocket/Tradera. Gör ett designkap du också!

Sitter här med en Berocca Performance........................

Som ni vet så har jag varit mycket sjuk de senaste fem åren. Framförallt har jag varit långvarigt sjuk varje gång jag varit sjuk. Jag har provat det mesta under dessa år. Kan-Jang. Vitlökspiller. Echinacea (röd solhatt). Ginko bilboa. Kinesiskt örtte. Hallon. Blåbär. Ingefära. Citron. Sprit. C-vitamin. D-vitamin. Vatten!

Nu kör jag en ny taktik; smälla på som fan med alla möjliga vitaminer och mineraler. Jag tar en-två multivitamintabletter om dagen. Detta kompletteras med omega-3 i form av ren, inkapslad, fiskolja. Och vitamin D.

Fokus ligger naturligtvis på att stärka immunsystemet. Detta sker framförallt i och med tillskotten av vitaminerna D och C, samt omega-3 och zink. Sammanfattningsvis har jag speciellt stor tilltro till just zink.

Zink!

Nu blir vi friska och förblir sådana.

Tack för åren som gått.

I like to get deep sometimes and think about Einstein

Jag kommer ihåg en gång när jag var liten. Jag låg i sängen och tänkte på alla mina problem. Det var två problem minns jag. Ett var att jag var kär i nån tjej. Det andra problemet minns jag inte. Säkert att jag var kär i nån annan tjej. 

"Problem" alltså. Det blir vad man gör det till antar jag.

I går när jag skulle sova åkte jag rätt ut i rymden. Ibland när jag tänker på rymdens oändlighet svindlar det bara. Vilka bor där ute och vad gör de? Hur ser de ut? Blir de fulla ibland? Beställer de kläder online? 

Rymden är en gåta. Jag hoppas att jag om 40 år kan kalla den för en "gåta". 

The truth is out there hörrni!

Krämen blev till blizz

Hej, Jag har varit i Tranås på kurs nu i två dagar. Lärt mig om plastmaterials egenskaper och hur formpressning fungerar. Spännande!

Jag glömde två saker hemma. Mobilladdaren och tandkräm. Eftersom batteriet i telefonen räcker två dygn, om man tar det lite lugnt, så var det lugnt. Men tandkräm ville jag helst inte vara utan. Så jag gick bort till Ica Kvantum för att köpa en tub. När jag gick runt där och letade efter tandvårdshyllan passerade jag lösgodiset. Då såg jag nyheten: det fanns tre nya varianter av godiset Bubblizz. En sur rulle. En sur platt rem. En geléböna.

Eftersom Bubblizz är Sannes favorit så köpte jag en påse blandat Bubblizz. Sen gick jag tillbaka till Tranås Badhotell. Tandkrämen glömde jag helt av. Jag blev för uppspelt. När jag kom in på mitt rum tänkte jag på att det var lite kul att jag kom tillbaka med precis motsatsen till det jag egentligen gick för att köpa.

IRONISKT VA???

När jag kom hem till Turingekorset i Södertälje borstade jag tänderna och ringde Sanne. Nu ska jag sova.

Nice fredag

Läste i Nöjesguiden att Lilla Namo tar över nu. Skönt. Då kan jag gå hem.

Måndagar ändå va?!

Ännu en härlig måndag. Men på jobbet går alla runt och muttrar. Ingen verkar riktigt tänka efter. Måndagar är ju inte dåliga. Jag tror inte att någon verkligen tycker det. Det är bara som med det mesta, man följer strömmen. Och visst. Jag förstår hur det har blivit såhär. Hur måndagar har fått sitt dåliga rykte. Sitt oförtjänt dåliga rykte.

Det har att göra med ett slut på något, och en början av något. Måndagen innebär slutet på helgen, två dagar som de flesta älskar. Samtidigt innebär måndagen början på ännu en arbetsvecka. Något som de flesta inte ser fram emot. Måndag är samtidigt slutet på något bra som början på något dåligt. Inte undra på att folk tror att måndagen är dålig. Men om man tänker så, då ser man ju inte måndagen för vad den egentligen är: en bra arbetsdag. Näst efter fredagen faktiskt den bästa.

Det är en speciell känsla att komma tillbaka till jobbet efter helgen. Att gå upp den vanliga tiden. Att åka den vanliga vägen. Att få lägga in sin matlåda i kylen igen. Att få sitta på sin stol igen. Att dricka kaffe som inte smakar som kaffe men som vanligt. Att se alla gamla vanliga göra sina vanliga grejer och vara som vanligt.

Skönt!

Och även om måndagen är den första dagen så är det ju inte den som är boven. Det är resten. Måndagen går fort, men sen finns där kvar tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Och den värsta dagen är tisdagen, för gu va långt de e kvar till helgen då! Men sen kommer onsdagen och bara försvinner. På torsdag är det nästan fredag och på fredag vet alla att det finns ett slut på veckan och att två bra dagar kommer. Och egentligen är det helgen man borde hata. För vad kort den är. Och sen är det måndag och det rullar bara på.

Outtröttligt.

En härlig måndag idag i alla fall. Jag fick borrelia men nu är jag på bättringsvägen. Idag har jag känt mig så pigg som inte på länge.

Nu blir det sängen!

Litet tips bara

Använd mint i allt. För fräschör!

Nä dö bara dö!

Jaha. Nu har de skjutit ytterligare på releasen av Nick Perumovs Svarta lansen. Inte fan kunde man få en bra höst i år heller...

Knug

Drömde i natt att jag träffade kungen. Först var jag och spelade minigolf med Sanne. Sen blev vi avbrutna av prinsen Daniel som kom med en massa småungar, de skulle spela minigolf tillsammans i nåt projekt de hade. Då gick jag och Sanne därifrån. Precis vid nån strand såg jag så kungen komma gående nedför en grusig backe. Jag försökte väsa till Sanne att "kolla kungen" och "kolla där" och nickade mot hans håll. Men hon såg inte, eller låtsades inte se.

Jag tänkte först att jag skulle spela cool och bara gå förbi. Men samtidigt som vi passerade ångrade jag mig och sprang tillbaka nedför backen. "Hej kungen" sa jag bara. Kungen sa bara "Tjaba" och så skakade vi hand. Men sen berättade han att eftersom det inte var något officiellt möte så kunde det inte bli nedskrivit i boken över alla han har träffat. Det kändes som en liten besvikelse, för vem skulle tro på att jag hade träffat kungen? Men sen blev jag ändå fylld av en lycklig känsla, och så sprang jag upp för backen och berättade för Sanne.

I verkliga livet tror jag att jag är sjuk igen.

Kom så ska vi leva

En sak jag tänkte på idag är uttrycket att "leva livet". Det är kul att de så många har så usla liv att det allra mest grundläggande en person kan göra(att bara leva) har kommit att bli ett uttryck för att ha det roligt.

Big Beer Bong Bash Bongdown

Jag läste i Expressen idag att vanligt magknip kan vara orsakat av en amöba. En googling senare läste jag på Metro.se att 10-20 % av befolkningen i Sverige går runt med amöba. Fan va stört. Ofta när jag ätit för starkt eller för mycket får jag ont i magen efteråt. En annan gång åt jag bara burkananas till frukost innan en tenta - och min mage knorrade så hela skrivsalen hörde. Jag undrar om jag har amöba?

Det mest intressanta är att vi är ca 20 personer i min grupp på jobbet. Minst två har alltså amöba. Ganska läskigt. Som den skräckfilmen ni vet. The Thing! Förutom att vi är i Södertälje och inte på Nordpolen. Undrar om mitt blod skulle åka bort om jag försökte tända eld på det?

På en annan not så var jag i Linköping i helgen. Jag hälsade på Jesper och Mattis. Mina gamla vänner! Det var kul. Jesper hade kontaktat en kille som fixade en ölbong från Teknikmagasinet. Big Beer Bong hette den. Jäkla snabbt gick det att dricka med hjälp av den. Jesper hade annonserat stort för en korridorsfest med Big Beer Bong i centrum: BIG BEER BONG BASH BONGDOWN, och vi hade till och med fixat en nedräkning på internet. Tyvärr hade festen viss konkurrens från andra fester, och till slut blev vi bara fyra personer. Vid tiotin kom dock en hel trupp med utbytesstudenter förbi. Av 12 möjliga var det dock noll som ville prova Big Beer Bong.

OBS LÄS EJ DETTA SNÄLLA

Hej bloggboken,

Jag har jobbat tre dagar den här veckan. Det var bara jag och två till ingenjörer som var där, pga industrisemester. Ingen från min grupp. Därför kunde jag inte få hjälp när jag körde fast. För det gjorde jag. Körde fast. Extremt tröttsamt att sitta och försöka och försöka utan att egentligen veta vad man gör. Jag har gjort ungefär samma sak alla tre dagarna. Precis innan jag gick hem idag blev det nästan bra. Nästan.

Nu tar jag semester i tre veckor till. Har redan haft en vecka. Var i Grebbestad med pappa och sen i Paris med Peter. Det var trevligt, bägge och. Trodde att Paris skulle vara en skitstad. Stor och snuskig. Som Rom. Men det var den inte. Den var fin och bra.

Kanske det tråkigaste inlägget jag någonsin har skrivit?

I ate it oyster oyster I ate it yeah

Hej,

Jag åt ostron idag på Ica i Södertälje centrum. En ung tjej stod och bjöd på det plus oakohlhaltigt vitt vin. "Vissa tycker det är som en kålsup vissa tycker att det är jättegott" sa hon. "Vissa tuggar vissa sväljer bara". "Ta det här pappret med tips på olika viner".

Jag sköljde bort tuggummismaken i munnen med vita vinet och åt ett ostron. Det smakade ungefär som saltvatten. Varken gott eller äckligt. Jag tuggade. Det kändes som att tugga på en vanlig rå fisk. Faktiskt påminde det om när jag åt sushi första gången. Varken gott eller äckligt.

Nu tror jag ju inte att det är några toppostron nere på Ica, men jag tror ändå inte att jag kommer äta det igen. Inte på det där viset i alla fall. Kanske i nån soppa eller nå?! Och följande vill jag ha sagt: fan vad värdelösa alla som sväljer är. Då är det ju inget. Hur kan de va gott? Äh!

Fast och nedblött i Södertälje

Eftersom det är strejk i busstrafiken gick jag hem från jobbet idag. Utanför Mekonomen passerade jag bakom en bil som precis skulle köra ut från utfarten. Precis när jag går bakom drar damen i bilen igång fönsterputssprutan på bakrutan. Den var inte direkt välriktad. Istället för att tvätta rent rutan blötte den ner mina byxor med citrondoftande rent. Otrevligt. 

Jag tittade in på förarplats. Där satt damen och gjorde någon slags ursäkta-gest med handen. Hon typ la den mot bröstet och slog sedan ut med den mot mig. Typ italienskt ursäkta. Men samtidigt såg hon glad ut. Log åt mina blöta byxor. Vilken satmara!

Strejken sätter idag stopp för all busstrafik i Södertälje. Och all busstrafik från Södertälje. Imorgon går också pendelmännen, -kvinnorna och -hennorna ut i strejk. Då blir det extremt tråkigt att bo i Södertälje.

Sean Brunan

Hej,

Varför är Sean Banan mörkhyad på Gröna Lunds reklamposters? Han är ju lika vit som jag...

Detta påminner mig om en cool grej jag hittade på internet förra veckan. Jesus har uppenbarat sig på en banan i Brooklyn:

Här har ni BananJesus facebooksida, om ni vill klicka like: https://www.facebook.com/brooklynbananajesus

Det påminner mig också om Far & Sons låt Nyfiken Brun, där de första fyra raderna är som såhär:

     Jag tittade i kalendern, det var en brun dag
     Jag ringde upp min bror och jag kom med ett förslag
     Jag fråga om vi skulle ta en dag på 'Bruna Lund'
     Han kunde inte komma, han var sjuk i bruna hund

Kanske därifrån som Gröna Lunds grafiska formgivare har fått sin inspiration till bruna Sean Banan? 

Vill ni också hitta insp? Spana in här: 

Alltså vad hände med kunden har alltid rätt?

I går åkte jag och Jesper och Pontus för att byta min dammsugare, som har varit trasig i ett par månader. Jag har väntat på att någon skulle komma hit med bil, så att jag på ett enkelt sätt skulle kunna ta mig ut till Moraberg, precis i utkanten av Södertälje. Skönt, tänkte jag. "Nu blir detta äntligen gjort", sa jag till Pontus och Jesper.

Ändå var jag inställd på att det skulle bli jobbigt. Trots att alla elkedjor till största delen säljer skit brukar det aldrig vara speciellt lätt att få någonting för den medföljande garantin. Även om grejen har lagt av helt av sig självt så kan de alltid hitta något som jag har gjort fel. Jag var alltså beredd på skit.

När vi kom till Moraberg kunde de inte ta emot reklamationer där. De höll på att bygga om så de hade inget lager. Ingen personal heller. Det var vad personalen sa i alla fall. Konstigt tyckte jag. Jag försökte låta bli att verka irriterad, eftersom jag vet att butikspersonalen inte har någonting med detta beslut att göra. Men jag tror ändå jag verkade ganska irriterad. 

Personalen på Elgiganten i Moraberg hänvisade i alla fall till Elgiganten i Kungens kurva. Jag var mycket lättad över att vi hade tagit bilen dit. Hade jag kånkat dammsugarhelvetet på bussen dit, och sedan fått det beskedet - då hade jag blivit galen. Men nu var det alltså inte så. Jesper satte sig bakom ratten och körde Polon raka vägen till Kungens kurva.

Väl där gick väl allting bra antar jag. Jag lämnade in dammsugaren och de drog in den på service. Jag blev i och för sig lite irriterad över att jag inte kunde få med mig en ny direkt hem. För inte fan kommer de att laga den. De kommer bara skicka mig en ny. Om de inte (och detta är ändå det mest troliga scenariot) hittar på att felet är något jag har orsakat. Då får jag inte ett skit. Förutom möjligtvis min trasiga dammsugare tillbaka. Vilka fel de kan tänkas hitta? Damm i nån krets antagligen. Eller spår av en vattendroppe på en motor. Kanske luft i insuget. 

En annan sak som gjorde mig lite irriterad var att det tydligen är helt omöjligt för dem att fixa så att dammsugaren skickas till Elgiganten i Södertälje när den är klar. Helt omöjligt! Så här var dialogen mellan mig och den trötta anställda:

Jag: "Går det att fixa så att jag kan hämta dammsugaren i Södertälje när den är klar?"

Trött anställd: "Nej den kommer skickas tillbaka hit när den är klar."

Jag: "Och då kan ni inte skicka den till Elgiganten i Södertälje?"

Trött anställd: "Nej det går inte."

Jag: "Och servicestället som ni skickar den till, de kan inte skicka den till Södertälje istället för hit?"

Trött anställd: "Nej. De skickar den tillbaka till oss."

Jag: "Jaha."

Trött anställd: "Det går att ordna så att den kommer hem till dig, men då får du betala för leveransen."

Jag: "Nej."

Trött anställd: "Du kan ju välja att inte lämna in den nu, och lämna in den i Södertälje senare."

Jag: "Nej."

Jag kan bli helt galen på sånt här. Om de inte kan erbjuda en service på det ena varuhuset, utan hänvisar till ett annat ställe - då ska väl fan det stället kunna erbjuda samma service som det första. Och inställningen att det inte går? Vem fan är det som håller i personalutbildningarna på Elgiganten? En vägg? 

Ni kanske undrar hur lång tid det tar för mig att åka fram och tillbaka till Kungens kurva för att hämta dammsugaren? Först en kvart att gå till bussen, sen en timme på bussen, sen tio minuter att gå till varuhuset. Sen allt baklänges, plus vänta på bussen i kungens kurva. Ska vi säga tre och en halv timme?  

Det blir en kul dag!

I år drömmer jag om att vara frisk på ett tomt gym

men den här helgen har det blivit 16 timmar DotA 2 med Jesper och Pontus och Göran och Mattis.

Varning: Barnhörnan är inte barnvänlig på Partille B&B

Hej,

Vi sov på ett rätt risigt vandrarhem när vi var ner till GBG för varvet (vilket jag alltså inte sprang p.g.a. sjuk). Och med rätt risigt menar jag risigt.

Jag hade innan vårt besök spanat in Partille Bed & Breakfast via deras hemsida. Där fanns det framför allt en grej som intresserade mig, som jag såg fram emot att få ta del av IRL. Jag talar naturligtvis om deras barnhörna. Se bara här hur fint de presenterar den på sin hemsida:

Tyvärr levde verkligheten inte riktigt upp till hemsidans smått romantiska framställning av barnhörnan som ett roligt och inbjudande ställe för de små. Här nedan ser vi Big inspektera barnhörnan:

Barnhörnan verkar ha flyttats till en mindre lockande omgivning. Precis innanför porten, intill en bokhylla med böcker utan bilder på framsidan. Någon har också snott stolen. Inte ens målningen på bänklocket är densamma. 

Men ännu är inte hoppet ute. Vem vet vad för spännande saker som kan gömma sig i bänkens "hemliga" gömma. Vi kikar!

Jaså. Däri har någon lagt en massa hoplimmade pappersrullar. Där finns också ett större ark knycklat blått papper. Och två böcker från förlaget B. Wahlström, varav den ena är Jacky tar priset. 118 sidor lång, tryckt 1968. Jag försökte googla på handlingen nu men hittade inget. Gissar att Jacky är en häst som tar ett pris. 

Jag ger vandrarhemmet 4/10. Det fanns sängar, precis som utlovat. Städningen var vad man kunde förvänta sig. Frukosten var ok. Kaffet var faktiskt gott. Och all disk i gästköket var helt ren. 

Prisvärt!

Här kommer lite bonusmaterial. Kommentarer från vandrarhemmets gästbok:

Jag sov också dåligt men det berodde inte på sängarna. Vill ni veta mer om det fråga Big.

Jag hoppas att trenden med skägg försvinner snart

Hej.

Många har undrat varför jag inte skriver nå längre. Såhär är det: jag är trött.

Igår var jag på Liseberg med Malin och Mikaela och Sara och Emanuel. Här kommer tre pics:

Här är jag och Sara och Malin och Emanuel efter vi har åkt Flumeride. 

Sara satt främst och jag nummer två. Vi fick ta det värsta. 

Våra byxor var helt dyngsura. Och tröjor.

¨

Här sitter jag och Mikaela och ska åka Atmosfear för andra gången. 

Första gången var Emanuel också med. Tjejen till vänster är vem som helst.

Här är Emanuel och Sara och Malin och jag på väg att åka Balder.

Mycket kraftig lutning. 

70 grader.

 Malin blev chockad, även fast Sara skrek ut en varning en halv sekund innan.

Sen när vi åkte för tredje gången var den en liten tjej i vagnen 

bakom mig och Sara som blev plötsligt lam. 

Hon skrek hela tiden: 

"Jag har ingen känsel i benen! Jag har ingen känsel i benen!"

Men sen när vagnen stannade kunde hon ändå gå.

Vad ska det bli av mig?

Jag har gått ner typ fem kilo sedan i julas. Det blir inget kvar snart. Och nu är jag sjuk igen.

Undrar om sommaren blir bra?

Överväga finns det inte tid till när idioter handlar på Pressbyrån

Fick så dålig start på dagen idag. Först glömde jag matlådan hemma när jag gick för bussen. Så vände jag och hämtade den, vilket ledde till att jag missade bussen. Sen missade jag också nästa buss. Precis. Det var SÅ nära att jag hann. Men jag hann inte. Så då gick jag in på Pressbyrån för att köpa kaffe som tröst.

När jag stod och skulle betala var kön bakom mig på fyra personer. Jag tog fram mitt stämpelkort och mitt bankkort och betalade. Då, när tjejen i kassan stämplade mitt kort, kom en ful man och bara slängde upp jämna pengar på disken och viftade med en tidning. Han hade inte stått i kö över huvud taget. Han tyckte att han var värd att gå före alla, eftersom han hade jämna pengar.

Och jag sa ingenting. Och sen hatade jag mig själv och gick och tänkte på det hela dagen. Tänkte på den där jävla fula gubbens jävla ohövlighet. Vilken idiot.

Och vilken idiot jag var som inte tänkte snabbare och sa något till honom.

Arg jag blir. Är.

Med tröttheten som vapen

Idag när jag satt på bussen mindes jag något "kul" som hände för ett par veckor sedan. Jag tacklade en liten tonåring av bussen. hade nästan glömt det men nu kom jag på det.

Jag var på väg av. Det var också många andra med mig, så det var en liten kö nedför trappan längst bak i bussen. Det var en sån där buss med högt golv bak, så trappan var en sådan med ett par trappsteg. Som på en långfärdsbuss ungefär.

När det var ungefär fyra personer mellan mig och utomhus började tre tonåriga tjejer tränga sig på. De gick åt motsatt håll oss andra. Fastän alla vet att man alltid väntar till dess att de som ska gå av gått av innan man går på. Fastän alla vet det, så försökte de tränga sig på samtidigt som vi andra skulle gå av. De klämde in sig i dörrhålet och folk fick akta på sig och trängas.

Och de där trapporna är inte speciellt breda. De är smala. Om jag går rakt på så får det knappt plats mer än så i trappgången. Så jag gjorde det. Jag tänkte att de får skylla sig själva om de håller på sådär. Dryga jävla ungar, tänkte jag.

De två första tjejerna stod i sidledes och aktade sig mot väggen när jag gick förbi. Den sista stod bara där rakt på. Så jag gick rätt på henne. Inte speciellt hårt. Men hon kan inte ha vägt mycket för hon flög ut ur bussen. Inte våldsamt. Hon ramlade inte. Stod på benen. Men åkte ut.

Då började hon högljutt säga massa skit till mig. Jag hörde inte vad för jag hade mina hörlurar i. Men jag vände mig i alla fall om och tittade på henne och försökte se så trött ut som möjligt. Det funkade. Hon fattade att hårda ord inte hade någon verkan. Så gick hon på bussen och försvann. Skönt.

Såhär på äldre dagar är det tröttheten som är mitt främsta vapen mot ungar. Precis som jag fattar att det inte är någon idé att försöka samtala med dem, eftersom de är unga och dumma, fattar de att det inte är någon idé att försöka tjafsa med mig, eftersom jag är för trött för att orka bry mig.

Och detta är någonting man lär sig redan som barn. När man får den där trötta blicken av sina föräldrar vet man att man lika bra kan lägga ner. Så mitt tips till er andra gamla jävlar är: om någon jävla unge börjar jiddra, se bara så trött ut som du någonsin kan. Träna framför spegeln innan så att du vet hur.

Nu ska jag stampa i golvdamm och se flingorna flyga i solstrålars sken. Vi hörs!

Panik & H&M

Hej,

Det finns ett H&M i Södertälje. För inte länge sedan flyttade de upp herravdelningen till övervåningen. Den nya herravdelningen blev riktigt bra. Tidigare var den dålig. Inte lika dålig som i Falun. Men dålig. Men nu bra alltså.

Jag har varit där två gånger. Första gången jag var där såg jag en ryggsäck som någon hade glömt. Eller? Har nån lämnat den här med en bomb i? tänkte jag. Sen ju mer jag tänkte på det desto mer blev det sant. Jag skyndade mig ner och ut. Eller alltså. Innerst inne trodde jag ju inte att det var en bomb. Så jag skyndade inte riktigt. Jag stod still i rulltrappan och gick lugnt ut ur butiken. Men i huvudet ville jag bara ut. Snabbt. Jag lämnade alltså butiken innan jag egentligen hunnit kolla på det jag ville.

När jag flydde från bomben hann jag knappt kolla på utbudet. Idag gjorde jag det, och insåg alltså att det är riktigt bra. Men jag ville inte köpa något. Kanske nästa månad tänkte jag. Men då började jag tänka att den nya herravdelningen på något vis är för bra för att vara sann. Kan den verkligen bära sig i Södertälje? tänkte jag. Sen kom jag fram till att nej, det kan den inte. Så då fick jag för mig att den kommer att försvinna innan jag hinner handla något. Att den inte kommer att finnas där när jag behöver den. Då fick jag någon slags mild panik igen. Ju mer jag tänkte på det desto säkrare verkade det vara att avdelningen skulle försvinna. Det kändes jättejobbigt.

Jobbigt.

Men värt...........

Hej,

Jag funderar på om jag måste skaffa en kamera och börja fota lite. Kanske ser mitt liv roligare ut på bild? Kanske inte. Men en likhet mellan foto och liv är ju att det blir vad du gör det till. Om du gillar visdomsord kan du ju lägga det på minnet.

Ett miniminus är ju att fotokamera kostar pengar. Mycket pengar om jag vill ha en bra som kan ta bra bilder. För en sån investering måste jag tänka lite. Hur ofta kommer jag ta med kameran? Inte på krogen. Inte till jobbet. Inte till träning. Kanske till promenad? Kanske till vän.

Inte värt pengarna.

Ett annat övervägande som kanske kommer göras är golf. Anders på jobbet försökte övertala mig att ta grönt kort i sommar. I september spelas ju sektionens interntävling. Kul om jag var med. Jag har funderat på att ta grönt. Det är rätt trevligt att gå och driva på banorna sommartid. Men priset igen. Priset. Klubbor. Kurser. Green-fee. Annan fee...

Värt pengarna?

En tråkig grej finns det ju

En tråkig grej med att nästan aldrig vara full längre är att jag bara har bilder jag kommer ihåg att jag tagit i mobilen.

Måndag: Blindtest av tårta till följd av uppkörningssuccé. Plats: Scania.

Igår på jobbet fick jag gå med svansen mellan bena.

Vid trefikat bjöd Stefan fram tre tårtor. Han hade tagit körkort. Det firas alltid med köpetårta (Scaniastandard). Det var tre olika prinsesstårtor. En vit. En grön (vanlig). Och en rosa. Jag tog av den rosa tårtan eftersom jag vet att jag gillar den bäst. Många tog av alla tre tårtorna men jag försöker "hålla igen lite".

"Rosa tårta är godast", sa jag till Martin och Niklas. "Vad är det för skillnad" undrade nån. "Rosa marsipan är godast" berättade jag. "De smakar samma", sa Martin. Jag höll inte med. "Vad smakar den rosa då?", frågade Martin. "Rosa", tyckte jag. "Så du kan alltså känna skillnad på de här tre marsipanerna?", sa Martin. "Ja säkert", sa jag.

Då ordnades ett blindtest. Martin preparerade tre teskedar med gräddfri marsipan. Det märktes direkt att Niklas var nervös. Han började käbbla när jag organiserade upp smakproven framför mig på en servett. "Ah nu har du tagit på alla skedarna!" sa han. "Nä peta inte på marsipanen!".

För att undvika jäv fick jag Ellinors sjal för ögonen och Stefan assisterade med skedarna. Första skeden. "Vit". Andra skeden. "Rosa". Tredje skeden. "Grön". Alla fel!

Epilog: 

Ellinor fick tillbaka sin sjal.

Martin verkade nöjd men gick med på att blindtest av den här sorten är svåra.

Marcus föredrar fortfarande den rosa tårtan.

Fan vad bra!

Skönt att Storvreta förlorade mot Dalen. Hoppas att Öhman och Kohonen slutar nu. Jävla trött man är på att se de gamla skeletten dra ner tempot.

History became legend. Legend became myth. And for two and a half thousand years...

Två öl i frysen på kylning. Det är fredag. Jag ska göra ingenting och tycker att det skall bli asskönt. Igår blev jag överlycklig över att Lidl hade sänkt priset på apelsinjuice.

Fan vad jag har blivit gammal.

"I'm old, Gandalf. I know I don't look it, but I'm beginning to feel it in my heart. I feel... thin! Sort of stretched. Like butter scraped over too much bread. I need a holiday. A very long holiday."

Bakom höga husen å planken på parkeringen går alarmen

FAN SPRING DÅ RICO FAN!

Sova är A och O

Att säga att något är A och O torde väl komma från grekiskans alfa och omega? Jag såg tidigare idag att man kan uppnå mycket goda resultat bara med en månads träning och diet. Nu har det ju ingenting med A och O att göra, men med diet menar jag inte "bantning". Bara att äta "rätt". Och att sova såklart. Det är A och O vid träning, och där knöts den säcken samman.

A och O vid snabba svängar är skarpa kanter. Det finns inte på längdskidor. Det var väl bland annat därför som åkarna klagade över de feldoserade svängarnas farlighet vid skidspelen här i Falun för någon vecka sedan? Det finns viss floppotential för skid-VM 2015. Och vad som hände med maskottävlingen vet jag inte. "De flesta" vet ju att jag hade ett starkt bidrag till den tävlingen. Men jag fick nästan inga röster. Konstigt sa nån en gång. 

Det bästa i en sån här situation är bara att sitta vid varsin data och skriva blogginlägg. Skönt att slippa tänka på nåt. 

Nu måste jag sova. Sömn är A och O även för mig. Precis nyss tillfrisknad och comebacktränad är sömn av högsta importans. Jag vill inte bli sjuk igen ju. På tisdag börjar träningen inför Göteborgsvarvet. Det ska bli så jäkla soft. Skarpt läge för pulsklockan är det minsta man kan säga. 

Godnatt hörni. Vi ses imorgon och då ska vi göra stan om den är öppen. På morgonen dricker vi kaffe sen gör vi stan. Glada i hågen fy fan va nice!

Given kryssning

Alltså bloggar om "småbarnsliv" eller "hästar". KRYSS! BORT!

För helvete.

Rent hus

Jag gillar att tänka på rengöringsmedel som attackerar ingrodda fläckar.

Bort ska skiten!

Men lilla gubben hur är det fatt du fattar väl att du måste stå upp och slå tillbaks annars kommer dom aldrig låta dig gå

Jag har fått nån slags revival med popmusik. Men skit i det.

Jag har också fått en Warcraft III-replayrevival. Men skit i det.

I går var jag inne i stora stan och drack öl på Dovas med Sanne och några av hennes klasskompisar från filosofikursen. Kul! Men skit i det.

Jag är inte frisk än. Provsprang i veckan, svettades sedan hela natten. Har inte tränat på mer än två månader nu. Men skit i det.

Nästa helg ska jag åka på min första konferens. Men skit i det.

Dricker rövin. För att få slut på flaskan. För att få i mig antioxidanter. För att det är gott. Men skit i det.

Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Men skit i det också.

Locking eyes, holding hands, twin high maintenance machines

Tjappa alla bloggisar,

Här sitter man och tittar trött på naturfilm. Som nån gubbe. Är lite fascinerad av alla förvånade utrop så fort en apa använder ett verktyg. Vad är det för konstigt egentligen? Vi gör ju det varje dag. Det finns helt klart fog att vara imponerad av fåglar som kan flyga, eller kameleonter som byter färg. Men nä, det som förbluffar oss mest är alltid när Bongo använder en sten för att komma åt honungen.

Jobbade "sent" idag. Till sex. Satt och vaktade lite prov. Märkte upp ett par kablar. Igår dök det upp lite nya rön på jobbet och helt plötsligt blev det asbråttom med vissa grejer. Kul tyckte jag som inte haft så mycket att göra den sista tiden. Och som behöver pengar till sparkonto.

OBS: pengar rullar in, men det går INTE speciellt bra. Så försök inte vara smarta i kommentarerna...

Drömde dåligt i natt. Först drömde jag om att Gorans kusiner kom och bodde utanför min dörr. De var dvärgar och inbrottstjuvar. Jag bjöd in dem, men de kunde inte sa dem. De hade sovit utomhus för länge. Sedan var det en av dem som hotade mig och försökte bryta sig in. Jag vaknade. Klockan var ca 0200. Jag gick upp och låste polislåset. För säkerhetsskull. 

Sen drömde jag om zombies. Igen. Vaknade i skräck klockan 0315. Fick lov att kolla DN.se på mobilen. För att se om vi var under attack. Det var vi inte. Ändå kunde jag inte sova ordentligt resten av natten. Vaknade ca varannan kvart. Varje gång mitt i zombieattack. När klockan ringde, 0530, var jag helt förstörd. Jag snoozade till 0615 och kom till jobbet kvart över sju.

Här kommer ett roligt citat från naturfilmen jag ser. Om en elefant: "Han är så upphetsad att han balanserar på gränsen till galenskap." 

Så har man ju känt nån gång.

Vaxpropp

Hej,

Jag var på vårdcentralen och tog lite prover i måndags. Tydligen är jag fullt frisk. Det enda kvinnan där hittade var en stor vaxpropp i vänster öra. "Helt fullt med vax", sa hon.

Spolade öronen med en produkt idag. Fan va skit som kom ut.

OCH JAG SKA TJALALA, TJALLA IFRÅN DÖDEN

Om biljard igen då.

På Mallorca fanns det biljard vid poolen på hotellet. Jag och Pontus spelade ganska mycket. Pontus, som var lite coolare än mig, visste några knep som han lärde mig. Ett är hur man skall slå till den vita för att den inte skall rulla ner i hålet tillsammans med vad nu kula man försöker skjuta ner. En annan grej han visa var hur man lobbar. Men det har jag glömt. Tricket med att inte skjuta ner den vita körde jag igår. Det funkade fortfarande. Ett trick som inte funkade för mig igår var att inte skjuta ner den svarta. Det tricket fungerade dåligt två matcher på rad.

Mallorca var vid den tiden då jag fortfarande såg så pass bra att jag klarade mig utan glasögon. Och eftersom glasögon är extremt värdelöst i varma fuktiga klimat hade jag alltså inte glasögonen på mig. Plus att jag tyckte att jag var ful i glasögonen och det ville jag ju inte vara. Jag hade också läst någonstans att det var förenat med infektionsfara att sätta i linser utomlands, så det gjorde jag inte heller. Ändå kommer jag ihåg att jag lyckades spana in nån tjej där på hotellet. En norska som jag kisade efter i typ två veckor. Typ sista dagen, när jag låg vid poolen och kisade i en bok, kom hon fram och pratade med mig. Vi bytte hotmailadresser, men hon skrev aldrig. Tragiskt.

Här kommer en bild på mig och Mattis från vad jag tror är nyåret 2008. Vi var hemma hos Jerk och drack billig öl. Och vid elva kom Johan Ericson förbi och sköt upp en dyr raket. När vi gick hem var det snorkallt. Vissa tror inte på att det blir -30 Celcius i Falun, men det blir det. Då var det.

Läste idag att Blondinbella har haft sin mobil på ljudlös i sex år

Nä men seriöst... Eller asså det var seriöst, jag läste det, men asså nu seriöst. Från nu.

Jag var o spela biljard med Sanne igår i Stockholm nånstans. Ett bra ställe sa Sanne. Hon hade gjort prao där. Det var bra ställe. Jag trodde att det skulle vara sunkigt. Biljard känns sunkigt. Men det var inte sunkigt. Det var bra! Det var kul att spela också.

Jag har spelat biljard, med riktig pinne osv, typ tre gånger innan. När jag och Pontus var små jobbade farmor  och farfar på en Herrgård i dalarna. Där fanns biljardbord på övervåningen. Vi brukade stå och rulla bollarna från ena kortsidan mot hålen på andra sidan. Det fanns nog nån regel men jag minns den inte. Kanske vann nån, kanske hade farmor konstruerat det så att ingen skulle bli den ledsna förloraren. Och därmed ingen den dryga vinnaren, alltså. Som vanligt blev det snabbt kul att rulla hårdare och hårdare. Det var inte ovanligt att bollarna studsade över kanten och ner på golvet. På det fina och säkerligen dyra herrgårdsgolvet. Farmor måste haft en ängels tålamod med oss.

På mitt gymnasium fanns det ett biljardbord i cafeteriaområdet. Jag spelade där en gång tror jag. Annars var det ju de lite coolare som spelade där. De lite mer högljudda. Nu minns jag inte om vi hade biljardbord i cafeterian på högstadiet, men om vi hade det så gällde samma där. Wack att jag inte minns det alltså. Jag brukar minnas sånt. På utegårdarna fanns i alla fall skeva pingisbord i murket trä. Där spelade jag på sommarhalvåret. Kul.

En gång gick Carlsson och Karl och Jonas (och fler?) från träslöjdsalen för att tälja pinnar i det fina vädret. När slöjdläraren kikade ut spelade de pingpong. Han blev vansinnig.

I alla fall. Jag skrev att jag spelat biljard tre gånger. En var på Lugnetgymnasiet. De andra två gångerna är utomlands. När jag var utomlands på riktigt första gången. På Cypern. Och sen när jag var det tredje gången, i jag minns inte var. Mallorca kanske? Ännu en gång sviker mig mitt minne...

Det jag minns från Cypern är att billjardbordet gick sönder en gång. Bollarna kom inte ut. Mamma tyckte att jag skulle säga till i baren att det var trasigt. Jag sa det. Då frågade barmannen vad som var fel. "I don't know", svarade jag. Sen var jag jättestolt över det svaret. Jag sa till mamma sen: "Jag sa I don't know, för jag vet ju inte vad det är för fel". Men egentligen vågade jag bara inte säga något mer på engelska. Säkert tränade jag innan med mamma; "Okej, jag säger såhär då... The pool table is broken. Ok?" 

Ett vanligt svar från mig idag är ungefär detsamma. När jag tycker att jag får dumma frågor om något som inte fungerar. "Vad är det som är fel?", säger nån. "Ja om jag visste det skulle jag väl göra något åt det", svarar jag.

Resten av det här inlägget kommer i ett annat inlägg. Det här blev för långt. Men här kommer en bild på mig från 2008, när jag och Mattis och Jesper bodde tillsammans.

Gubbar borde veta bättre än att sporta mjukisbyxor i Lunahuset

Såg en småalkad gubbe (70+) med ljusgrå mjukisbyxor på Clas Ohlson i torsdags. Äckligt! Allt hängande skinn och annat löst där inne i byxorna bara for omkring och syntes. Jag lovade mig själv att uppträda med mer värdighet när jag blir äldre.

Jag ska ha jeans på mig ända till den dagen själva jeanstyget blir starkare än mig. När jag är för ålderssvag för att röra benen i ett par jeansbyxor, då kan jag tillåta mig mjukisbyxor offentligt.

Jag tjänar en årslön om dagen

En av mina favoriter bland de återkommande kvällstidningsrubrikerna är denna: "HEN TJÄNAR EN ÅRSLÖN OM DAGEN!" 

Alltså för det första är det omöjligt, så länge som den personen inte jobbar en (och endast en) dag om året. 

Men ändå, jag förstår vad som menas. Det som står är ju att hen på en dag tjänar lika mycket som en vanlig människa tjänar på ett helt år. 

Jag undrar hur många som klickar in och läser en sån nyhet? Är det många? I så fall ser jag en enorm marknad för den här typen av artiklar i Kina. Ta med svenska taxeringskalendern, ta jobb på ett kinesisk kvällspress och börja på A. 

Jag är en martyr jag super och spyr

Hej,

Jag är sjuk. Är det någon som är överraskad? Nähä. Det är ett av mina vanligaste "ämnen". De andra är innebandy, gym, idioter och äckligt väder.

I tisdags började jag med D-vitamin. Alina på jobbet trodde att det var mitt problem. Brist på vitamin D. Kanske var det ett problem, men tydligen inte det hela. Efter min fjärde dag med D känner jag absolut ingen skillnad. Goran sa i går att han tyckte att jag verkade piggare och gladare. Då började jag nästan tro att D funkade. Sen på kvällen hade jag mer ont i halsen än tidigare denna sjukdomsperiod. Då lessna jag till ordentligt. Idag frågade Goran om jag hade glömt ta mina vitamin D...

På väg hem från jobbet köpte jag tre kilo femstjärniga Ica-apelsiner för billiga 7,90 kr/kg. Sen gick jag till Pressbyrån och betalade för en stor latte. När maskinen gjorde min latte tog mjölken slut ungefär halvvägs. Iställe för skummad mjölk sprutade den bara ut ånga. Ångan for rätt upp på mina glasögon så att de immade igen totalt. Pinsamt. "Det är slut på mjölk", sa grabben i kassan.

När jag kom hem drack jag latten och sen åt jag fem apelsiner. Sen blev jag helt kissnödig.

Jag stekte bacon och rå potatis i tunna skivor. Orkade inte steka falukorv. Åt den vid sidan om. Drack ingen mjölk till för jag orkade inte gå och kissa igen. Det är så jävla tråkigt.

Sen ringde Pontus och vi kom överens om ett bra spel på lången till imorgon. Vi spelar på innebandy. Hittills ligger vi 300 plus.

På tal om Svenska spel fick jag en Trisslott av mamma i ett födelsedagskuvert. Kände mig lite nere innan jag öppnade kuvertet. Sen när jag satt med lotten i hand kände jag plötsligt hopp. Jag kände att detta var mitt liv som vände. Definitivt en storvinst, tänkte jag. Helt klart! Så kändes det. Stark känsla. Det var sexti kronor. Ska köpa två nya lotter för det. Kanske var det de vinsterna som kändes rätt igenom den här första lotten.

Den där säkra vinst-känslan kände jag ofta när jag var yngre (är fortfarande för liten för att skriva liten). En gång vann jag en cykelhjälm i en teckningstävling. Och en gång vann jag ett Kalle Ankas turmynt i en grimashtävling i Kalle Anka & Co. Sen trodde jag att jag skulle vinna allt jag ställde upp i. Kommer särskilt ihåg en gång när jag ställde upp i en teckningstävling i nån katalog för tv-spel. Priset var produkter för 5 000 kr. Satt och bläddra i den där katalogen flera tusen gånger. För att bestämma vilka spel jag skulle välja för mina 5 000. Sen vann jag inte. Ett hårt slag.

Idag ställer jag aldrig upp i tävlingar. Om det inte gäller innebandy då. Det tror jag fortfarande att jag är bra på.

Ett tips

Ett annat tips till den där kryckligan, förutom att de inte borde vara alla på samma ställe samtidigt, det är följande: Ge fan i att komma hoppande rakt emot folk muttrandes mystiska ramsor på mystiska språk, ni är bara läskiga.

Kan han va själv fan jävla idiot dra åt helvete

Hej bloggen,

Jag mötte en man igår i Lunagallerian. Strax innan hade jag varit och handlat lite kompletterande grejer på dyra fula Coop inne i stan. Det jag kompletterade med var chips och tranbärsjuice. Jag hade glömt köpa det innan när jag var iväg på Willys.

På väg hem från dyra fula Coop i stan mötte jag i alla fall en man. Jag spelade jättehög musik i lurar. Han tecknade att jag skulle ta av mig lurarna. Jag gjorde det. Han sa att han ville be om en tjänst, och att han tyckte att det var lite pinsamt. Det kändes direkt som om det var något lurt på gång. Dock såg han inte så lur ut. Och han pratade göteborgska, vilket ju låter väldigt trevligt och ofarligt.

Han berättade ganska osammanhängande om nåt tåg han skulle ta. Han hade 300 kronor på sig sa han, men tåget kostade "319 eller 329, nåt sånt". Därför ville han att jag skulle ge honom pengar. Han hade nån bok med sig, inknökad i ett sidofack på nån slags större portfölj som han svingade runt med. "Connely", sa han. "Värd säkert 250 spänn. Jag fick den när jag fyllde år. Du kan ta den om du vill."

Alltså, direkt någon kommer till en och ber om pengar blir man ju fundersam. Speciellt blev jag så nu. Det verkade för mig ganska konstigt att han inte ens visste priset på den resa som det var så himla viktigt för honom att komma med på. Ändå övervägde jag att ge honom tjugo spänn. Vafan liksom, tjugo kronor är inte speciellt mycket för mig, och är det sant som han säger att han verkligen behöver pengarna för att komma hem så hade jag ju gjort årets goda gärning.

Tyvärr för honom beter han sig fortsatt alldeles för ivrigt. Han bara snackar på. "Så om jag kunde få en tretti kronor vore det ju jätteschysst", tyckte han. "Och pengar till en kopp kaffe också", fortsatte han sen. Då tänkte jag bara, vafan. Om han behöver pengar till en biljett. Om det är så viktigt. Så jävla viktigt. Varför vet han då inte ens hur mycket pengar han behöver? Och varför i helvete ber han om ännu mer pengar utöver det? Till en jävla kopp kaffe? Så jävla dumt.

Så jag sa bara att jag inte hade några pengar. Fastän jag uppenbarligen hade det, eftersom jag hade varit och handlat. "Men du har inte bara några kronor, vad som helst", försökte han. "Nej, jag är ledsen", sa jag. Hör försökte jag alltså på något sätt undvika att tala om som det var, att jag inte ville ge några pengar eftersom han var så jäkla skum. Genom att ljuga tänkte jag att han kanske inte skulle bli arg. Men det blev han ändå. "Jävla pajas!" sa han till mig och gick.

Och jag blev ledsen. Det kändes jobbigt att han sa så. Jag är väl ingen pajas. :(

Sen blev jag arg. Vilken jävla pajas HAN är. Vilken jävla idiot.

Fy fan för pajasar.

Trött jag blir...

Är...

Korta kryckor i Södertälje centrum

Hej,

I fredags kom jag en tiggeriliga på spåren. Det har talats en del i media (läs: Ring P1) om de här tiggeriligorna på sista tiden. Nu har jag sprungit över en själv. Lite obekvämt tycker jag.

Så här är det i alla fall: jag har flera gånger sett en man tigga nere i Södertälje centrum. Det lite ovanliga med den här mannen är att han har en väldigt kort krycka. Jag talar om max åttio centimeter. Kryckan är alltså så kort att det är omöjligt att tänka på annat. Det ser bara så löjligt ut. Men ändå, det ser sorgligt ut. Tänk att inte ens ha råd med en riktig krycka, tänker man. Kanske ger man ändå inga pengar, men synd om tycker man i alla fall. Men mest tänker man: skaffa en riktig krycka! 

Men så i fredags slutade jag helt tycka synd om den där mannen. När jag kom ut från Kringlan i stan stod en kvinna utanför. Hon hade också en kort krycka. Lite fundersamt undrade jag om hon kanske var mannen med den korta kryckans fru. När jag såg upp såg jag mycket riktigt mannen med den korta kryckan precis i närheten. Kanske var det alltså så. Man och fru, båda med korta kryckor. Men nä... Där kom en till man med kort krycka. Och en till.

Alltså fyra personer med för korta kryckor inom en radie av tjugo meter. Helt plötsligt blev det bara pinsamt. Pinsamt uppenbart att den korta kryckan var ett tiggeriknep. Ett ganska bra sådant egentligen. Den korta kryckan är sorglig i sig. Och att stödja sig på en enda ,väldigt kort, krycka ger människan en ganska sorglig hållning. Sned och halt. Men alltså, fyra människor med för korta kryckor är liksom inte rimligt. Sorgligt blir direkt till lustigt när alla fyra verkar bredvid varandra på samma gågata. Smart blir till dumt.

De kommer säkert märka det själva också, att det gick bättre när det bara fanns en kort krycka på stan åt gången. Kanske kunde det ha funkat att slänga ut kvinna plus man på samma gång. Kanske hade man som förbipasserande då kunnat föreställa sig ett mycket sorgligt scenario; ett lyckligt par med en halt son på sex år blir utsatta för ett fruktansvärt dåd, sonen går bort, föräldrarna blir halta och panka - och det enda de har kvar från sin älskade son är hans korta kryckor. Men nu... Nä!

Nästa gång skall jag skriva om när jag mötte en pajas i Lunagallerian. Vi hörs då!!!!!!!!!!!!!!!!1111one

Nä nån årskrönika blir det ju inte

Helt sjukt att Iron Man kom ut för 43 år sedan. Tänk att de kunde göra så jävla bra musik då. Sjukt.