Nu skapar jag en ny blogg igen

Nu flyttar jag. http://arstavagen.blogspot.com/ OBS: Namnet är inte spikat ännu. Jag väntar på respons.

Sony Xperia V - Inte som andra telefoner

Förra året gick jag till Teliabutiken för att skaffa mig en ny mobiltelefon. Min HTC Legend hade precis blivit för seg för att användas. Jag hade haft den i tre år, så det kändes helt ok.

När jag kom in på Teliabutiken sa jag till säljaren där att jag ville teckna ett nytt abonnemang, och lägga på en månadskostnad för att betala av telefonen. Och eftersom bindningstiden på abonnemanget skulle vara två år ville jag ha en telefon som skulle hålla i två år. Han visade mig en Sony Xperia V, och menade att den hade goda förutsättningar att hålla. Detta eftersom den var både vattentät och dammtät.

Eftersom jag precis hade haft ett tre år långt förhållande med en helt vanlig telefon lät detta naturligtvis hur bra som helst. Vad jag inte visste då var att Sony Xperia V är en helt värdelös telefon.

I morse fungerade telefonen som vanligt. Lite glapp i nedre delen av skärmen, ja, men fullt funktionsduglig. När jag kom till jobbet la jag telefonen på skrivbordet och gick ut i verkstaden för att jobba. Vid elvatiden ringde jag ett samtal. Mobilen funkade som den skulle.

Över lunch åkte jag och Goran till McDonalds för att käka mat. Mobilen fick ligga kvar på skrivbordet. Det skulle den inte ha gjort! När jag kom tillbaka var skärmen sprucken inuti (det vill säga; sprickorna känns inte när jag drar fingret över skärmen, de bara finns där). Skärmen var obrukbar.

Jag åkte till Teliabutiken efter jobbet. Felet går inte på garantin. "Det syns att den har fått en stöt", sa säljaren. Mina alternativ nu är att köpa en ny telefon, eller att teckna ett nytt abonnemang och få en ny telefon på det sättet. Men vad jag än väljer så måste jag naturligtvis fortsätta betala för min trasiga telefon, och för det abonnemang som jag har uppbundet på den i ytterligare ett år.

Vilken guldsits.

Min recension av Xperia V är: "Säkerligen vattentät (jag har inte vågat prova eftersom det säkert inte skulle gå på försäkringen om den inte skulle vara det), säkerligen dammtät - men den klarar inte att ligga på ett skrivbord."

Sug bajs, Sony!

Aftonbladet prickar rätt igen

Vad jag bryr mig allra minst om just nu? Jo:

I hela mitt liv har jag väntat på livet

Det sägs att du inte både kan ha kakan och äta den. I vissa fall är det sant. Ta till exempel mina arbetstider. Jag vill gärna börja tidigt, så att jag kan gå hem tidigt. Och det funkar ju. Jag kommer hem tidigare. Min fritid börjar tidigare. Men jag kan inte göra lika mycket med den. Jag blir trött tidigare och vill gå och lägga mig tidigare. Skulle jag sova lite längre på morgonen, komma till jobbet lite senare - då orkar jag vara vaken längre, men min fritid startar senare.

På. Ett. Ut.

När jag tänker efter, vad är kakan i exemplet? Hur jag än vrider och vänder så är det enda jag har för lite fritid. Kakan ska väl vara något positivt? Och hur äter man för lite fritid? Vimsigt.

På något konstigt sätt är höjdpunkten på min dag att åka till jobbet. Många tycker säkert att det låter helt outhärdligt att passa tvärbanan 0525 på morgonen, och sedan ha en timma plus femton minuters resa framför sig. Faktum är att det går snabbt. Tyvärr är också faktum att samma resa åt motsatt håll är det absolut sämsta med min dag. På ett ut också där alltså. 

Fair square. Even Steven. Plus minus noll. Rulla boll.

Efter i eftermiddag kommer jag att ha fullt skydd mot fästing. Jag skulle med det vilja skicka ut ett pressmeddelande till alla fästingar: DRA ÅT HELVETE.

Resan är målet. För fjantar!

Hej,

Idag åt jag salta jordnötter till frukost. Bland annat. Innan jag åkte åt jag en tallrik med turkisk yoghurt och russin och havreringar. På väg (egentligen inte, det är en avstickare) till tvärbanan köpte jag en stor kaffe på Statoil. Sen på pendeltåget plockade jag fram min påse med salta jordnötter från Estrella. 275 gram. 1 732,5 kcal.

Många tror felaktigt att jordnötter bara är ett snax. Det blir vad du gör det till, säger jag. Jordnöten är energi- och proteinrik, smakar gott och blir ett bra smör. Salthalten då?, tänker några. Jag saltar aldrig mina måltider, säger jag. På så vis tar jag höjd för konsumtion av s.k. saltbomber.

Vad mer?, tänker några. Jag såg en fasan idag. No lie! I ett litet skogsparti jämte tvärbanespåret. Så nära vildmark har jag inte varit sedan jag och Sanne såg en älg, sommaren 2012. Eller när rävar åt upp min och Sannes mat ute i Stockholms skärgård, också 2012. Jag vet inte vad som kom före det ena, och jag ljuger ju ogärna så här snart efter ett no lie-utrop.

På gymnasiet kallade några i min klass mig för Fassan, eftersom jag var som en far för dem. Då brukade jag nicka Fasanfågeln när vi spelade Starcraft eller Gunbound på data-lektionerna. Eller Fasanfageln, när å inte gick.

Ibland spelade vi nåt spel med pingviner som åker på mage nedför ett berg, och sedan hoppar med fallskärm (tror jag?). Jag minns inte vad det heter. Jag och Tobias brukade spela Tetron också. Och ibland körde vi Liero. På onsdagarna gick jag och Mattis ner till 29:ans pizzeria och åt kebab i två timmar. Jag hade långhål och han skolkade. The end.

Podcasts gjorde mig dum

Hej,

Ofta tänker jag att jag skulle vilja skriva mer i bloggen. Men när jag sätter mig ner för att göra det får jag ca noll uppslag. I måndags läste jag tillbaka några år i min blogg. Den var tydligen mycket bättre då. Tråkigt att behöva se sådant. Inte inspirerande.

När man säger att någon har gått bakåt brukar det vara något negativt. Jag skulle behöva gå bakåt positivt. I alla fall på några plan.

Det är lätt att tänka att det är omgivningen som har förändrats, inte jag. Jag tänker ofta tillbaka till högskoletiden och känner att det är så jag skulle vilja ha det igen. Men det skulle ju inte vara samma.

På torsdag om två veckor är jag inbjuden till en kreativ AW på ÅF:s Södertäljekontor. Inte så att jag är speciellt utvald eller så. Alla på kontoret är bjudna. Tanken är att man ska komma dit och "skapa".

Som alla vet är kreativitet ett av 2000-talets mest uttjatade modeord. Nästan allt finns i en kreativ version. Kreativt yrke. Kreativ utbildning. Kreativt café. Kreativt kooperativ. Kreativt kollektiv. Många använder till och med ordet för att beskriva mig. Visst ryser man?

Vi får se om jag går på den där AW:n. Jag ska dock definitivt på AW ikväll. Äta "italienskt". Få se vad det kostar...

Potatismysteriet

Förra helgen skaffade jag och Sanne oss en liten kolonilott i Skarpnäck. På lördagen var vi där och rekade och skrev på. Fem lotter fick vi, och två andra spekulanter, se. Sedan skulle vi bestämma oss för vilken vi ville ha. Jag förde en liten topplista i min mobiltelefon. När jag visade listan för Sanne sa hon att hon tyckte samma, i alla fall om nummer ett. Lyckan log sedan när Sanne hade längst kötid och därmed fick välja först.

Redan på söndagen var vi där och påtade lite. Eller. Sanne påtade, eftersom jag var sjuk satt jag bara och läste i en bok. Sannes pappa kom förbi och bjöd på kaffe och te. Vi hittade mycket maskar i jorden. Det är väl bra. Maskar både äter och bajsar jord, har jag hört.

Vi ska sätta lite potatis på vår lott i år. Det kommer bli gott. Men jag tänkte på en sak idag: vad är egentligen potatisens mål i livet? Potatisen är ju själva fröet. Den är alltid i jorden, så varför skjuter den upp en blast och blommor? Blommorna är det knäppaste. Eftersom potatisen är fröet behöver inte potatisen locka till sig bin eller humlor för att sprida sin säd. Så varför har den blommor?

Bara för att vara fin kanske.

Vi har redan hallonbuskar på vår lott förresten. Som alla vet är hallon Sveriges godaste bär. ON THE FLIP SIDE!

Tell no one about tonight

Jag jobbade till halv åtta igår. På kvällen hade jag ingen lust att sova. Allt kändes så oorganiserat och jobbigt. Ibland är det skönt att jobba sent. Att inte ha nån fritid. Ibland är det jättejobbigt. Sådana kvällar sitter jag vid datorn och gör ingenting. Eller läser en bok sent. Eller spelar spel på mobilen. Eller tittar på The Killing på Netflix.

Inga speciellt fantastiska aktiviteter direkt. De adderar ingenting till min kväll. Men det känns för stunden lite bättre. Att vara uppe lite längre, få lite mer fritid.

Sen får jag äta upp det dagen efter. Såklart.

Jag tänker att det kommer att bli annorlunda när jag flyttar till min nya lägenhet. Då kommer det att bli ordning på "torpet". Var sak på sin plats. Att vara hemma kommer att förknippas med en skön känsla. Min kropp kommer kännas lätt som en fjäder. Jag kommer aldrig att bli sjuk. Jag kommer att kunna träna precis så mycket som jag vill. Jag kommer att ha kul även på vardagarna.

Det ska bli skönt!

MC ä så jävla cool!

Hej.

Jag samlar på ord och meningar som jag hatar. Ett ord är bukfylla. En mening är: om jag hade motorcykel skulle jag köra ihjäl mig direkt.

Meningen sägs företrädesvis av män som av en eller annan anledning inte kan skaffa motorcykel, men som ändå vill utstråla lite av den coolhet som förknippas med motorcyklar. Dödsförakt och fart!

Fy fan vad töntigt.

Är den ett frö eller en böna eller en baljväxt eller kanske nån ört?

Fem portioner frukt och grönt om dagen. Så mycket skall man äta, sägs det. Men vad är egentligen frukt och grönt? Potatis räknas inte. Morot räknas. Men räknas palsternackan?

Vem som nu rekommenderar ovanstående dos frukt och grönt skjuter sig själva i foten genom att använda det suddiga uttrycket grönt. Jag tror dock att jag vet varför. Det är för att undvika den värdelöst tråkiga debatten om vad en banan egentligen är, och om den således skall räknas som en av fem eller ej. För om den inte är en frukt så kan man i alla fall vara säker på en sak; den är grönt.

Det blir så lätt en vana

När man jobbar såhär som jag gör finns inte många höjdpunkter i tillvaron. Ett inrutat liv utan överraskningar. Tråkigt skulle många säga. Nån skulle i all fall säga det.

Jag gillar rutiner. Jag gillar att gå upp samma tid och äta samma frukost. Att komma till jobbet tidigt och dricka kaffe på utsatta tider. Att äta min lunch i låda och sitta med de andra som gör det. Att sluta jobbet och gå och träna. Att komma hem och sova.

Allt blir så lätt en vana.

På jobbet blir alla välkomna avvikelser ett minne för arbetslivet. För alla. Om du bjuder på fika på en födelsedag måste du göra det arbetsplatslivet ut. Annars kommer alla att fråga: Var är fikat? En vana skapas utifrån en engångsföreteelse.

En gång såg Mattis att TrubbelJenny åt på Blå Apelsinen i Falun. Varje gång vi gick förbi där efter det sa han: "Här brukar TrubbelJenny äta."

Jag bjuder alltså inte på fika på jobbet idag. Trots att jag gillar vanor är jag inte pigg på att skapa ett så jobbigt måste. För jag hatar att baka kladdkaka. För att inte tala om att ta med köpt fika.

Och i år måste jag förstöra lite vanor. Innan jag blir för gammal för att orka.

Jag tog bort min födelsedag från Facebook igår. För att ingen på jobbet skall se. Jag har inga kommentarer om mina 27. Tveksamt dock om det var verkamt. Erik Bodare hade skrivit grattis redan innan jag vaknade i morse. Men han kanske bara är omtänksam med bra komihåg? Vem vet med Bodare.

Marcus känslighet, 1987-Nu

Vi hade en skrivmaskin hemma i Herrhagen när jag var liten (mindre). Jag skrev en historia. Mamma sa att jag skulle sätta punkt efter varje mening. Jag hade inte en enda punkt. Då skrev jag om allt. Tyvärr fattade jag inte vad en mening var, så jag satte punkt efter varje ord. Då sa mamma att det var fel igen.

En annan gång ritade jag en bild på en fin fisk och skrev bredvid att det var en clown-fisk. Tyvärr stavade jag fel på clown. Typ "Cloun". Jag började grina när jag fick reda på att det var fel. 

I skolan i tvåan räknade jag plus på en sida i matteboken där man skulle öva på minus. Jag fick en stor bock över hela sidan. När jag såg det började jag grina direkt. Jag bara sjönk ihop. Jag brukade ju alltid få stjärnor i mina böcker.

Jag är fortfarande ungefär lika rädd för att göra saker fel. Men jag börjar inte grina lika ofta i alla fall.

För hallänningar och annat "folk": grina betyder gråta på svenska, precis som att lipa betyder att räcka ut tungan.

Årsbesked

Det är bara tre år kvar nu. Spring!!

Scanianian är Scanias nio kilometer långa skidlopp

Jag såg på längdskidåkning i helgen. Det var faktiskt så att det tårades lite i ögonen när Kalla åkte ikapp och förbi. Faktiskt så var det så. Fantastiska prestationer är fantastiska även i den tråkigaste av idrotter.

Det är inte utan att man undrar hur dåliga Norges skidor egentligen var. Det man ser framför sig är ju hur de klafsar omkring som barna Hedenhös innan de hittade björknäver. Men riktigt så illa var det nog inte. Jag antar att om jag kom med deras skidor till Scanianian så skulle jag vara Glidguden nr. 1. Man kan ju anta att det är en ganska kraftig överdrift när Northug säger att det är som att åka på klister? Inte ens mina gamla lila Musse Piggs hade så dåligt glid.

OBS att jag inte skrev ett skit på Face efter stafetten...

Varv på varv i ett elljusspår, samma sak i flera år

Jag försökte skriva ett inlägg men det blev bara att jag klagade på långdskidåkning så jag la av. Det suger i alla fall.

På fredag skall jag åka till Karlskoga och hälsa på mamma. Hon hade bakat sa hon igår när vi pratade. 

"Professorn: Gå ner i vikt med spenat"

Tänkte kolla lite nyheter till morgonkaffet...





































"Jag kan inte tro det"

Inget jobb för mig...

Agare, bagare, kopparslagare... Den ramsan gör mig lite orolig. Var agare verkligen ett yrke förr?

Jag drömde i natt att jag var och hälsade på Obama i Vita huset. De hade jättefina soffor som jag satt i. Helt plötsligt höll jag på att spilla ut en hel skål med löksoppa i soffan. Jag lyckades avvärja genom att hälla soppan över mig själv. Presiden Obama skrattade jättemycket. Sen såg vi på en repris. På reprisen såg man att jag blev helt röd i ansiktet.

Den här bloggen har blivit någon slags drömlogg nu. Skittråkigt.

Full head of hair

Jag vill också få vin när jag klipper mig. Det verkar så mysigt.

There can be only one

I natt drömde jag att jag och ett gäng andra åt middag tillsammans med E-type. Istället för bordsbön ställde sig alla upp och sjöng Campione. Mäktigt!

I går var jag på gymmet samtidigt som en liten snubbe med tuff uppsyn. Han körde biceps i en timme men sträckte inte ut armarna fullt en enda gång. Förutom när jag skulle lägga ner vikterna.

En annan snubbe körde en riktig raggardusch. Han kom bara in i omklädningsrummet och drog på sina ytterkläder. Det sista han gjorde var att dra ut kragen och spruta ner lite Axe Apollo.

Nya rön från framstående forskare

Den som söker hen finner. Det är vedertaget sedan länge. Ny forskning har nu kastat ännu mer ljus över sökande och finnande. Forskare har funnit ett speciellt fenomen i Finland. Ytterligare en regel tycks gälla där: den som söker är en finne.

Lampaffärer är förskräckliga platser

I en Kalle Anka-serie jobbar Kalle på en lampfabrik. Han hatar jobbet så mycket att han blir galen och börjar se lampor överallt. När han kommer ut från fabriken har hans bil blivit en lampa.

På gymmet idag var det två snubbar i fyrtioårsåldern som körde sned bänkpress i smithmaskinen. Den yngre av de två körde bara halva reps. Halvvägs ner mot bröstet. Efter att han kört klart ett set sa hans kompis: "Det är det här som skiljer agnarna från vetet". Han såg helt allvarlig ut. Jag började skratta.

Båda hade linnen på sig...

Välkommen till Aftonbladets 2014