Ett tips

Ett annat tips till den där kryckligan, förutom att de inte borde vara alla på samma ställe samtidigt, det är följande: Ge fan i att komma hoppande rakt emot folk muttrandes mystiska ramsor på mystiska språk, ni är bara läskiga.

Kan han va själv fan jävla idiot dra åt helvete

Hej bloggen,

Jag mötte en man igår i Lunagallerian. Strax innan hade jag varit och handlat lite kompletterande grejer på dyra fula Coop inne i stan. Det jag kompletterade med var chips och tranbärsjuice. Jag hade glömt köpa det innan när jag var iväg på Willys.

På väg hem från dyra fula Coop i stan mötte jag i alla fall en man. Jag spelade jättehög musik i lurar. Han tecknade att jag skulle ta av mig lurarna. Jag gjorde det. Han sa att han ville be om en tjänst, och att han tyckte att det var lite pinsamt. Det kändes direkt som om det var något lurt på gång. Dock såg han inte så lur ut. Och han pratade göteborgska, vilket ju låter väldigt trevligt och ofarligt.

Han berättade ganska osammanhängande om nåt tåg han skulle ta. Han hade 300 kronor på sig sa han, men tåget kostade "319 eller 329, nåt sånt". Därför ville han att jag skulle ge honom pengar. Han hade nån bok med sig, inknökad i ett sidofack på nån slags större portfölj som han svingade runt med. "Connely", sa han. "Värd säkert 250 spänn. Jag fick den när jag fyllde år. Du kan ta den om du vill."

Alltså, direkt någon kommer till en och ber om pengar blir man ju fundersam. Speciellt blev jag så nu. Det verkade för mig ganska konstigt att han inte ens visste priset på den resa som det var så himla viktigt för honom att komma med på. Ändå övervägde jag att ge honom tjugo spänn. Vafan liksom, tjugo kronor är inte speciellt mycket för mig, och är det sant som han säger att han verkligen behöver pengarna för att komma hem så hade jag ju gjort årets goda gärning.

Tyvärr för honom beter han sig fortsatt alldeles för ivrigt. Han bara snackar på. "Så om jag kunde få en tretti kronor vore det ju jätteschysst", tyckte han. "Och pengar till en kopp kaffe också", fortsatte han sen. Då tänkte jag bara, vafan. Om han behöver pengar till en biljett. Om det är så viktigt. Så jävla viktigt. Varför vet han då inte ens hur mycket pengar han behöver? Och varför i helvete ber han om ännu mer pengar utöver det? Till en jävla kopp kaffe? Så jävla dumt.

Så jag sa bara att jag inte hade några pengar. Fastän jag uppenbarligen hade det, eftersom jag hade varit och handlat. "Men du har inte bara några kronor, vad som helst", försökte han. "Nej, jag är ledsen", sa jag. Hör försökte jag alltså på något sätt undvika att tala om som det var, att jag inte ville ge några pengar eftersom han var så jäkla skum. Genom att ljuga tänkte jag att han kanske inte skulle bli arg. Men det blev han ändå. "Jävla pajas!" sa han till mig och gick.

Och jag blev ledsen. Det kändes jobbigt att han sa så. Jag är väl ingen pajas. :(

Sen blev jag arg. Vilken jävla pajas HAN är. Vilken jävla idiot.

Fy fan för pajasar.

Trött jag blir...

Är...

Korta kryckor i Södertälje centrum

Hej,

I fredags kom jag en tiggeriliga på spåren. Det har talats en del i media (läs: Ring P1) om de här tiggeriligorna på sista tiden. Nu har jag sprungit över en själv. Lite obekvämt tycker jag.

Så här är det i alla fall: jag har flera gånger sett en man tigga nere i Södertälje centrum. Det lite ovanliga med den här mannen är att han har en väldigt kort krycka. Jag talar om max åttio centimeter. Kryckan är alltså så kort att det är omöjligt att tänka på annat. Det ser bara så löjligt ut. Men ändå, det ser sorgligt ut. Tänk att inte ens ha råd med en riktig krycka, tänker man. Kanske ger man ändå inga pengar, men synd om tycker man i alla fall. Men mest tänker man: skaffa en riktig krycka! 

Men så i fredags slutade jag helt tycka synd om den där mannen. När jag kom ut från Kringlan i stan stod en kvinna utanför. Hon hade också en kort krycka. Lite fundersamt undrade jag om hon kanske var mannen med den korta kryckans fru. När jag såg upp såg jag mycket riktigt mannen med den korta kryckan precis i närheten. Kanske var det alltså så. Man och fru, båda med korta kryckor. Men nä... Där kom en till man med kort krycka. Och en till.

Alltså fyra personer med för korta kryckor inom en radie av tjugo meter. Helt plötsligt blev det bara pinsamt. Pinsamt uppenbart att den korta kryckan var ett tiggeriknep. Ett ganska bra sådant egentligen. Den korta kryckan är sorglig i sig. Och att stödja sig på en enda ,väldigt kort, krycka ger människan en ganska sorglig hållning. Sned och halt. Men alltså, fyra människor med för korta kryckor är liksom inte rimligt. Sorgligt blir direkt till lustigt när alla fyra verkar bredvid varandra på samma gågata. Smart blir till dumt.

De kommer säkert märka det själva också, att det gick bättre när det bara fanns en kort krycka på stan åt gången. Kanske kunde det ha funkat att slänga ut kvinna plus man på samma gång. Kanske hade man som förbipasserande då kunnat föreställa sig ett mycket sorgligt scenario; ett lyckligt par med en halt son på sex år blir utsatta för ett fruktansvärt dåd, sonen går bort, föräldrarna blir halta och panka - och det enda de har kvar från sin älskade son är hans korta kryckor. Men nu... Nä!

Nästa gång skall jag skriva om när jag mötte en pajas i Lunagallerian. Vi hörs då!!!!!!!!!!!!!!!!1111one

Nä nån årskrönika blir det ju inte

Helt sjukt att Iron Man kom ut för 43 år sedan. Tänk att de kunde göra så jävla bra musik då. Sjukt.