Hej igen,
Jag ska springa Göteborgsvarvet. Har jag skrivit det tidigare? Skit som så är det så. I maj nån gång tror jag väl att det är. En halvmara. 2,1 kilometer. Det längsta jag sprungit till dags dato är en Scaniamil. Observera att den är lika lång som en vanlig mil. Uttryckt i standardenheter: 10 000 meter.
Hur jag ska klara 21 000 meter? Jo. Här är min plan: Fram till jul kör jag stenhårt på gymmet. Det är mycket roligare än att springa nämligen. Sedan efter jul kör jag också stenhårt på gymmet, till dess att det blir springbart utomhus. Då sätter jag igång ett jävla träningsprogram. Då blir det strunt i gym, hundra på löp. Tre pass i veckan. Ett av de passen blir intervaller eller nån slags fartlek.
Det är liksom ingen idé att lägga in en seriös träningsperiod nu, eller någonsin vid någon tidpunkt vid vilken det finns snö mellan då och Varvet. Det kommer liksom inte hålla. Jag pallar inte vara inne och stöta runt på nå himla löpband hela vintern. Speciellt inte som det ständigt är en fem man stark kö till löpbanden uppe på Scanias gym i Gröndal. Och jag vågar inte springa ute såklart. Tänk om jag halkar?
Med Scaniamilen i färskt minne bedömer jag att min plan kommer funka bra. Milen klarade jag ju på ungefär noll träningstimmar. Dubbelt så lång sträcka kommer nog kräva minst dubbelt så många träningstimmar. Enkel matte tycker jag i alla fall.
Hatar uttrycket fartlek förresten. Låter så jäkla töntigt. Jag läste att det är en svensk "uppfinning". Inte konstigt att det är töntigt namn alltså. Är det något vi kan i Sverige så är det ju töntiga namn. Minns tillexempel följande konunganamn:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar