Har setat och grymtat framför VM-kvalet ca en halvtimma. Sverige mot Kazakstan. Rasmus Elm gjorde just ett slumpmål. Kommentatorerna unnade verkligen honom det. "Vilken spelare han är". Osv. De hade tydligen varit och sett honom "helt dominera matcher" i holländska ligan. Men sen då? I landslaget då? Nä. Inget! Idag satt första landslagsmålet sedan 2009. Det från en kille som ett helt år har hyllats för sina många och snygga frisparksmål i klubblaget.
Fast förlåt. Jag ska inte klaga. Jag vet hur det kan vara. Inte att spela i landslaget alltså, men hur det är att ha nån slags mental spärr som gör att det inte går att spela bra. Om det nu är det han och resten av svenska landslaget har? Inte ens Zlatan är bra.
Precis när jag slog på TVn var det någon i publiken som skrek: "KOM IGEN NU ZLATAN!" Jätteroligt. Tänker mig en småtjock gubbe som slantat upp för bra platser tillsammans med polarna. Bara för att se Zlatan. Och sen, som kommentatorn uttryckte det: "publiken har inte så kul just nu, dåligt spel från Sverige och sen regn på det". Och den där gubben och hans polare har kommit bara för att se Zlatan. Zlatan på hemmaplan i Malmö. Supertaggade Zlatan som har privatplanat hem från Paris för att stänka in ett par-tre kassar mot blåbärsnationen Kazakstan. Men så är Sverige usla. Och så är Zlatan usel. Och så börjar det regna. Gubben blir så frustrerad. Han vill ju att Zlatan skall vara bra. Ska han inte kämpa? Så undrar gubben och hans kompisar. Ska han inte göra mål? Till slut tar gubben det i egna händer. "KOM IGEN NU ZLATAN!"
Jag då? Jag jobbar och står i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar