fredag 9 maj 2014

Sony Xperia V - Inte som andra telefoner

Förra året gick jag till Teliabutiken för att skaffa mig en ny mobiltelefon. Min HTC Legend hade precis blivit för seg för att användas. Jag hade haft den i tre år, så det kändes helt ok.

När jag kom in på Teliabutiken sa jag till säljaren där att jag ville teckna ett nytt abonnemang, och lägga på en månadskostnad för att betala av telefonen. Och eftersom bindningstiden på abonnemanget skulle vara två år ville jag ha en telefon som skulle hålla i två år. Han visade mig en Sony Xperia V, och menade att den hade goda förutsättningar att hålla. Detta eftersom den var både vattentät och dammtät.

Eftersom jag precis hade haft ett tre år långt förhållande med en helt vanlig telefon lät detta naturligtvis hur bra som helst. Vad jag inte visste då var att Sony Xperia V är en helt värdelös telefon.

I morse fungerade telefonen som vanligt. Lite glapp i nedre delen av skärmen, ja, men fullt funktionsduglig. När jag kom till jobbet la jag telefonen på skrivbordet och gick ut i verkstaden för att jobba. Vid elvatiden ringde jag ett samtal. Mobilen funkade som den skulle.

Över lunch åkte jag och Goran till McDonalds för att käka mat. Mobilen fick ligga kvar på skrivbordet. Det skulle den inte ha gjort! När jag kom tillbaka var skärmen sprucken inuti (det vill säga; sprickorna känns inte när jag drar fingret över skärmen, de bara finns där). Skärmen var obrukbar.

Jag åkte till Teliabutiken efter jobbet. Felet går inte på garantin. "Det syns att den har fått en stöt", sa säljaren. Mina alternativ nu är att köpa en ny telefon, eller att teckna ett nytt abonnemang och få en ny telefon på det sättet. Men vad jag än väljer så måste jag naturligtvis fortsätta betala för min trasiga telefon, och för det abonnemang som jag har uppbundet på den i ytterligare ett år.

Vilken guldsits.

Min recension av Xperia V är: "Säkerligen vattentät (jag har inte vågat prova eftersom det säkert inte skulle gå på försäkringen om den inte skulle vara det), säkerligen dammtät - men den klarar inte att ligga på ett skrivbord."

Sug bajs, Sony!

måndag 5 maj 2014

Aftonbladet prickar rätt igen

Vad jag bryr mig allra minst om just nu? Jo:



I hela mitt liv har jag väntat på livet

Det sägs att du inte både kan ha kakan och äta den. I vissa fall är det sant. Ta till exempel mina arbetstider. Jag vill gärna börja tidigt, så att jag kan gå hem tidigt. Och det funkar ju. Jag kommer hem tidigare. Min fritid börjar tidigare. Men jag kan inte göra lika mycket med den. Jag blir trött tidigare och vill gå och lägga mig tidigare. Skulle jag sova lite längre på morgonen, komma till jobbet lite senare - då orkar jag vara vaken längre, men min fritid startar senare.

På. Ett. Ut.

När jag tänker efter, vad är kakan i exemplet? Hur jag än vrider och vänder så är det enda jag har för lite fritid. Kakan ska väl vara något positivt? Och hur äter man för lite fritid? Vimsigt.

På något konstigt sätt är höjdpunkten på min dag att åka till jobbet. Många tycker säkert att det låter helt outhärdligt att passa tvärbanan 0525 på morgonen, och sedan ha en timma plus femton minuters resa framför sig. Faktum är att det går snabbt. Tyvärr är också faktum att samma resa åt motsatt håll är det absolut sämsta med min dag. På ett ut också där alltså. 

Fair square. Even Steven. Plus minus noll. Rulla boll.

Efter i eftermiddag kommer jag att ha fullt skydd mot fästing. Jag skulle med det vilja skicka ut ett pressmeddelande till alla fästingar: DRA ÅT HELVETE.