Korta kryckor i Södertälje centrum

Hej,

I fredags kom jag en tiggeriliga på spåren. Det har talats en del i media (läs: Ring P1) om de här tiggeriligorna på sista tiden. Nu har jag sprungit över en själv. Lite obekvämt tycker jag.

Så här är det i alla fall: jag har flera gånger sett en man tigga nere i Södertälje centrum. Det lite ovanliga med den här mannen är att han har en väldigt kort krycka. Jag talar om max åttio centimeter. Kryckan är alltså så kort att det är omöjligt att tänka på annat. Det ser bara så löjligt ut. Men ändå, det ser sorgligt ut. Tänk att inte ens ha råd med en riktig krycka, tänker man. Kanske ger man ändå inga pengar, men synd om tycker man i alla fall. Men mest tänker man: skaffa en riktig krycka! 

Men så i fredags slutade jag helt tycka synd om den där mannen. När jag kom ut från Kringlan i stan stod en kvinna utanför. Hon hade också en kort krycka. Lite fundersamt undrade jag om hon kanske var mannen med den korta kryckans fru. När jag såg upp såg jag mycket riktigt mannen med den korta kryckan precis i närheten. Kanske var det alltså så. Man och fru, båda med korta kryckor. Men nä... Där kom en till man med kort krycka. Och en till.

Alltså fyra personer med för korta kryckor inom en radie av tjugo meter. Helt plötsligt blev det bara pinsamt. Pinsamt uppenbart att den korta kryckan var ett tiggeriknep. Ett ganska bra sådant egentligen. Den korta kryckan är sorglig i sig. Och att stödja sig på en enda ,väldigt kort, krycka ger människan en ganska sorglig hållning. Sned och halt. Men alltså, fyra människor med för korta kryckor är liksom inte rimligt. Sorgligt blir direkt till lustigt när alla fyra verkar bredvid varandra på samma gågata. Smart blir till dumt.

De kommer säkert märka det själva också, att det gick bättre när det bara fanns en kort krycka på stan åt gången. Kanske kunde det ha funkat att slänga ut kvinna plus man på samma gång. Kanske hade man som förbipasserande då kunnat föreställa sig ett mycket sorgligt scenario; ett lyckligt par med en halt son på sex år blir utsatta för ett fruktansvärt dåd, sonen går bort, föräldrarna blir halta och panka - och det enda de har kvar från sin älskade son är hans korta kryckor. Men nu... Nä!

Nästa gång skall jag skriva om när jag mötte en pajas i Lunagallerian. Vi hörs då!!!!!!!!!!!!!!!!1111one