tisdag 18 februari 2014

Det blir så lätt en vana

När man jobbar såhär som jag gör finns inte många höjdpunkter i tillvaron. Ett inrutat liv utan överraskningar. Tråkigt skulle många säga. Nån skulle i all fall säga det.

Jag gillar rutiner. Jag gillar att gå upp samma tid och äta samma frukost. Att komma till jobbet tidigt och dricka kaffe på utsatta tider. Att äta min lunch i låda och sitta med de andra som gör det. Att sluta jobbet och gå och träna. Att komma hem och sova.

Allt blir så lätt en vana.

På jobbet blir alla välkomna avvikelser ett minne för arbetslivet. För alla. Om du bjuder på fika på en födelsedag måste du göra det arbetsplatslivet ut. Annars kommer alla att fråga: Var är fikat? En vana skapas utifrån en engångsföreteelse.

En gång såg Mattis att TrubbelJenny åt på Blå Apelsinen i Falun. Varje gång vi gick förbi där efter det sa han: "Här brukar TrubbelJenny äta."

Jag bjuder alltså inte på fika på jobbet idag. Trots att jag gillar vanor är jag inte pigg på att skapa ett så jobbigt måste. För jag hatar att baka kladdkaka. För att inte tala om att ta med köpt fika.

Och i år måste jag förstöra lite vanor. Innan jag blir för gammal för att orka.

Jag tog bort min födelsedag från Facebook igår. För att ingen på jobbet skall se. Jag har inga kommentarer om mina 27. Tveksamt dock om det var verkamt. Erik Bodare hade skrivit grattis redan innan jag vaknade i morse. Men han kanske bara är omtänksam med bra komihåg? Vem vet med Bodare.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar