I hela mitt liv har jag väntat på livet

Det sägs att du inte både kan ha kakan och äta den. I vissa fall är det sant. Ta till exempel mina arbetstider. Jag vill gärna börja tidigt, så att jag kan gå hem tidigt. Och det funkar ju. Jag kommer hem tidigare. Min fritid börjar tidigare. Men jag kan inte göra lika mycket med den. Jag blir trött tidigare och vill gå och lägga mig tidigare. Skulle jag sova lite längre på morgonen, komma till jobbet lite senare - då orkar jag vara vaken längre, men min fritid startar senare.

På. Ett. Ut.

När jag tänker efter, vad är kakan i exemplet? Hur jag än vrider och vänder så är det enda jag har för lite fritid. Kakan ska väl vara något positivt? Och hur äter man för lite fritid? Vimsigt.

På något konstigt sätt är höjdpunkten på min dag att åka till jobbet. Många tycker säkert att det låter helt outhärdligt att passa tvärbanan 0525 på morgonen, och sedan ha en timma plus femton minuters resa framför sig. Faktum är att det går snabbt. Tyvärr är också faktum att samma resa åt motsatt håll är det absolut sämsta med min dag. På ett ut också där alltså. 

Fair square. Even Steven. Plus minus noll. Rulla boll.

Efter i eftermiddag kommer jag att ha fullt skydd mot fästing. Jag skulle med det vilja skicka ut ett pressmeddelande till alla fästingar: DRA ÅT HELVETE.