Marcus känslighet, 1987-Nu

Vi hade en skrivmaskin hemma i Herrhagen när jag var liten (mindre). Jag skrev en historia. Mamma sa att jag skulle sätta punkt efter varje mening. Jag hade inte en enda punkt. Då skrev jag om allt. Tyvärr fattade jag inte vad en mening var, så jag satte punkt efter varje ord. Då sa mamma att det var fel igen.

En annan gång ritade jag en bild på en fin fisk och skrev bredvid att det var en clown-fisk. Tyvärr stavade jag fel på clown. Typ "Cloun". Jag började grina när jag fick reda på att det var fel. 

I skolan i tvåan räknade jag plus på en sida i matteboken där man skulle öva på minus. Jag fick en stor bock över hela sidan. När jag såg det började jag grina direkt. Jag bara sjönk ihop. Jag brukade ju alltid få stjärnor i mina böcker.

Jag är fortfarande ungefär lika rädd för att göra saker fel. Men jag börjar inte grina lika ofta i alla fall.

För hallänningar och annat "folk": grina betyder gråta på svenska, precis som att lipa betyder att räcka ut tungan.