Resan är målet. För fjantar!

Hej,

Idag åt jag salta jordnötter till frukost. Bland annat. Innan jag åkte åt jag en tallrik med turkisk yoghurt och russin och havreringar. På väg (egentligen inte, det är en avstickare) till tvärbanan köpte jag en stor kaffe på Statoil. Sen på pendeltåget plockade jag fram min påse med salta jordnötter från Estrella. 275 gram. 1 732,5 kcal.

Många tror felaktigt att jordnötter bara är ett snax. Det blir vad du gör det till, säger jag. Jordnöten är energi- och proteinrik, smakar gott och blir ett bra smör. Salthalten då?, tänker några. Jag saltar aldrig mina måltider, säger jag. På så vis tar jag höjd för konsumtion av s.k. saltbomber.

Vad mer?, tänker några. Jag såg en fasan idag. No lie! I ett litet skogsparti jämte tvärbanespåret. Så nära vildmark har jag inte varit sedan jag och Sanne såg en älg, sommaren 2012. Eller när rävar åt upp min och Sannes mat ute i Stockholms skärgård, också 2012. Jag vet inte vad som kom före det ena, och jag ljuger ju ogärna så här snart efter ett no lie-utrop.

På gymnasiet kallade några i min klass mig för Fassan, eftersom jag var som en far för dem. Då brukade jag nicka Fasanfågeln när vi spelade Starcraft eller Gunbound på data-lektionerna. Eller Fasanfageln, när å inte gick.

Ibland spelade vi nåt spel med pingviner som åker på mage nedför ett berg, och sedan hoppar med fallskärm (tror jag?). Jag minns inte vad det heter. Jag och Tobias brukade spela Tetron också. Och ibland körde vi Liero. På onsdagarna gick jag och Mattis ner till 29:ans pizzeria och åt kebab i två timmar. Jag hade långhål och han skolkade. The end.