Jag älskar Sagan om Ringen (engelskifierad titel i fråga om användandet av stor bokstav i alla ord utom typ och, detta inte för att jag vill framstå som anglosaxisk utan för att Ringen i det här fallet är som Gud). Mina favoritavsnitt i böckerna är de där huvudpersonerna är hemma i Fylke och äter, när de är på världshus och skvallrar eller när de bara knallar kring i skogen och småsnackar. Jag önskar att jag hade det så. Jag vill knalla runt, möta nya människor och skvallra. Eller vill jag det? Antagligen inte innerst inne, jag är nämligen som de allra flesta andra: otillgänglig.
Vill man inte vara ifred så vill man bara vara med de man redan känner. När man ska någonstans har man bråttom, susar fram i sin bil eller på syn cykel. När man reser kommunalt eller gemensamt vill man lyssna musik i lurar, läsa eller sova. Inte prata. Stanna för att sova gör man sällan, och gör man det sover man antingen i bilen eller på ett hotell utan bar. Och finns bar sitter där bara män som vill dricka i ro, eller barnfamiljer som vill dricka och äta svindyrt samtidigt som de förstör atmosfären för alla andra. Och vad det gäller skvaller - alla vet ju redan allt som bekommer dem. Mobiler, datorer, pads och pods - det finns inget kvar att säga!
Av samma anledning, tror jag, degraderas samtal allt oftare till ett sorts associationsrace deltagarna emellan. Någon börjar med att berätta något den har sett eller läst, varpå någon fortsätter med något relaterat som den har sett eller läst. Instick i stil med "jag såg på TV" eller "jag läste en tråd på Flashback" avlöser varandra. Gemensamt vet man så lite om så mycket att det är omöjligt att stanna vid ett och samma ämne en längre tid.
Givetvis är ovanstående lite tråkigt, men ännu tråkigare är att sitta bredvid ett sällskap som diskuterar politiska åsikter i flera timmar i sträck. Vad det gäller att sitta bredvid och tjuvlyssna så väljer man ju associationsgänget alla dagar i veckan, för kanske kan man tjuvlyssna sig till något som man själv kan sticka in nästa gång man sitter i den typen av samtal.
By the way förresten, här är ett roligt citat ur en Rockystripp: "Jag läste i Aftonbladet att fiskare i Japan fångat en jättefisk som såg ut som ett spöke och stönade i dödsångest när de drog upp den"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar