Alltså, gubbar på gymmet... De är en outsinlig källa till irritation och blogginlägg. Det mest störiga med att gå på gym är, som alla gymkunder känner till, övriga gymkunder. Och speciellt då gubbar som inte har en aning om hur de ska göra. Eller hur tung vikt de skall träna med.
Jag skrev följande på min Twitter för ett tag sedan, men eftersom jag inte har några followers så skriver jag det här nu också: Ni som vidhåller att "den största fördelen med gymmaskiner är att man inte kan göra fel"; har ni besökt Gröndal, gymmet för Scaniaanställda?
Jag har en teori om varför gubbar är så otroligt värdelösa på att träna. Här kommer den i korthet: stolthet. Här kommer den i långhet: De är helt enkelt för stolta för att be en instruktör om hjälp från första början, och därefter för stolta för att träna med den vikt de egentligen borde. Istället öser de på med några extra viktkakor och sitter och vränger och kränger i maskinen på ett sådant sätt att det för en åskådare framstår som ett under att de inte skadar redan under första repetitionen.
Och låt mig bara tillägga följande: det finns instruktioner skrivna på maskinerna. Om det på maskinen står att rumpan absolut inte skall lämna sittdynan under utförandet, då borde det vara självklart för även den stoltaste gubbe att hålla rumpan på sittdynan. Men nä...
Igår var jag uppe och körde (hårt naturligtvis, vad trodde du?) på Scanias värdelösa gym, Gröndal. Det var inte alls mycket folk, dels pga lördag, dels pga tidig timma. Skönt. Men de få gubbar som var där tränade naturligtvis fel.
Det närmsta jag hittills kommit att ge någon ett tips på gymmet var då, igår. En gubbe låg och drog i ett rep på ett sällan skådat sätt. Men man vill liksom ändå inte riktigt göra det. Gubben skulle ju bli utskämd. Och kanske skulle han bli arg. Jag orkar inte med sån skit. Så istället gjorde jag inget, bara kastade lite nonchalanta ögonkast åt hans håll. Då såg han orolig ut. Kanske visste han att han gjorde fel?
Och dessutom står det svart på vitt i Scanias gymförenings ordningsregler för Gröndal att det är förbjudet att stirra på andra tränande inne i gymmet. Om jag hade tilltalat gubben hade han ju förstått att jag stirrat, och därmed kanske anmält mig till gymföreningen. Och vilken chans skulle jag, en stackars nyutexaminerad konsult, ha mot en gubbe som troligtvis jobbat på Scania i hela sitt liv? Ingen. Jag skulle bli avstängd direkt.
Pang bom.
Samtidigt förstår jag att det kan vara jobbigt att ta instruktioner. Men jag förstår samtidigt inte hur de kan träna utan att veta hur de ska göra. Jag hade aldrig börjat träna på gym om inte min pappa hade visat mig alla övningarna. Det är ju skitpinsamt att gå där och vara osäker på om man gör rätt eller inte. Nu tror jag i alla fall att jag gör rätt på alla övningar. Det räcker ju för att det inte ska vara pinsamt. Så kanske är det så det är också för gubbarna, de är helt enkelt stensäkra på att trasig ländrygg är ett tecken på en sund och bra träningsrutin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar