Han ben, hon brain

Jag var och tittade på en lägenhet i Hovsjö för två veckor sedan. Om du googlar på var är det ok att bo i Södertälje? så får du upp att Hovsjö är ett av områdena du bör undvika, av skäl som: bråkigt, rånigt, gängigt. Min kompis Goran som bor där säger dock att det är lugnt. Annat som talar för Hovsjö är att det ligger nära: Scania, Scanias träningsanläggning Gröndal. Trots dessa positiva faktorer är Hovsjö inte ett område som jag i första hand vill bo i. Detta av skäl som: bråkigt, rånigt, gängigt. Men också av skäl som: långt från centrum.

Men att titta har ju ingen dött av, hahahhaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så när en äldre dam ringde mig och erbjöd en kik sa jag ja. Hon var inte i stan då utan berättade att hennes gubbe skulle ringa upp mig och berätta mer. Gubben ringde strax efter. Vi bestämde träff och han pratade om en hyra på runt fyra tusenlappar per månad.

Lägenheten var jättefin. Köket var fräscht. Badrummet hade uråldrigt kakel men var fräscht. Ibland kan det ju bli lite äckligt mellan kakelplattorna. Ingrott liksom. Så var det inte. Gubben verkade också fräsch, han hade gott gry i kroppen. Jag smickrade honom lite med att fråga var han jobbade. Han var i pension sa han. Sedan började han snacka om en hyra på sex tusenlappar per månad.

Jag sa att jag skulle tänka på det, och ville att han skulle ge mig till på torsdagen. Detta var på måndagen och anledningen till betänketiden var den att jag skulle titta på en annan lägenhet (den som jag nu skall flytta in i om två veckor) under onsdagen.

Egentligen bestämde jag mig på plats för att jag inte ville hyra gubben och damens lägenhet. De ville hyra ut den möblerad och möblerna var alldeles för gubbiga och damiga. Sängen var sådär konstigt uppsvälld som den ibland är hos äldre. Jag tror att det var så förr, uppsvällda sängar. Som om madrassens fjädrar har fått nog och vill ut. Och med stora, tunga, överkast. Usch. Och också så vill jag inte bo i Hovsjö.

När jag var på väg tillbaka hit till spökhuset ringde i alla fall gubben upp mig. Då hade han ringt och rapporterat till sin fru. Hon hade rättat honom. Nu talade han om en hyra på fem tusenlappar per månad.

Då förstod jag. Hon är hjärnan och han är benen. Hon sköter tankearbetet och han sköter fotarbetet. Som ett klassiskt kriminellt par, en råbarkad buse och en klipsk skuggfigur. Eller som i NHL; spelgeniet och bråkmakaren. Någon måste alltid göra skitgörat.


Chris Simon beskyddade Foppa i Colorado under två säsonger